måndag 28 november 2011

Vaken - NaNoWriMo dag 27

40 064 / 45 009

Idag har jag haft fullt upp socialt med mer eller mindre lyckade resultat. Vissa saker önskar jag att jag låtit vara osagda medan andra var trevliga och nödvändiga. Och jag försökte lägga mig i tid ikväll men det gick bara inte. Trots att jag var trött och seg som bara den går det inte att sova. Jag försöker skriva några hundra ord och ser om det är vad jag behöver för att kunna lugna ner min överanalyserande hjärna.

Min berättelse segar på. Jag kommer nog att behöva använda mig av betydligt fler ord än 50k för att kunna avsluta den. Jag har knappt kommit igång och är redan på de sista tiotusen orden. Jag har svårt att fatta att jag har skrivit så mycket. Det är helt otroligt och något att vara stolt över.

söndag 27 november 2011

Julsånger 2011 - Jul, jul strålande jul

Den första julsången som jag brukar ta fram noterna till varje år är Jul, jul... tätt följd av Sylvias julvisa. Jag vet inte varför, men den enkla och samtidigt föränderliga tonen i sången får mig i julstämning varje år. Och givetvis återfinns den melankoliska undertonen som jag tycker om liksom i de flesta av mina favoritstycken. När den framförs väl är den magisk.

Texten är skriven av Edvard Evers (1853-1919), som var präst och skrev många psalmtexter. Gustav Nordqvist (1886-1949), med det formidabla mellannamnet Lazarus, har tonsatt sången. Sången spelades in för första gången 1924 och finns ofta med på nyinspelningar av julskivor. Den är en klassiker som håller i all sin enkelhet.



Det finns många fina versioner av Jul, jul, både som solosång, instrumentala och körarrangerade. Denna version är av Umeå Studentkör och videon verkar vara inspelad med en mobilkamera. De är jätteduktiga och förtjänar många lyssnare.

Jul, jul, strålande jul

Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar,
himmelens kronor med gnistrande ljus.
glimmande bågar i alla Guds hus,
psalm, som är sjungen från tid till tid,
eviga längtan till ljus och frid!
Jul, jul, strålande jul: glans över vita skogar!

Kom, kom, signade jul! Sänk dina vita vingar
över stridernas blod och larm,
över all suckan ur människobarm,
över de släkten som gå till ro,
över de ungas dagande bo!
Kom, kom, signade jul, sänk dina vita vingar!

Mitt liv just nu

Den där känslan när tankarna blir för stora och skenar iväg. Jag vet inte om det är den snart anstående deadlinen på NaNo eller mitt liv just nu som är orsak till melankolin denna gång.

Detta är dagens faktum: Mitt liv är i samma hjulspår som för ett år sedan och det känns inte som att något har hänt. Men det har det ju. Jag har haft ett jobb där jag var uppskattad. Jag kom äntligen iväg på bokmässan och pratade med förlag som verkade intresserade. Jag har rest och umgåtts med människor som betyder mycket för mig. Jag har varit glad och lycklig. Och jag är fortfarande ganska lycklig.

Visst, jag är åter i klorna på människoförvaringen som kallas arbetsförmedlingen som ser mig mer som en cancersvulst på välfärdssamhället än en människa och jag har fått en ny byråkratisk vän i a-kassan. Men det är ändå någonting som är annorlunda. Jag har klarat av en arbetsplats och mina chefer erbjöd sig båda spontant att vara referenser åt mig. Jag fick ingen egentlig kritik på hur jag arbetat förutom min oerhörda försiktighet och osäkerhet.

Någon dag hoppas jag på att kunna utmana min nemesis Osäkerheten i dödlig envig och besegra den, men jag inser att det nog inte är någonting som jag blir av med i ett trollslag. Jag får ta den här arbetslöshetstiden, hur lång eller kort den än blir, till att bygga upp en slags mental grundkondition för att inte få självförvållade psykiska blåmärken när jag drabbas av motgångar.


Jag har burit offerkoftan alldeles för länge nu, den är som en osynlighetsmantel. Nu är jag jävligt less på den, jag har nog vuxit ur den och dessutom kliar den och luktar unket.

Jag vill synas och inte må dåligt längre. Jag vill bli så bra som det är meningen att jag ska bli och jag vill kunna tillåta mig att vara stolt över det.

lördag 26 november 2011

Snabbskrivet och annat - NaNoWriMo dag 25

37408/ 41675

Fortfarande inte riktig ikapp, men jag har skrivit duktigt idag. Har fått mycket gjort även utanför bokfronten. Har städat en garderob, slängt fem påsar med skrot som jag inte har någon användning för. Har samlat ihop en påse med kläder jag ska skänka till välgörande ändamål. Har även bakat lussekatter och rantat på twitter.

En man i Mora kräver en strålningsfri zon eftersom han säger sig vara elallergiker. Det gjorde mig förbannad, inte bara för att han slösat med kommunens pengar och bråkat tills han fått som han vill, utan för att det är en förmodligen icke-existerande diagnos. I de tester som gjorts har man inte kunnat visa på att de allergiska visat upp några som helst symtom när de vistats i elektriska magnetfält förrän man påpekat det för dem.

Jag skrev ett par tweets och jämförde med jordnötsallergin och vad man faktiskt inte gör för detta. Det var inte en av mina mest välformulerade rants, men jag blev återkvittrad fler gånger än jag någonsin blivit och det gjorde mig glad och nervös. Nervös för att jag fick nya followers och för att jag behöver svara dem och så mycket vettigt skriver jag inte. Glad för att folk tyckte det jag skrev var viktigt. Hoppas att det fick folk att tänka till en extra gång innan de köper Snickers på Pressbyrån och kliver på ett tåg.

