tag:blogger.com,1999:blog-69213586410703690832024-03-19T05:09:56.400+01:00FörfattarambitionerI väntan på den stora inspirationenMinnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.comBlogger164125tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-1437574002182378422012-11-09T13:43:00.002+01:002012-11-09T13:43:25.980+01:00Gamla skulderOfta undrar jag hur mycket mina tankar skiljer sig om alls från andra personers. Ibland brukar jag tänka mig tillbaka till svunna tider i mitt ack så långa liv och fundera på hur jag har förändrats sen jag var barn eller bara sen jag gick i gymnasiet. Jag är inte medveten om hur mycket jag förändrats sen jag flyttade hemifrån om jag inte jämför mig nu med hur jag var då. Nya intressen har tillkommit och vissa tar upp mer eller mindre plats mot tidigare. Jag kan hålla låda betydligt längre tack vare att min bekantskapskrets består av många nördiga män som inte gärna lämnar ifrån sig ordet.<br />
<br />
Personligheten förändras. Den person man var när man var fem eller femton är inte samma person man är när man är femtio. Man formas av sina upplevelser och man är oftast med om mer när man har levt ett tag. Jag sitter förstås inte inne på den stora sanningen, jag är ju knappt trettio år än så länge jag ser fram emot ålders visdom, men det hindrar mig inte från att bilda mig nya uppfattningar och lära mig nya saker redan nu.<br />
<br />
Men vissa saker förändras inte. De ambitioner som fått namnge denna blogg har funnits i mig sedan jag insåg att jag kunde lägga pennan mot pappret eller fingrarna mot tangenter och forma mina egna meningar helt fritt från saker som tidigare hade skrivits. Ibland känns det väldigt långt bort och omöjligt, men jag brukar tänka på den jag en gång var och hur långt jag kommit från andra saker som jag aldrig trodde att jag skulle komma ifrån eller ens överleva. Ibland brukar jag tänka att jag är skyldig den lilla flickan jag var då att åtminstone försöka. Hennes drömmar är fortfarande mina drömmar och det är inte helt omöjligt att det en dag blir en bok tillräckligt bra nog att ge ut.<br />
<br />
Det är en ständig berg-och-dalbana som matchar mitt humör, huruvida jag ska orka eller kommer att lyckas sträva efter min dröm. Jag ger inte upp, det är inte riktigt min stil, även om jag ibland har god lust. Nu är det National Novel Writing Month igen och jag kämpar vidare med mina ambitioner och tvivel om framtiden och verkligheten som fortsätter omkring mig trots att jag är djupt inne i min berättelses inre och yttre dialog. Kanske borde jag helt rycka upp mig och enkelt skita i mina tvivel och köra på som vanligt tills det är ett faktum om det blir någonting eller inte. Det är bara surt att ta ut förluster i förskott och inte bra för hjärtat.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-22031642091617310482012-10-17T02:28:00.000+02:002012-10-17T02:28:04.101+02:00NattsuddSå var det dags igen. Nattvak. Ibland tänker jag att jag vid eventuella framtida småbarnsår kommer att vara orättvist förberedd och van vid periodvis extremt lite sömn.<div>
<br /></div>
<div>
Tänker mycket på alla måsten just nu. Jag bör skriva ditt eller jag bör dela ut datt. Snart är det dags för NaNoWriMo och jag taggar som sjutton, men oktober är mest full av stress och ångest. Kanske har jag än en gång tagit på mig för många uppdrag, kanske satsar jag på för höga mål alldeles för tidigt. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det har kommit en del trafik till min sida och jag tror jag vet varför: Kongressrapport kommer att skrivas för Kontrast 2012, jag lovar, men jag har för mycket annat i huvudet just nu som måste gå före. Hoppas få klart inlägget innan helgen i alla fall. </div>
Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-86123700539930057912012-08-28T21:48:00.000+02:002012-08-28T21:48:04.059+02:00HöstDet börjar kännas i luften att hösten är på väg. En svag känsla av förruttnelse och iskyla som smyger sig på så fort man rör sig utanför solens domäner. Studenterna har börjat dra runt i sina små nolle-arméer och bokhandlarna börjar fyllas av nya böcker och förväntan.<br />
<br />
Jag gillar hösten. Det är alltid så fylld av hopp inför en ny termin, en ny start för många som kommer hit för första gången. Jag känner det i luften på samma sätt som hösten och kylan.Att terminen drar igång för alla elever innebär givetvis att vardagen kickar in även för mig som lämnat studentvärldens lite mer aktiva kärna. Men eftersom jag bor i Uppsala lämnar man aldrig riktigt studentvärlden. Speciellt inte när man övervintrar i ett elevhem.<br />
<br />
Körerna drar igång. Kör ett kommer att uppträda på Kulturnatten 8 september och har redan varit igång sen nästan en månad. Kör nummer två kommer att så sakteliga dra igång nu i september. Det kommer även alla andra uppdrag som jag lurats in och med på i höst. Första rollspels-sessionen är nu på fredag, vi försökte förra veckan, men för många var borta så det blev ingenting. Men nu på fredag, då jävlar. <br />
<br />
Misärsommaren känns som om den har tagit slut nu. Vill inte ta ut segern i förskott, men saker och ting känns bättre. Jag känner mig bättre. Har hållit i gång träningen, kommit tillbaka från sorgen och eländet som en fenix ur askan. Starkare. Ser fram emot en höst och en vinter. <br />
<br />
Humöret hjälps givetvis att jag har hittat en fin pojke som vill slå följe med mig. Jag förberedde mig stenhårt på singelliv, men livet själv ville annorledes. Även om vissa saker i mitt liv fortfarande inte är så väl uppordnade som jag skulle vilja så känns det som om jag har något som motiverar mig. Jag kan, jag vill och jag törs. Tanken på att misslyckas med mina planer skrämmer mig inte längre. Jag måste försöka göra det jag vill göra. Första steget är taget. Nästa drag blir tuffare och det kommer nog att bli mer och mer tufft. Men jag kan klara det. Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-67091676077677996452012-07-07T23:00:00.001+02:002012-07-07T23:00:39.195+02:00...Försöker hålla mig sysselsatt. Håller mig till mitt träningsprogram. Har översatt och kollat på Harry Potter-videor på youtube. Umgåtts med familjen. Läst alldeles för lite. Försöker att hålla den molande ångesten borta. Det är svårast om kvällarna när det är meningen att jag ska slappna av för att sova.<br />
<br />
Det gör så ont.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-55235465038367697722012-07-02T23:47:00.000+02:002012-07-02T23:48:05.878+02:00Liten uppdatering<br />
Är hemma och vilar, kämpar, översätter och sörjer om vartannat. Det har inträffat ett dödsfall i släkten nämligen. Imorgon är det minnesstund. <br />
<br />
Annars är det midnattssol, men dessvärre snorkallt och myggtätt. Men det är det minsta failet med den här sommaren. Oavsett om det snöar eller haglar kommer jag att vilja slänga mig i något vattendrag i närheten snart. Det kan omöjligt vara kallare för mig nu än för dem som simmar i isvakar på vintern.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-23326394671518741982012-06-28T22:07:00.000+02:002012-06-28T22:07:40.280+02:00Ett steg i tagetMitt nuvarande tillstånd gör att jag inte riktigt fokuserar lika bra som jag annars gör. Men jag läser. Böckerna finns där. Flera högar som köpts eller lånats. Jag läser inte alla, det är inte alltid jag har lust eller känner för en viss bok. Då åker den uppochnervänd in i hyllan (om den är köpt) eller tillbaka till biblioteket. Läsning är den bästa eskapismen och sårläkaren. Ingenting slukar mig som en bra berättelse. Idag har jag klämt två mangor. Kommer att påbörja en riktig bok ikväll. <br />
