tisdag 11 januari 2011

Undvikande beteende

Just nu sitter jag och försöker mangla ut ett vettigt personligt brev som min jobbcoach kan få titta på. Som jag nog misstänkte i bakhuvudet är hon inte så farlig som jag var rädd för och jag är som vanligt mer rädd för att göra fel och göra folk besvikna än att hon faktiskt ska föra våld på mig.

När jag måste göra någonting obehagligt brukar jag ignorera det och lämna det ogjort till sista sekunden och då orsakar det onekligen mer skada än om jag hade börjat i tid. Jag försöker bättre på mig, men vanans makt sitter djupt i mig. Jag får ångest av att göra saker precis innan det ska vara gjort, och förmodligen har min hjärna och kropp vant sig vid att det är det som händer och övertolkar det till att alla situationer jag måste göra någonting är obehagliga, under hela processen, trots att det bara är stressen att vara sent ute som ger mig ångest.

Det är lättare att skriva i bloggen eftersom jag vet att jag knappt har några läsare. Förmodligen för att jag inte skriver så mycket om hur man blir publicerad som författare. Jag när ju bara författardrömmar och just nu känns det målet långt borta eftersom skrivandet länge varit en privat hobby som ingen förutom ett fåtal lärare fått ta del av. Jag försöker att hitta min egen stil i skrivandet genom den här bloggen. De flesta råd man får av etablerade författare är att läsa mycket (vilket jag redan gör) av all slags litteratur och att skriva mycket (vilket jag hoppas bli bättre på). Min blogg är som jag tidigare sagt ett sätt för mig att hålla fingrarna och hjärnan igång och så småningom komma över det som gör att jag har svårt att skriva personligt för en större publik.

Hur som helst är brevet jag ska skriva för en specifik bransch som jag har en aning erfarenhet inom och som jag kan arbeta inom tills jag blir etablerad som skribent inom vad det nu vara månde. Jag är inte kräsen eller ser ner på arbete som måste göras, men det finns vissa saker som jag inte kan göra i nuläget. Försäljning till exempel. Jag kan stå bakom en kassa och ta betalt, men jag kan inte ringa upp folk och pracka på dem prenumerationer på konstiga saker eller underkläder för jag är inte påstridig av mig. Man ska aldrig säga aldrig, jag kanske kommer att utvecklas till en säljtyp, men idag är det knappast troligt att jag skulle trivas med ett sådant jobb.

Nu har jag prokrastinerat nog, nu ska jag ta itu med brevet igen.

måndag 10 januari 2011

Godmorgon!

Jag har klivit upp normaltidigt idag. Detta innebär 8.15 för mig och det kändes helt okej, tror jag lyckades somna runt ett och det är mer sömn än jag fått någon natt under hela julhelgen. Huvudet känns mycket lättare och jag hoppas att jag ska minnas vad min jobbcoach säger idag.

Jag ska skriva två listor med saker tills jag ska dit. För den första ska jag skriva alla jobb jag sökt under julhelgen, eller sen senast, och på den andra vilka yrkesområden jag kan tänka mig att söka jobb inom (förutom skribentyrket). I vanliga fall så är jag bra och tvekar aldrig inför listor, men det är skillnad mellan att göra en frivillig för sig själv och en annan som någon ska se. Det är inte det att jag tror att listan blir ful, det finns ärligt talat inte så många olika sätt att skriva en lista på att man kan lyckas med det, utan att den blir för kort. Och min vana trogen väntar jag till sista minuten med att skriva dem. Jag har mer ork att skriva snabbt nu än jag hade i går kväll så det kommer inte att bli så svårt. Jag har tänkt efter vilka yrken jag kan tänka mig ha som försörjningsjobb.


Invigde dessutom min vackra julklappskopp som jag fick av Madeleine idag. Lite väl kortdraget körsbärste i min körsbärskopp. Den är ganska liten och nätt och rymmer en halv kopp mot vad jag är van vid. När jag skulle hälla över det från min vanliga kopp spillde jag te över hela skrivbordet. Inget förutom min motivationslista över fördelar med att träna även om jag inte har motivation vattenskadades, och den var redan ganska illa åtgången.



You are not prepared to pour tea! 
 

Jag ska kolla hur mycket tekannan i serien går på och överväga ett köp, och en kopp till så att jag kan bjuda finfrämmat på finporslinste någon gång.

söndag 9 januari 2011

Farhågor

Jag ska träffa min nya privata (som i externt inhyrd på entreprenad) jobbcoach på tu man hand. Mitt första intryck var att hon är mycket strängare än mina tidigare har varit. På ett sätt kan det vara bra om hon får sparka igång mig, men jag är ändå rädd. Jag vet att första intryck inte alltid är att lita på, så jag hoppas att hon inte är så hemsk som jag tänker mig att hon är. Det är så mycket som snurrar i skallen just nu som jag bara inte kan få ner i ord hur jag än försöker.