Berättelsen går vidare i sakta mak. Det känns som om jag skriver på skelettet för historien och det känns lättare att tänka på det sättet. Det är lite glest med detaljer annat än det allra nödvändigaste. Jag nöjer mig det det jag skrivit hittills och fortsätter imorgon.

torsdag 24 november 2011

Fillers - NaNoWriMo dag 24

Ord:  35 412 / 40 008

Börjar sakta med säkert inse att det kommer att ta betydligt mer tid att fixa till berättelsen än att faktiskt skriva den. Tävlingsmänniskan i mig vägrar att låta mig ge upp detta och jag fortsätter att skriva ord. Min hjärna har gjort NaNo till ett hinder eller snarare ett delmål på min färd mot att skriva och bättra mig. Hurra för tvångstankar.

Jag skriver samma sak och känslor ur olika personers vinkel så berättelsen går inte så långt fram per skrivgalopp och jag tycker att jag upprepar mig väldigt. Jag känner till flera av mina darlings, men jag har desto mer avsky inför mina hatobjekt. Upprepning är som sagt djävulen för mig om det inte sker i något högre konstnärligt syfte. Förmodligen är det bara jag som tänker på det.

Pratade med M om hur urkigt det känns just nu och om att vara sin egen värsta fiende när det gäller skrivande. Jag vill så mycket, men min förmåga tycks för tillfället ligga långt under min ambition. Självförtroendet går givetvis upp och ner beroende på hur trögt själva skrivandet går. Jag blir stressad över hur mycket efter jag hamnar hela tiden. Imorgon blir det som sagt mer till till att skriva, jag hoppas att jag drömmer om någonting som kan bli användbart och lovar mig själv att börja skriva innan 12 på dagen.

Utfyllnad - NaNoWriMo dag 23

Ord: 34 819 /38 341

Idag har jag inte hunnit skriva så mycket. Är fortfarande ute i verkligheten. Efter imorgon kommer jag att ha lite mer tid att skriva igen och på dagtid dessutom.

tisdag 22 november 2011

För mycket annat - NaNoWriMo dag 21

Ord: 33 244/35 007

Jag kom på häromkvällen att min berättelse består till stor del av reaktioner. Jag tror jag till och med har lyckats undvika att använda exakt samma reaktion två gånger. Tänk vilka små saker som kan göra en skribent glad.

Har lagt in mitt första skräckelement i berättelsen, och det var jobbigare än jag trodde. Jag blir alldeles för förtjust i mina karaktärer, de är som mina barn och det gör ont att göra dem illa på det här sättet. Men jag måste, för berättelsen blir inte bra om inte någonting av det här slaget händer. Det blir inte skräck, bara en släktkrönika.


Igår kändes det verkligen som att jag bör researcha mera, och det på lite mer obehagliga ämnen, men idag (tack och lov?) kommer jag att ägna mycket tid till  egen verklighet. Jag har äntligen fått ett brev som jag har väntat på i två veckor. Det kom självklart i sista sekunden, men ändå för sent för att jag ska kunna skicka in det innan deadline som var idag, eller snarare i fredags om man ska gå efter postgångens villkor. Jag orkar inte vara sur över det just nu och hoppas istället att det går att fixa så fort som möjligt. Förutom blanketter har jag även ett gäng böcker som ska tillbaka till biblioteket och en pojkvän som förtjänar massor av uppmärksamhet efter all tid jag lagt ner på NaNo. Han är visserligen stolt och glad över att jag äntligen skriver igen och inte bara gnäller om det, men mindre glad över att jag inte synts till på ett tag.

Jag skriver nog mer ikväll.

söndag 20 november 2011

Årets julsånger

Förra året la jag upp några av mina finska favoriter i julsångsväg. Jag hade först tänkt mig att de skulle bli en tio i topp-lista men jag hittade inte tio sånger som jag faktiskt tyckte om tillräckligt för att kunna lista. Det som är roligt är att de julsångerna är och förblir de bloggposter som får stadigast med besökare året om. Det är främst fågelsångerna som folk letar efter. Jag gjorde det mest som en kul grej, så det är kul att det är just de inläggen som genererar flest besök. Jag är glad att kunna bidra med texter och titlar till sånger som folk hört men inte känner till sen tidigare.

Nästa helg är det första advent och jag tänkte lägga upp julsånger även i år. Jag klarar inte av att göra en bra bättre bäst-lista för jag tycker om olika julsånger på olika sätt. Och jag lyssnar på olika sånger vid olika känslolägen. Jag kan inte ranka en vacker julvisa framför en som gör mig glad eller som slår an på mina känslor på något annat sätt. Jag kommer att lägga upp sångerna utan inbördes ordning och hoppas att de kommer att göra folk lika glada och julstämmiga som de gör mig.

Fully operational - NaNoWriMo dag 19

Ord: 29 778 /31 673

Jag håller på att väva mig mot slutet. Det känns inte som att 50 000 ord räcker till det som jag har tänkt mig. Nu börjar jag få lite rätsida på vad  det är som jag egentligen skriver. Det är fascinerande, för jag har mer eller mindre omedvetet bytt inriktning på berättelsen fyra gånger. Nu vet i allafall alla som ska veta det att huvudpersonen är av det lurvigare slaget och jag kan lägga in lite av min historiekunskap.