<br />
Jag smider mina planer inför framtiden, men jag försöker att ta det lugnt och inte stressa just nu. Inte skuldbelägga mig själv när saker inte hinns med eller inte går som planerat. Jag tillåter mig själv att må dåligt en dag om jag mår dåligt. Det går ganska bra, jag nyttjar flera tekniker för att hålla destruktiva tankegångar borta så de inte eskalerar och blir själv. Det låter kanske motsägelsefullt, men att må dåligt är inte samma sak som att skuldbelägga sig själv för allting som hänt. Märkligt nog har inte stickorna kommit fram ännu och inte virknålen heller. De brukar annars vara mina go to-verktyg när jag känner att jag inte är i balans.<br />
<br />
Kanske är jag i en slags balans och en stark person trots allt. Jag når inte samma bottendjup som tidigare. När jag mått som sämst har det känts som att jag sugits ner i avloppet i bottnen på botten. Efter ett tag kändes det som att det lagts ett lock på den hålet och jag kunde ta sats upp mot ytan igen. Det fanns inget bottenlöst avgrundshål att sjunka igenom. Nu har jag inte sjunkit så djupt ner att jag känner av bottnen och jag känner inte samma dragningskraft från den undre bottnen. Även om inte orken och humöret är på plats så kommer det att bli bättre. Livet går alltid vidare på något sätt och jag tror att det kommer att bli mycket bättre än det var innan om jag ens lyckas med hälften av det som jag har tänkt göra.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-75954390218132155352012-06-26T22:46:00.000+02:002012-06-26T22:46:03.774+02:00Locket påJag är i en period i mitt liv som jag undrar om jag ens borde föreviga på internet. Det känns att ju mer jag skriver eller berättar om det, desto jobbigare blir det. Kanske borde jag sitta och knipa på det tills det har blivit en diamant som absorberats in i mig för att jag ska slippa ta itu med det. Samtidigt vill jag inte oroa folk genom att helt dra mig undan. <br />
<br />
Att ta en dag i taget har aldrig någonsin varit en mer passande beskrivning på hur min vardag ser ut. Jag planerar inte så långt in i framtiden. Har lösa planer inför hösten, men just nu driver jag mest för vinden. Försöker hitta på saker som gör att jag slipper tänka och överanalysera. Små projekt med delmål inom en nära framtid.<br />
<br />
Om jag mår dåligt en dag, så mår jag dåligt. Och om jag mår bra tillåter jag mig själv att må bra i den stunden. Min dualistiska natur gör att jag som vanligt pendlar fram och tillbaka i attityd. Ibland känns hela situationen absurt fånig och jag förstår inte alls varför jag ska behöva medverka i spektaklet. Jag vill inte, jag har inte tid och speciellt inte lust. Ibland kan jag ta mig ur eller genom de jobbiga stunderna bara genom att bli förbannad på själva situationen. Så. Jävla.Onödig. <br />
<br />
Det är bitvis tungt just nu, men jag kommer att ta mig förbi det här. Jag har varit med om mycket värre saker i mina dagar. Det här är nästan nostalgiskt på något sätt.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-46690119652380018042012-03-04T23:12:00.001+01:002012-08-28T21:29:41.333+02:00Hektiskt helgJu mindre jag skriver i bloggen, desto mer tycks jag göra ute i verkligheten. Jag har fått mycket gjort denna vecka och helg. Gårdagen blev stressig för att jag kollade fel på klockan och hade tvättid senare än jag trodde. Efter att ha snabbvikt tvätt snabbgick jag till stationen och åkte en snabbis till Stockholm. Jag har planerat att åka till Hufvudstaden i flera veckor nu för att köpa hårfärg och kom till skott igår. Jag köpte upp ett litet lager och återvände efter drygt en timme effektiv tid vandrandes längs Drottninggatan.<br />
<br />