Det var meningen att jag skulle ha sökt en massa jobb på helgen innan första tillfället i år, men jag har inte varit flitig. Jag skulle kunna skylla på att jag har sörjt en familjemedlem, men att komma mer ursäkter till att jag inte gjort saker känns aldrig okej så jag får väl säga som det är. Jag vill göra ett bra intryck, men jag orkar ingenting just nu.

Jag har inte sovit ordentligt på snart tre månader och det börjar kännas i huvudet. Mitt närminne har kollapsat, jag kan gå efter en kopp mellan rummet och köket tre gånger innan jag faktiskt minns att ta med den, jag tappar saker lite spontant och sluddrar över längre utläggningar. Jag är verkligen inte i toppform någonstans. Mina sömnlösa perioder är ett återkommande problem och de går oftast över. Dessa perioder märks utåt sett på att jag inte riktigt är hemma i holken och zonar ut ur samtal längre perioder på samt att jag blir deppig och stel. På internet märks det på att det tar längre tid att skriva för att jag måste tänka hårdare. Förhoppningsvis är jag i slutet på perioden snart så jag får sova ut.

Det får gå som det går imorgon. Jag är rädd, som sagt, men jag orkar inte göra något ambitiöst sista-minuten-jobbsöksryck till imorgon. Jag ska slutföra de listor som krävs, sen gör jag ett försök att sova.

måndag 3 januari 2011

Mer om nyårsmål

Mitt förra inlägg skrevs innan jag läste Felicia Days blogginlägg om förra året. Day är en ung aspirerande skribent och skådespelerska som blev känd i princip över en natt när hon lanserade webbserien The Guild på Youtube, var med i Dr Horribles Sing-Along Blog och hon har även spelat biroller i Buffy och Dollhouse (de tre sista skapade av Joss Whedon). På bara några få år har hon gått från deltidsarbetslös WoW-nörd till en namn i branschen. Hon sammanfattade sitt år med att lista och beskriva fem saker som hon lärt sig under 2010.
 
Även om jag är mycket av en ordningsam listperson blir det oftast mer sagt än gjort i min värld. När jag har skrivit ner saker och ting så tycker mitt undermedvetna att halva jobbet redan är gjort. Det andra dåliga med mina listor är att de ofta blir för långa. Jag vill göra bot och bättring med själen och helst ska allting ske effektivt och innan andra januari. Men så fungerar det ju inte. Jag har varvat min lista med saker jag redan nu vet att jag kommer att göra med saker jag vill göra: jag kommer att resa utomlands med mor nu i början på året till en plats jag inte varit på tidigare och jag kommer förmodligen att läsa alla Jane Austen-böcker utan något knorrande. Det kanske ses som att hacka listan, men jag ser det som uppmuntran att jag avverkat en punkt tidigt under året och att jag lovar att göra något som inte bara är jobbigt.

Resten av punkterna kommer jag att få kämpa hårt med. Jag vet inte om jag dragit iväg med ambitionsnivån igen och lovat för mycket, det återstår att se hur många av målen jag kommer att uppnå. I slutet på 2011 kommer jag att sammanfatta och se om jag lyckats hålla mina löften. Jag tänkte även skriva i bloggen om mina framsteg och motgångar med nyårsmålen under tiden, ska hålla det på en lagom nivå så att det inte blir för ynkligt eller privat (i enlighet med nyårsmål 5).

Motion och viktnedgång har legat som restskattad ångest på listan i flera år nu. Det finns inte med på min lista för det känns som om det går bättre om jag inte lovar och istället gör det. Jag har redan planer på vad jag ska göra på den fronten och konspirerar med pojkvännen för att få det att gå vägen med kosthållning och regelbundna måltider. Sedan är det upp till mig att hålla igång träningen och inte ge upp om jag kommer av mig.

söndag 2 januari 2011

Nytt år, nya chanser

Det är årskrönikornas och sammanfattningarnas tid. Man ska fundera på vad som varit bra under året och vad som går att förbättra. Och det finns alltid plats för förbättring eller finslipande av själen. Nyårslöften om att sluta röka eller börja träna. Istället för ett inlägg som bara kommer att skräpa i min oändliga utkastlista gör jag det jag gör bäst. En lista, eller snarare tre stycken.

Bästa med 2010:

1. En chans att översätta en bok
2. Träffat släkt och vänner
3. Vågade sjunga inför släkten i somras
4. Rest runt i Sverige och Finland
5. Badat i bikini (!) utomhus
6. Rapporterat bedrägerier och skrattat åt det

Det värsta med 2010

1. Frida
2. Bedrägeriet
3. Mitt hår

Och så vidare. Begränsar mig till tre dåliga saker för jag ska inte ömka ner mig i sunkfilen. Och de är de enda tre konkreta saker jag  kan komma på, konstigt nog. 

Aaaanyway. Adopt, adapt and move on.

Förhoppningar inför 2011

1. Få ett stabilt jobb
2. Bli bättre på att hålla kontakt/kontakta folk
3. Resa till en plats jag inte varit på tidigare
4. Läsa resten av Jane Austens verk (har Emma, Mansfield Park och novellerna kvar)
5. Sluta självömka
6. Utveckla mina romanidéer.
7. Skriva mer


Klart slut för förra året.