Nu om någonsin inser jag vad Stephen King pratat om att det gäller att faktiskt skriva. Även om man inte känner sig inspirerad. Inspirationen kan komma medan man skriver, men det blir väldigt lite skrivet när man bara väntar på den stora inspirationen. Rent intellektuellt inser nog de flesta, och jag med dem, att man måste skriva för att slipa sin penna och för att bli bättre. Men varför är det så svårt då?


Jag tror att det är för att man förväntar sig underverk första gången. Mats Wahl, som skrev Vinterviken och ett tjog andra ungdomsromaner, sa att han när han var yngre bara skrev när han var inspirerad. Han trodde att det var det enda sättet att skriva på och att första utkastet var som hugget i sten. Ingen hade förklarat vad korrekturläsning var för honom. Det är härligt att vara inspirerad, men det innebär inte att det man skriver automatiskt blir bra. Att skriva bra innebär övning och tyvärr även att andra ska få läsa det man själv skriver. Jag är rädd för att det jag skriver ska bli totalt utdömt och därför har ingen fått läsa mina berättelser sedan jag gick i gymnasiet. När NaNo är över kommer jag att konfrontera den rädslan och förhoppningsvis kan min berättelse utvecklas och bli till en roman.

lördag 19 november 2011

Denna ständiga självkritik - NaNoWriMo dag 18

Ord: 26 761/  30 006

 Jag fick som jag nämnde tidigare äntligen hem min stol, det tack vare en stark och snäll pojkvän som har lite bredare räckvidd med armarna än jag själv. Nu försöker jag hitta ett bekvämt läge för att skona armar och rygg. Inser att jag måste skaffa nytt skrivbord så småningom, men det kan vänta. Jag vill ha ett höj- och sänkbart så att jag kan stå och skriva ibland, men känns som onödig lyx just nu. Det kan få vänta ett bra tag. 

Igår satt jag mest och försökte komma ikapp de ord som saknades. Det blev strax över tusen ord igår men jag kunde inte låta bli att inte tycka om det jag skriver. Den som påstår att trötta personer inte märker när de gör fel har uppenbarligen aldrig träffat mig. Jag blir om möjligt ännu mer självkritisk när hjärnan arbetar på övertid. Ingenting duger och jag känner mig bara sämst i världen. Det bästa man kan göra i den situationen är att avbryta tankekedjan genom att göra någonting annat, så jag tänker inte ägna mer tid åt det och tänka mer på vad jag ska skriva i framtiden.

Jag har kommit på en något spännande som jag kommer att lägga in lite senare i berättelsen. Jag kan gissa var jag tror att händelsen kommer att inträffa och det går alltid att flytta på scenen i framtiden men jag vet inte riktigt om jag vill berätta det ännu, jag sitter nog och tänker mer på hur jag kan bygga upp stämningen till den. Plantera lite påskägg som jag kallar det, saker som inte märks av förrän man läser om boken och vet vad man ska titta efter.Det kommer nog inte att bli så mycket stegring till det förrän jag börjar korrekturläsa i december.

Mindre mysigt med mycket mörker

Det känns som om det har gått ganska mycket upp och ner för mig denna månad. Just nu går det helt okej med NaNo och jag har nu äntligen fått min skrivbordsstol och kan sitta som folk vid datorn igen. Men det är inte frid och fröjd. Jag sover inte.

Jag drabbas oftast av sömnlöshet när det blir mörkare. Mina sömnlösa perioder brukar gå över av sig själv. När jag varit vaken tillräckligt länge blir jag utmattad och sover ikapp. Sedan kommer flera månader med relativt normal sömn igen. Det enda som jag kan göra just nu är att försöka sova de timmar det går och gå ut medan det är dagsljus.

Jag är glad att det är lördag imorgon, då får man sova länge om man lyckas.

torsdag 17 november 2011

UppCon 2012

Ja, jag är lite efter, men efter allt animetittande den senaste veckan gick jag in och kollade på hemsidan.

Uppcon 2012 är utsett och kommer att vara i dagarna tre, även denna gång på sommaren, nämligen 15-17 juni. Årets UppCon var tokvarmt och det är stor trolighet att det kan bli likadant detta år. Biljetterna är ännu inte släppta och inget släppdatum är utsett.

Detta kan också vara anledningen till att Norrländsk Cosplayfront har börjar blogga igen. Det är nog snart dags för dem att dra fram symaskinen och börja tänka på koreografin inför konventssäsongen. Ska bli kul att se vad de hittar på i år.

Ser fram emot det och känner peppen och kärleken. 

Animepaus

Jag är besatt av slutvinjetten till animen Gosick. Jag tycker att den låter som ett hopkok av Evanescence och Nightwish. Den må vara ostig, men för mig är den episk och stämningsfull. Mycket bättre än många andra animevinjetter. Den heter Resuscitated Hope och sjungs av Lisa Komini.




Gosick bygger inte på en manga, som man skulle kunna tro utan på en s.k. light novel. Animén handlar om en japansk utbytesstudent vid namn Kujo Kazuya som kommer till en internatskola i Europa och träffar på den mystiska Victorique i skolans gigantiska bibliotek. Hon verkar vara ett slags Sherlock Holmesiskt underbarn och hjälper den lokala polisen att lösa brott som polisen tar åt sig all ära för. Den har fått höga betyg av animefans så jag ska fortsätta kolla på den. Den är spännande och slutet på första avsnittet gjorde mig glad och upprymd inför nästa. Plus att låten ovan började spelas innan själva sluttexten började rulla. Man vet att avsnittet är på väg att ta slut, men det gör inget.
En annan anime jag kollar på nu på senaste tiden är Sekai Ichi Hatsukoi en Shounen-ai så det är inget för pryda personer. Det som är jobbigt med den serien är att det förekommer väldigt mycket överfallskyssar och svåra fall av att fel part ber om ursäkt. Jag blir lite illa till mods av detta även om det är tänkt att det ska vara okej för att det egentligen är så att de tycker om dem. Bleh. Ibland blir huvudpersonerna mer än lovligt tröga i huvudet och undrar om personen som de faktiskt är ihop med sedan typ en vecka kanske är kär i dem. Trots att han sagt det. Flera gånger. I avsnittet innan. Varifrån kommer denna selektiva minnesförlust?