När jag är i Stockholm brukar jag även ta en sväng till SF-bokhandeln. Det känns nästan som att vallfärda till en helig plats för mig eftersom att vara omgiven av så mycket litteratur i olika former skänker mig en inre frid som sällan uppnås på andra sätt än genom stillsam meditation. Tyvärr så var det helg nära stängningsdags och dessutom i bokreatider så det var trångt och det kändes ganska stressigt att vara där. Gångarna mellan hyllorna är inte precis anpassade för rusningstrafik. Det gick inte att stå för länge i mittgången eftersom det var massvis med folk som skulle förbi. På något sätt lyckades jag ändå köpa fyra böcker, varav en kom från bokrean.<br />
<br />
Pojken hade önskat sig <i>Metro 2033</i> och jag söker alltid uppmuntra hans läsintresse. Den fanns som inbunden på bokrean, men pocketversionen var mer prisvärd. Ett annat fynd jag gjorde var <i>Cirkeln. </i>Jag läste <i>Cirkeln</i> i inbundet format över julhelgen och fullkomligt älskade den. Jag har många gånger både udner och efter läsning önskat att den fanns när jag var ung. Den fanns på LundeQs bokrea och kostade där 79 kr medan den nyutgivna pocketen gick av på 82. Hittade den senare på Pocketshop där den kostade 79. På SF-bokhandeln gick den på 60 och jag kände att jag gjorde ett fynd, även om jag i efterhand kan känna att mellanskillnaden betalades på tågbiljetten. Jag fick även hem <i>Princess Bride </i>i bokformat. Den sistnämnda och <i>Metro</i> var de böcker jag hade planerat att köpa. <br />
<br />
På kvällen var det rollspel och jag hade en knapp halvtimme på mig att äta middag och samla ihop karaktärsblad, penna och tärningar. Vi spelar Mutant nu. Nästan alla karaktärer har bytts ut sen vi började spela, antingen på grund av oundvikliga dödsfall eller frivillig pensionering, men det går mycket bättre nu än det gjorde i början. Vi har kommit överens om att vi avslutar ett äventyr och börjar därefter på ett i ett annat system. I början var jag helt mot att spela robot/automat, men nu är jag väldigt förtjust i det. Jag har utvecklat en väldigt (o)trevlig personlighet till min automat och gillar den skarpt. Mutant är en ganska lustig värld. <br />
<br />
Idag åkte jag till pojken och glömde givetvis att ta med hans bok. Jag har ägnat dagen åt att att bleka och färga mina rötter med ovan nämna hårfärg och att färdigställa ytterligare en amigurumisköldpadda. Jag har nog gjort åtta stycken vid det här laget, alla i olika stadier. Fem stycken är i princip helt klara. Den jag pysslat med nu kommer att få lite fler detaljer innan jag kan kalla den klar.<br />
<br />
Rösten börjar bli bättre. Sjöng lite med kör nummer två i fredags. Rösten höll nästan genom två låtar. Ska göra ett nytt försök med första kören på måndag. Får se om jag klarar av några höga toner då. Det som är uschligt med att vara sopran att det sällan går att undvika att sjunga i övre registret. I vanliga fall är det inga större problem, men just nu känns det jobbigt. Jag hoppas att det går bra att sjunga imorgon.<br />
<br />
Nästa helg kommer nog att vara en aning mer stillsam och lite mindre flängig.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-53481324101229720272012-02-27T10:40:00.000+01:002012-08-28T21:30:20.551+02:00RöstresurserNu har halsen blivit inspekterad. Har varit hos ÖNH-läkare som förvånades över mina halsmandlar som tydligen är uppseendeväckande små. Hon körde ner en kamera i närborrarna och svalget och sa till mig att låta som Michael Jacksson. I övrigt verkar det inte ha varit någonting som var värt att notera och jag fick mediciner som torkar ut mun och hals på ett ytterst irriterande sätt. Jag får förmodligen vänta en månad till med att sjunga.<br />
<br />
Och imorgon får jag reda på om mitt vikariat fortsätter eller om jag ska förbereda mig på att bråka med a-kassan för mina surt förtjänade slantar igen. Det är nog en underdrift att säga att jag är nervös inför det.<br />
<br />
I lite mer positiv ton så har jag äntligen fått ordning på mina amigurumigarnen. Jag köpte en förvaringspåse på ben som egentligen är tänkt för teve-tidningar och fjärrkontroller, men den funkar finfint till garn och virkbehör. Funderar på att pimpa till den så att den inte är så alldaglig, men just nu går funktion före finlir. Att jag inte sjunger innebär att mina andra intressen tar större plats i vardagen. Jag skriver, läser och virkar mer. När jag höll på som värst var jag ju med i tre körer och det var nog där det tog stopp. Det var i snitt tre veckokvällar som gick åt.<br />
<br />
Därmed inte sagt att jag inte saknar att sjunga. Jag vågar knappt ta ton just nu eftersom jag är rädd för att det inte är bra för halsen trots att läkaren inte såg någon åverkan på stämbanden. Har fått lite rösttips och goda råd och halsvård från flera medkorister, men jag misstänker att vila, vatten och medicinkur är det bästa jag kan göra just nu.<br />
<br />
Det är lustigt för fram tills ganska nyligen var jag stolt över att jag inte hade något återkommande röstproblem. Nu hoppas jag bara att detta var en enskild händelse i ordets rätta bemärkelse, inte i den betydelse som vår kära statsminister skänkt det. Om inte medicinkuren hjälper är det talpedagog som gäller. Jag hoppas på att slippa det eftersom min ekonomi är extremt osäker just nu.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-38965843769949766702012-02-04T23:47:00.002+01:002012-02-04T23:56:44.143+01:00(T)röstlösAtt vara med i tre körer och ha ett verbalt krävande jobb var tydligen för mycket för min späda röst som drog åt helvete. Jag är inte alls bitter, bara förbannad. <br />
<br />
Jag tycker om min röst och hoppas att jag inte fördärvar den genom att prata så mycket som jag gör på jobbet. Försöker att utöva strikt röstvila på fritiden, men det känns rent utsagt för jävligt att det är där jag måste offra mig och inte prata. Turligt nog sker mycket av min sociala interaktion på nätet och via sms, men det känns sådär när jag får ångest varje gång jag pratar för länge för att jag inte vet vad som är fel och om jag gör det värre.<br />
<br />
Jag vet inte heller om jag borde sjukskriva mig från jobbet, kräva en snabbare läkartid eller något sånt. Vissa dagar är bättre än andra. Andra, som idag, är hemska och jag känner mig isolerad från omvärlden trots teknikens under. Jag hoppas och önskar att det är någonting snällt och lindrigt jag drabbats av och att jag får ett konkret svar på vad jag ska göra för att bli bättre. <br />
<br />
Jag har en läkartid, men det är länge till dess. Och fram till dess kommer jag att oroa mig.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-40187233212421008032012-01-06T02:56:00.000+01:002012-01-06T02:56:33.032+01:00Årets första konsertIgår sjöng jag inför en av de största publikmassorna som jag någonsin sjungit för. Och det kändes underbart. Jag var givetvis inte helt ensam, Ad Hoc-kör var med mig. Närapå allting klaffade sångtekniskt och det som inte klaffade förstärkte effekten. I flera timmar efteråt kändes mitt hjärta väldigt lätt och jag gick omkring som i ett rus. Nu nästan åtta timmar senare kan jag fortfarande inte såga sönder minnet som jag brukar göra med så mycket. En bra start på det nya året, må så vara ett par dagar in.<br />
<br />
<br />
Publiken kändes annorlunda. De flesta kände till låtarna
vi körde eftersom de är kända, och inte på grund av oss. De klappade
med i takten på sista sången och jag improviserade den solosnutt jag
hade i den. Till körens och publikens förvåning och förtjusning. Jag
minns inte mycket av det, men det var roligt. <br />
<br />