Själva ramberättelsen är intressant för allt utspelar sig i utgivningsbranschen. Det handlar i grund och botten om ett gäng unga män som jobbar med shoujomanga och allt vad det innebär. De skämtar friskt om att mangaförfattarna inte kan hålla sina deadlines och hur man får dem att acceptera att deras manus inte alltid är så rafflande som de själva tror. Det är helt underbart.

onsdag 16 november 2011

Muahahaha! *åskknall* - NaNoWriMo dag 16

Ord: 24 823 /26 667

Jag håller på att väva ihop de olika scenerna och jag tror att jag har fått en ny Bad Guy-kandidat. Jag hade vagt i bakhuvudet redan planerat att introducera denna person lite med ingående. Det är inte ondskan själv, men jag tror att det kommer att förklara hur det har bildats vissa lag inom flocken. Romanen blir mer ett familjedrama än en egentlig varulvsroman. Det är ganska lustigt för det var inte riktigt så jag hade planerat för berättelsen att fortsätta. Jag har många små idéer som följde med karaktären. När jag var yngre var jag alltid rädd för att låta  mitt persongalleri råka illa ut.

Ett exempel från en berättelse jag skrev när jag först upptäckte skräckfilmer: En tjej fick halsen avskuren, men överlevde. Jag skrev början och slutet, och lyckade dölja mördaren väldigt bra däremellan, men den var för lik Scream för att någonsin bli något mer än en skrivövning. Det var helt underbart att bygga sluta in den faktiskt skyldige i ett äggskal och ha koll på allting som hände utanför fokus. Det förblir en av mina mest välplanerade berättelser än idag trots att den inte var särskilt originell på något sätt. Jag tycker dock inte att det var bortkastad tid, det var en nyttig övning i att göra otrevliga personer trevliga och mitt första försök till att känna på den mer realistiska skräckgenren.

Jag inser plötsligt häromdagen att jag inte alls har kastat bort tid när jag inte har skrivit på ett tag. Visst, jag har mycket att ta igen rent praktiskt, men i gengäld så har jag upplevt saker. Många känslor, olika personer och situationer som jag kan använda mig av för att göra mer realistiska beskrivningar. Läsare från min personliga vänkrets kan dock andas ut, jag kommer att fråga om lov ifall jag kommer att låna från er. En annan sak som jag inte visste att jag kunde ta hjälp av var de en handfull år av rollspelande som jag numera har under bältet. Jag har fått uttrycka min kreativitet och hjälpt till att lösa flera problem under rollspelstillfällena. Det har hjälpt mig att våga lita lite mer på mina idéer.

Skrivandet går bra när jag lägger manken till. Just nu är det mycket beskrivande och känslomässiga scener. Jag struntar i om de blir bra eller lite för övertydliga just nu, för det kommer jag att fixa senare.

På tal om manken så är min nacke stelare än någonsin. Jag har inte fått pengar och kan därför inte köpa skrivbordsstolen. Jag väntar på ett papper som ska komma med posten senast idag. Gör det inte det så måste jag göra om hela proceduren för i princip fjärde gången. Det börjar bli riktigt irriterande.

tisdag 15 november 2011

Research - NaNoWriMo dag 15

Ord: 22 008 /25 000

Nu har halva november gått och jag borde ha 25 000 ord om jag hade lyckats följa skrivplanen slaviskt. Det är frustrerande att inte vara i fas med orden.

Idag har jag researchat mera. Har läst både online och IRL om varulvar och deras beteenden. Har läst annat också, mindre vidkommande som kanske eller kanske inte kommer att spela en roll i berättelsen. Skrev också lite, men nu har jag gjort om saker och måste fixa till lite efterföljande scener.

Har lite dåligt samvete för att jag inte hinner umgås så mycket med folk just nu. Skrivandet tar så mycket mer tid än jag minns att det gjorde förr.

måndag 14 november 2011

Fingertoppsgalopp - NaNoWriMo Dag 14

Ord: 19 758/ 23 338 


Hade en väldigt produktiv dag idag. Skrev en scen idag som nästan utgör alla de ord som jag fick ihop idag, men jag kommer att skriva om den lite så att den blir lite roligare. Logiska rättslut och lite oförklarliga personlighetsförändringar som jag behöver putsa en hel del på. Det är inte så mycket kvalitet i berättelsen just nu, men jag kan i allafall stolt säga att ingen av mina varulvar har ostiga varulvsnamn som Ylva och Ulf. Jag har gett dem svenska namn, som är lite gubbiga och gammaldags för vissa, men jag gillar dem mer och mer.

Imorgon blir det fillers och mer familjedrama. Plus att jag bör skriva in lite mer beskrivningar på utseenden och aktioner. Jag har börjat räkna på hur lång min berättelse år i romantid. Ska göra en ordentlig uträkning på det för yWriter har en tidsräknare. Just nu har jag inte hållit så stor koll eftersom mina scener är lite spridda och inte helt färdigskrivna.

Jag får mer och mer såpavibbar från min berättelse. Hoppas det går över med renskrivningen. Ni anar inte hur mycket jag planerar att slakta och skriva till. Jag ser ärligt talat fram emot det, jag gillar att fila på formuleringar så länge jag inte har en faktisk deadline. Det har nog någonting att göra med min perfektionistnatur. Det gör också att jag har svårt att sluta fila på saker och ting och vara nöjd nog att visa upp mina verk för någon.

lördag 12 november 2011

To plot or not to plot.... NaNoWriMo dag 11

Ord: 15210  / 18333

Planerar mer än skriver just nu. Har lagat mat för ett par dagar framöver så jag behöver inte avbryta skrivandet några längre stunder. Jag behöver etablera en större intrig, det är mycket drama i att helt plötsligt få en ny familj och bli varulv, men jag vill gärna ha någonting som kommer från ett oväntat håll också. Har spontanbrainstormat med båda E och K, samt pojken och har fått förslag. Fick lite hjälp med möjliga framtida intriger, men jag behöver någonting lite närmre just nu. Det är inte deras fel, ingen av dem har fått läsa någonting som jag har skrivit ännu på grund av det kaos som texten just nu är. Jag är glad att jag har yWriter, det är mycket lättare att få översikt över mitt kaos.

De olika scenerna har fått roliga namn för att jag ska kunna hålla koll på dem. De kommer nog att tas bort eller ändras innan berättelsen når utanför den närmaste bekantskapskretsen.

Imorgon blir det  en ny ergonomisk arbetsstol ifall jag får bärhjälp. Min tilltänkta bärhjälp har skadat tån, så jag vet inte riktigt om han kan gå så långt för tillfället.

Ska försöka sova lite mer, även om jag varit lite för hypad för det de senaste dagarna. Jag börjar se ut som Bill Compton i True Blood. Har dock ännu inte utvecklat smak för blonda servitriser och syntetiskt blod på flaska.

fredag 11 november 2011

Drama queen - NaNoWriMo dag 10

Ord: 14540 / 16667 (nästan ikapp!)


Det har gått ganska bra att skriva idag, har skrivit mycket dialog och känner att jag börjar hitta de olika karaktärernas röster och personligheter via dialogen. Den som var lättast att få till var faktiskt huvudpersonens farbröder. De uppstod båda ur tomma intet, fick namn och personligheter som om de varit planerade. Jag kanske inte har skrivit deras röster och drag så tydligt ännu, men det kommer nog att bli bättre när jag får finslipa lite. Just nu känns det mest som jag ordbajsar, det är lättast när någon av farbröderna är med i scenen för att jag vet hur de tänker och reagerar.

Pseudofadern är nog mig favoritkaraktär hittills. Jag vet inte riktigt varför, men han pendlar mellan att vara på samma barnsliga eller ungdomliga nivå som sin brorsdotter och att vara seriös och auktoritär. Han gör och säger det som krävs, jag vet inte alltid om han är helt ärlig och genuin i allt han säger, men han är väldigt bra på att låtsas vara ärlig i så fall. Jag har två tydliga förebilder för honom, en bekant till mig och en fiktionell figur.

Min huvudperson mår inte så bra just nu. Hennes liv har förändrats och hon tycker väldigt synd om sig själv. Hennes nära och kära försöker påpeka det destruktiva i detta, men hon är för van vid denna approach och blir utskälld. Jag hoppar att hon skärper sig nu. Det är inte kul att skriva om en dysterkvist.

torsdag 10 november 2011

Och plötsligt, ingenting - NaNoWriMo dag 9

Ord: 11207 / 15159

Jag skriver bäst och mest på morgonen. Det bevisades mer idag eftersom jag inte riktigt har fått ihop alla ord. Jag var tvungen att åka in till stan för att uträtta ärenden och kom sorgligt efter. Det blev mycket att tänka på i och med en liten lucka in i verkligheten, men det är ingenting jag kan göra någonting åt just nu. Jag kan bara vänta på att andra gör saker. Ändå kan jag förstås inte låta bli att tänka på det och det stör andra, friare tankebanor.

Dessutom har jag fått det lite tunnsått med scener. Jag försökte skriva lite på den första förvandlingsscenen, men det är jag inte redo för. Den kommer jag nog att skriva lite senare i månaden, för just nu blir den bara fel. Jag har fått lite mer upplägg till personlighetsdrag, men jag vet inte riktigt hur jag ska använda mig av dem.

Jag skriver in lite vardagsgrejer och hur det kanske känns efter att ha tagit det slutliga steget och försöka att inte avslöja sig. Förhoppningsvis har jag mer inspiration och tid till kvalitetsskrivande imorgon. Nu ska jag lägga mig så att jag orkar upp till prime time i morgon och kan koncentrera mig lite bättre.

onsdag 9 november 2011

I am (not) your father... - NaNoWriMo dag 8

10 317 / 13333 ord

Det händer alltid oväntade saker när jag låter fingrarna skriva fritt. Idag fick min huvudperson en fadersgestalt. Det var helt oväntat, både för henne och för mig, men jag hade planerat och misstänkte att de skulle komma överens eftersom de har liknande erfarenheter i bagaget. Jag har många planer för denna relation, men inga romantiska sådana. 


måndag 7 november 2011

Bråkiga huvudpersoner - NaNoWriMo Dag 7

Ord: 7330 / 8258

Min huvudperson är en riktigt jobbig person just nu. Jag försöker få henne att gå till ett visst ställe, men hon hittar ständigt på en massa ursäkter och vettiga förklaringar till varför hon inte bör det. Nu tog jag helt sonika och placerade henne där hon ska vara för att berättelsen ska ta fart. Jag får fundera på en bättre förklaring till varför hon är där senare.