Ända sedan jag var liten har jag alltid intalat mig själv att jag inte är någon entertainer. Jag är en blyg person som bara råkar gilla saker som kan nyttjas till att underhålla folk. Det är okej att hobbysyssla med musik och sjunga på sitt rum bara för att det är kul. Om jag ska visa upp mina skills är det alltid under stor nervositet och med hjärtat i halsgropen. Men nu byttes nervositeten ut mot någonting annat när jag stod där bland de andra i kören och bländades av starka strålkastare. Det händer inte mig så ofta, men det kändes märkligt bekvämt och jag var mer uppspelt och glad än nervös. Det är en lustig känsla när man lyckas överraska sig själv. <br />
<br />
Jag känner hur jantelagen pockar i bakhuvudet försöker att få mig att använda lite diskretare ordalag, men det går inte. Det här var en av de bästa konserter jag någonsin gjort. Efter en lite eländig jul med sjukdomar och dödsfall tycker jag att jag förtjänar känslan av den. Jag hoppas på mer bra upplevelser under det kommande året.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-3618393335089711292011-12-11T22:57:00.001+01:002011-12-15T01:19:04.857+01:00Älskade katterNu har min katt Fridas syster Ronja också somnat in.<br />
<br />
Hon fick leva ett år längre än sin syster och levde det fullt ut. Eftersom Frida var bossig och dominant var Ronja ganska tillbakadragen, men tog igen det under sitt eget år. Hon fick all uppmärksamhet och togs väl om hand av mamma och pappa. I förrgår strax efter lunch fick lilla Ronja välförtjänt vila efter en ansträngande månad.<br />
<br />
Ronjas päls var mjuk och len, hon var liten och snabb och fick ibland konstiga ryck när hon från helt stillastående kunde ta seriefigurssats (skrapa parkett i en halvsekund) innan hon försvann uppför trapporna, jagad av imaginära faror. Hon älskade att vara med mamma ute i trädgården. Om Frida var min katt så var Ronja mammas. Hon tydde sig nästan bara till henne och lite till pappa nu under de senare åren. På bilden som jag har på min mammas profil i min telefon har hon Ronja i knäet. De hängde liksom ihop och varje gång de har ringt hemifrån har Ronja hoppas upp i knäet på den talande och <br />
<br />
Ronja var nyfiken av sig, och även om hon framstod som försiktig och feg var hon oftare än Frida den som undersökte nya saker. Med saker menar jag ting och inte människor, hon hatade när det kom nya personer och speciellt när det var högljudda barn. Då brukade hon springa iväg och gömma sig. Jag minns ett tillfälle när vi letade i timmar efter henne, och en av storasysters kompisar hittade henne bakom en pall som låg på sidan inne i bastun. <br />
<br />
Att ha haft husdjur under hela sin uppväxt är som att ha extra syskon. Så känns det även när de går bort. De saknas och huset som man delat med dem känns större och tommare. Fel.<br />
Det kommer att kännas ännu mer när jag är hemma hos föräldrarna igen. <br />
<br />
Egentligen skulle jag vilja tillägna <i>Into the West</i> åt Ronja också, men jag lägger upp ett par nya sånger här och tänker på båda våra fina katter och hoppas att de har det bättre nu, var de än är.<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/AM4swR2NT1g" width="420"></iframe><br />
<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/SlCR6QsvkWQ" width="420"></iframe><br />
<br />
Vila i frid nu, älskade små katter. Ni kommer aldrig att glömmas bort. <br />
Tack för all värme, kärlek och tröst ni skänkte mig bara genom att finnas till.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-47770629555802896562011-12-01T00:54:00.000+01:002011-12-01T00:56:46.041+01:00Då var det slut - NaNoWriMo dag 30<b>Slutligen: 46 639 / 50 000</b><br />
<br />