Eftersom jag inte skrev så mycket i helg fick jag räkna om antal ord per dag. Just nu är det 1826 ord per dag som jag ska få ihop för att klara deadline. Kollade hur många ord jag ligger efter och insåg att jag borde hålla mig borta från miniräknaren och istället klämma ur mig ord. Jag har lite mer än hälften kvar, men u har jag kommit till en del där jag kan ordmangla ur mig uttryck, adjektiv, beskrivningar och dialog. Yay.

Jag kommer att bryta nu för lunch och förhoppningsvis hinner jag skriva lika mycket i eftermiddag.

SciFi och Fantasydagen i Uppsala

Igår var jag på Science-Fiction och Fantasydagen i Uppsala. Inga ord hann bli skrivna, så jag får lägga på några extra ord på varje dag som är kvar istället. Jag gillade initiativet och tyckte det var en bra första version av fantasydagen.

Jag var med på fem av åtta diskussioner som höll inom olika subgenrer till Sci Fi och Fantasy. Det första handlade om varför de två genrerna buntas ihop och en akademiker som hade skrivit uppsats om Sci-Fi påstod att det var en high brow-genre och kallade Fantasyn, som han erkände att han knappt hade läst, för infantil. Han sa även att fantasy mest tilltalade kvinnor och att de kunde bero på att det påminde så mycket om hästböcker som tonårstjejer läser. Han ställde slutligen Fantasy och Sci Fi mot varandra som känsla/moral mot förnuftet. Påståendena strök flera fantasyfanatiker mothårs och flera ville motbevisa och argumentera emot den Onde Sci-Fienden. Publiken släpptes inte in i diskussionen förrän de som satt uppe på scen hade pratat klart och därmed säkert passerat flera av de relevanta punkter som de ville ta upp. Vissa kunde inte hålla sig utan skrek utan att ha fått "tillåtelse" av moderatorn att det var dålig stil att inte publiken fick vara med och diskutera när det faktiskt trollades uppifrån scenen. Det satt ett annan kille på scen som skulle vara på Fantasy-sidan i diskussionen, men jag och många med mig tyckte nog att han vek sig lite väl ofta och inte alls diskuterade lika mycket som Akademikern. Efter att diskussionen faktiskt hade tagit slut smet Akademikern iväg, möjligen av rädsla för att bli lynchad av illa berörda Fantasyfans som inte tyckte att det var schysst gjort av honom.

Det var ett fel på den panelen och lite samma sak med panelen om översättning av genrerna och om självutgivning att publiken stängdes ute från diskussionen. Idag är folk vana att kunna vara med och kommentera, diskutera och argumentera i realtid tack vare sociala medier och kommentarsfunktioner på tidningar och bloggar. Visst, det är en poäng i att slutföra en tankegång, men att föra en hel diskussion utan att ta in lite input från folk som kanske har intressantare frågor än moderatorn. Då blir moderatorns jobb att släppa lite på ventilen hos folk som faktiskt har brillianta frågor och ibland kan diskussionen bli bättre och med dynamisk. Det felet som gjordes på första panelen var just polariseringen mellan SF och Fantasy-fans. Ingen vill bli utpekad som dum och infantil, eller pretto och nedlåtande. Kanske inte borde ha gått på den panelen egentlgien för jag hatar när det blir alltför jobbiga och extrema debatter. Ingen kan påverka någon att byta åsikt, men alla försöker likt förbannat.

Det blev bättre med översättarpanelen och självutgivningspanelen, mycket bättre. Förmodligen var det för att det inte fanns en så tydligt motsatsförhållande i de som SF vs F. Här kunde man få tips och intresseranta insikter oavsett om man gillade endera eller båda genrerna. Jag gillade de flesta paneldiskussioner förutom den första, för i de andra fick publiken komma in mycket tidigare. Under självutgivningsdebatten var moderatorn lugn och sansad och jag tror att det smittade av sig på publiken till viss del. Delvis var det mycket relevant info och personliga erfarenheter som det pratades om. Moderatorn tog upp många av de uppenbara frågor som kan uppstå eftersom hon inte hade någon insyn i den världen. Samtliga i panelen hade startat egna förlag för att kunna ge ut sin litteratur, vissa på grund av att de inte kom överrens med sättet som förlagen handskades med deras verk och andra för att de helt enkelt blev refuserade gång på gång.

Den här panelen är nog intressantast ur framtidssynpunkt för de som kanske hittar till min blogg på sökordet Författarambitioner. Vad händer efter att man skrivit sitt livs verk och inte får det publicerat? Ser folk ner på självpublikation? Hur marknadsför man sitt verk? Här är en sammanfattning av de bästa råden som panelen gav:


-PubLit. Flera av författarna använde sig av detta. PL trycker böcker on-demand, det vill säga först när en bok blir beställd från till exempel Adlibris och därför kan det ta längre tid. Tänk på att inte släppa iväg ett halvfärdigt manus bara för att du vill ha din berättelse som fysisk bok.

-Kontakter. Vill man komma billigt undan kan man anlita litteraturintresserade eller skrivande vänner, men om man planerar att ger ut massor av böcker i framtiden kan man fundera på att faktiskt ge dem betalt eller anlita professionella redaktörer. Överutnyttja inte dina vänner.

-Korrläsning. Se till att det sker av ett par nya ögon, det är lätt att bli hemmablind. Läsare kommer inte att veta allt som du vet om din egen berättelse och korrläsare har lättare att hitta stavfel, logiska felslut och ge tips om man ska stryka eller skriva till någonting. Använd helst bokens tänkta sidlayout och använda absolut inte Times New Roman. Den fungerar inte som typsnitt för bok. Författarna tipsade om 

-Omslaget. Tänk på att boken måste ha en framsida. Behöver du anlita en konstnär eller har du kanske konstnärliga ambitioner själv? Skaffa ett program på datorn där du kan leka och fixa med både sidlayout och omslagskonst.

-Att ge ut sina egna böcker är att vara ensam, man får bestämma allt själv men man har även ansvar för att göra det. Alla författarna verkade göra detta på sin fritid och två funderade på att även ge ut andras böcker i framtiden.

-Tid. Även om det inte kanske alltid tar mer tid än skrivandet av boken är det mycket pill och fixande. Det kan ta allt ifrån 40 timmar till hundratals, som en av författarna erkände.

-Kostnad. Man bör starta ett eget företag eller bolag för att kunna ge ut sina egna böcker, det kostar runt 1000 kr att bilda bolag, att trycka upp böcker kostar en del. En av författarna sa att han lagt ner oerhört mycket tid, men inte så himla mycket pengar på sin första bok. Han hade lagt ut ca 10 000 kr på sin första bok och hade tjänat igen det. Det är svårt att bli jättekänd som självutgiven, så man kan inte räkna med att sälja mer än ett par hundra, når man tusen ska man vara riktigt nöjd. Enligt en av författarna säljer en debutant på konventionella förlag sällan mer än 200-800 exemplar av sin första bok om man nu inte råkar skriva om Hundraåringar som kliver ut ur fönster och försvinner, men det är extremt ovanligt.

-Marknadsföring. Kolla runt på bloggar som recenserar böcker och kolla upp vilka som läser det mesta de får in, skicka dit ett exemplar av boken. BTJ - Bibliotekstjänst. Om BTJ recenserar boken och den får en bra omdöme kan biblioteken bestämma sig för att köpa in din bok och det är inte dåligt. Låt din hemstad veta att du har skrivit en bok, fråga ditt lokala ICA/Coop/Bibliotek om du kan sälja och signera böcker där i ett par timmar. Sprid information via Facebook-annonser, fantasydagar.

---

Jag gick även på två författarpaneler. Den ena blev jag lite sen till eftersom jag botaniserade bland de begagnade böckerna och kom hem med en liten säck böcker. Den första var Erik Granström och han berättade om sina böcker Svavelvinter och Slaktare små. Jag tycker titlarna är väldigt dramatiska, och planerar att läsa dem. Han tog upp frågor från publiken åtminstone tjugo minuter in i samtalet vilket vad ungefär när jag dök upp. Det var mycket frågor om arbetsdisciplin eftersom han författar på heltid. Han berättade att han hade jobbat hemma en längre tid eftersom han jobbat för ett dataföretag med anställda över hela världen. Han delade upp dagen i tre pass om ca tre timmar och tog däremellan kortare eller längre pauser för måltider och hundrastning, samt familjetid. Granström visade över upp rollspelet Svavelvinter. Boken baseras på ett rollspel, så nu är cirkeln sluten.

Den andra författarpanelen var med Anders Björkelid och den var mer personlig. Han berättade humoristiskt om hur hans romansvit, ursprungligen ett ungdomsrollspel riktat mot ungdomarna i Mora, uppstod under en dag på McDonalds där han och en kompis antecknade vilka ungdomar som kom och gick. Här fick publiken komma in mycket tidigare och det var Björkelid själv som bestämde frågorna. Moderatorn vid detta samtal var en gammal vän till Björkelid och han gjorde inte så mycket mer än att ställa ett par frågor då och då. Den panelen var mer som en sagostund.


Översättningspanelen hade Ylva Spångberg som huvudperson och hon berättade om sitt liv som översättare. Hon kallade sina 25000 nedslag per dag maklig takt och berättade om sina eskapader under sin över tjugo år långa karriär. Hon hade översatt böcker hon inte tyckte om och berättade att det tog dubbelt så lång tid när hennes redaktörer och förlag trugade henne. Spångberg har översatt jättemycket fantasy, allt ifrån Eddings till Gaiman, och chansen är stor att någon av alla unga fantasyfans läst ett flertal av hennes översatta böcker om  man läst dem på svenska. Jag inledde min läsarkarriär i fantasy med Eddings böcker och tackade henne för att hon lett in mig i den fantastiska litteraturen. Jag vet inte om jag skrämde henne, hon verkade bli lite paff, men jag hoppas att hon tog det på rätt sätt.

Nästa år kommer SFF-dagen att bli en hel helg och kallas SweCon. Det kommer att anordnas i Uppsala i oktober. Kanske ses vi där?

fredag 4 november 2011

Bättre översikt - NaNoWriMo, Dag 4

Ord: 6217  / 6668 ( i skrivande stund)

Kommer nog inte att hinna skriva alla mina ord idag, kanske inte imorgon heller. Jag har skrivit lite fler ord än det krävdes både igår och förrgår, så jag behöver inte missa hela målet. Ska försöker skriva lite.

Jag har provat ett nytt författarverktyg som heter yWriter. Man kan hålla koll på miljöer, karaktärer, scener och kapitel och slippa scrolla upp och ner i ett word-dokument för att hitta den scen man tänkt fortsätta med. Man kan kalla scenerna för olika namn och lägga in vilka personer, miljöer och föremål som finns med i just den scenen. Som perfektionist är detta en väldigt bra sätt att hålla koll på att man behåller kontinuiteten. yWriter är programmerad av en författare som säger sig ha använt det till alla sina böcker och är gratis.