Jag hann inte skriva klart alla ord innan klockan bytte till första december. Jag skrev som besatt, jag lyckades få till över hälften av de tio tusen ord som mitt gårdagsjag omtänksamt hade lämnat, till sista sekunden innan tolvslaget. Aldrig har jag förbannat svenska sammansättningar så mycket som jag gjort ikväll och i natt. Jag var tvungen att använda flera märkliga formuleringar för att avstava ord. Men jag tror att jag hade svurit ännu mer och intensivare om jag hade skrivit på finska.<br />
<br />
Jag sov inte så bra igår eftersom jag skulle upp tidigt och jobba idag. Så att halvtrött och med begynnande migrän lyckas få till ett ganska spektakulärt antal ord på knappt fyra timmar är inte alls dåligt. Jag skrev lite på outline och början på slutet idag. Det blev inte helt dåligt, men jag kommer att behöver lägga in lite mer beskrivningar, just nu är det mest dialog och bråk. <br />
<br />
<b><i>Så, vad har jag lärt mig av NaNo? </i></b><br />
<br />
-Jag kan producera förvånansvärda murar av text trots "inspirationsbrist". Om jag bara låter fingrarna flyga dyker det alltid upp någonting.<br />
<br />
-Jag får mer lust att skriva allt möjligt och inspireras ju oftare jag skriver. Blev sugen att påbörja flera sidoprojekt medan jag skrev om varulvarna, men höll mig på mattan. <br />
<br />
-Det är svårt att skriva en berättelse utan planering. Nästa år blir det lite bättre förberedelser och förhoppningsvis 50K ord i god tid innan midnatten till 1 december. (Ja, det blir ett nästa år för mig.)<br />
<br />
-Det är okej om det blir fult i början. Det går alltid att skriva om och fixa till om själva berättelsen håller.<br />
<br />
-Jag minns förvånansvärt nog mina klaff-fel. På 50 000 ord är jag fullt medveten om tre saker som blev fel för kontinuiteten, men som jag valde att inte skriva om för att jag skulle förlora ord på det. <br />
<br />
-Jag är inte avskräckt. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att göra det här på riktigt. Med lite bättre planering. Och främst på dagtid så att jag inte hamnar ur fas med pojkens dygnsrytm eller drabbas av stress och prestationsångest. <br />
<br />
-Jag behöver läsa betydligt mer svensk litteratur, finsk litteratur samt låta andra läsa det jag skriver även om det känns lite pinsamt. <br />
<br />
<br />
Imorgon blir de sista 3 361 orden skrivna för att jag ska få känna att jag verkligen har avslutat NaNo. Min manglade hjärna i alla fall förtjänat sin sömn nu.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-15432857591563459522011-11-28T01:42:00.001+01:002011-11-28T02:48:00.425+01:00Vaken - NaNoWriMo dag 27<b>40 064 / 45 009</b><br />
<br />
Idag har jag haft fullt upp socialt med mer eller mindre lyckade resultat. Vissa saker önskar jag att jag låtit vara osagda medan andra var trevliga och nödvändiga. Och jag försökte lägga mig i tid ikväll men det gick bara inte. Trots att jag var trött och seg som bara den går det inte att sova. Jag försöker skriva några hundra ord och ser om det är vad jag behöver för att kunna lugna ner min överanalyserande hjärna. <br />
<br />
Min berättelse segar på. Jag kommer nog att behöva använda mig av betydligt fler ord än 50k för att kunna avsluta den. Jag har knappt kommit igång och är redan på de sista tiotusen orden. Jag har svårt att fatta att jag har skrivit så mycket. Det är helt otroligt och något att vara stolt över.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-50889503697575524232011-11-27T15:00:00.000+01:002011-11-27T15:00:04.073+01:00Julsånger 2011 - Jul, jul strålande julDen första julsången som jag brukar ta fram noterna till varje år är <i>Jul, jul...</i> tätt följd av <i>Sylvias julvisa</i>. Jag vet inte varför, men den enkla och samtidigt föränderliga tonen i sången får mig i julstämning varje år. Och givetvis återfinns den melankoliska undertonen som jag tycker om liksom i de flesta av mina favoritstycken. När den framförs väl är den magisk. <br />
<br />