Jag har lagt in de personer som förekommer hittills, jag har ett ganska litet persongalleri. Jag skulle kunna sitta och fippla med yWriter hur länge som helst, men jag ska försöka att inte slösa bort alldeles för mycket tid på det. Det kan vänta till december när jag behöver se över och finputsa texten.

Min berättelse börjar ta form, men det är mycket som behöver tänkas över för att det inte ska blir en massa konstiga godtyckliga övergångar mellan olika scener och situationer. Det är lättare att se antal ord, scenordning och hur många olika stycken jag faktiskt har skrivit för en viss händelse. Jag bestämde mig för att byta perspektiv på berättelsen från jag-form till tredje person, men jag har inte ännu bestämt mig om det innebär att jag kommer att släppa in några andra personer i berättarstolen.

torsdag 3 november 2011

Ergonomi - NaNoWriMo dag 3

Ord: 3391

Skrivandet går bra nu men det uppstår alltid andra problem: 

Jag har ingen ordentlig skrivbordsstol. Nu har ryggen börjat att klaga, jag har en för lång rygg i förhållande till min längd och att sitta för länge ger mig ryggvärk. Jag funderar på en nödlösning för att slippa få ont under månaden.

Det största problemet är att de flesta stolar har svankstödet alldeles för lågt placerat för att jag ska kunna ha någon som helst nytta av det. Detta innebär i sin tur ofta att själva stolsryggen måste kunna lutas framåt för att ge stöd åt den högre delen, eller vara tillräckligt mjuk för att den ska forma sig efter min rygg. Det näst största problemet är skillnaden i höjd mellan bord och stol. Om jag ska kunna arbeta på bordet jag har nu måste stolen vara en viss höjd över golvet vilket leder till att jag inte når ner till golvet. Sorgligt nog så leder en längre rygg till att man har kortare ben. Jag har använt min subwoofer som fotstöd, men det är ohållbart i längden. Den är för smal för att jag ska kunna variera fötternas placering. Jag kanske får lägga en planka eller något på den som en tillfällig akutlösning.

onsdag 2 november 2011

A New Hope - NaNoWriMO Dag 2,5

Trots en halvhemsk dag på personligt plan så lyckades jag få ihop orden innan midnatt (yay). Diskuterade romanidén och mina tänkta upplägg för den med nördkompis som tyckte att jag lyckades få till en ny och intressant spinn på varulvsmyten. Det gjorde mig på bättre humör och fick mig att blir lite mer hoppfull om projektet. Hon har inte fått läsa röran ännu, men det kommer nog.

Funderade på att korrläsa de första sidorna och rätta till lite fulfel där, men jag tror inte att jag ska dra igång mer skrivande ikväll. Jag är nöjd med dagens insats och behöver dessutom gå upp ganska tidigt imorgon. Verkligheten kallar.

NaNoWriMo - Dag 2

1806 ord.

Jag är lite nedslagen idag. Delvis för att jag satt uppe till halv tre idag för att få ihop mina 1667 ord, och därför inte sov tillräckligt och delvis för att jag inte alls är nöjd med det som jag har åstadkommit hittills. Min berättelse känns oplanerad och den scen jag arbetat med hittills känns ihålig. Min huvudperson är ensam för tillfället och sjukt och tänker på saker och att hon har ont, men jag har svårt att få hennes inre tankar att bli som jag vill. De flaxar liksom iväg eftersom jag tänker mer på ord än på innehåll.

Idag tänkte jag totalt skita i min huvudpersons känsloliv och hoppas längre fram i berättelsen där jag faktiskt har planerat in vad som ska hända. Jag kommer att prova på lite dialog.  Ju mer jag skriver desto lättare blir det att prångla ut ord. Måhända är det inte stor litteratur ännu, men det är en början. Bättre skriva någonting dåligt än att inte skriva någonting alls. Fast det är jättesvårt att inte vara självkritisk under skrivprocessen.

Jag gick, som ni förmodligen redan listat ut, tvärt emot min lärares råd om att inte börja från början. Min första instinkt är alltid att skriva kronologiskt, men det känns ofta väldigt tungt. Idag tänker jag bläddra igenom mina idéböcker och se om jag kan hitta någonting från gömmorna som passar till den här sagan.

tisdag 1 november 2011

NaNoWriMO - Dag 1

Har ungefär skrivit hälften av de ord jag ska skriva idag. Försöker att inte ha förutfattade meningar om min egen text och inte döma det första utkastet. Har skrivit om min början tre gånger men den blir inte bra. Jag försöker etablera en vettig mor-dotter-relation, men det vill sig inte riktigt. Det här är en av få saker som jag inte har en aning om hur jag ska researcha. Fråga mammor med vuxna barn? Kanske skulle jag ha valt någonting som jag känner till att börja med.

Jag funderar på att skriva en lite roligare scen än i början. En av mina översättarlärare berättade en gång att han alltid börjar en bra bit in i texten när han översätter. Början på en berättelse är allting. Den ska vara intressant och fånga upp läsaren så att denne vill läsa vidare. Jag tror att det är bra att undanhålla lite information i början på en berättelse, skapa ett mysterium eller en konflikt som driver berättelsen och läsaren vidare.

Ska försöka var lite mindre kritisk mot min stomme och bara skriva vidare nu. Texten har vilat i några timmar nu så jag ska kolla på den igen.