Texten är skriven av <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Edvard_Evers">Edvard Evers</a> (1853-1919), som var präst och skrev många psalmtexter. <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_Nordqvist">Gustav Nordqvist</a> (1886-1949), med det formidabla mellannamnet <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Lazarus_of_Bethany"><i>Lazarus</i></a>, har tonsatt sången. Sången spelades in för första gången 1924 och finns ofta med på nyinspelningar av julskivor. Den är en klassiker som håller i all sin enkelhet. <br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/4kuZPD5gqX0" width="420"></iframe><br />
<br />
Det finns många fina versioner av Jul, jul, både som solosång, instrumentala och körarrangerade. Denna version är av Umeå Studentkör och videon verkar vara inspelad med en mobilkamera. De är jätteduktiga och förtjänar många lyssnare. <br />
<br />
<b>Jul, jul, strålande jul </b><br />
<br />
Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar,<br />
himmelens kronor med gnistrande ljus.<br />
glimmande bågar i alla Guds hus,<br />
psalm, som är sjungen från tid till tid,<br />
eviga längtan till ljus och frid!<br />
Jul, jul, strålande jul: glans över vita skogar!<br />
<br />
Kom, kom, signade jul! Sänk dina vita vingar<br />
över stridernas blod och larm,<br />
över all suckan ur människobarm,<br />
över de släkten som gå till ro,<br />
över de ungas dagande bo!<br />
Kom, kom, signade jul, sänk dina vita vingar!Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-90269490570783025052011-11-27T00:17:00.001+01:002011-11-27T01:06:25.621+01:00Mitt liv just nuDen där känslan när tankarna blir för stora och skenar iväg. Jag vet inte om det är den snart anstående deadlinen på NaNo eller mitt liv just nu som är orsak till melankolin denna gång. <br />
<br />
Detta är dagens faktum: Mitt liv är i samma hjulspår som för ett år sedan och det känns inte som att något har hänt. Men det har det ju. Jag har haft ett jobb där jag var uppskattad. Jag kom äntligen iväg på bokmässan och pratade med förlag som verkade intresserade. Jag har rest och umgåtts med människor som betyder mycket för mig. Jag har varit glad och lycklig. Och jag är fortfarande ganska lycklig. <br />
<br />
Visst, jag är åter i klorna på människoförvaringen som kallas arbetsförmedlingen som ser mig mer som en cancersvulst på välfärdssamhället än en människa och jag har fått en ny byråkratisk vän i a-kassan. Men det är ändå någonting som är annorlunda. Jag har klarat av en arbetsplats och mina chefer erbjöd sig båda spontant att vara referenser åt mig. Jag fick ingen egentlig kritik på hur jag arbetat förutom min oerhörda försiktighet och osäkerhet.<br />
<br />
Någon dag hoppas jag på att kunna utmana min nemesis Osäkerheten i dödlig envig och besegra den, men jag inser att det nog inte är någonting som jag blir av med i ett trollslag. Jag får ta den här arbetslöshetstiden, hur lång eller kort den än blir, till att bygga upp en slags mental grundkondition för att inte få självförvållade psykiska blåmärken när jag drabbas av motgångar.<br />
<br />
<br />
Jag har burit offerkoftan alldeles för länge nu, den är som en osynlighetsmantel. Nu är jag jävligt less på den, jag har nog vuxit ur den och dessutom kliar den och luktar unket.<br />
<br />
Jag vill synas och inte må dåligt längre. Jag vill bli så bra som det är meningen att jag ska bli och jag vill kunna tillåta mig att vara stolt över det.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-40670122931942879522011-11-26T00:53:00.001+01:002011-11-26T01:08:14.118+01:00Snabbskrivet och annat - NaNoWriMo dag 25<b>37408/ 41675 </b><br />
<br />
Fortfarande inte riktig ikapp, men jag har skrivit duktigt idag. Har fått mycket gjort även utanför bokfronten. Har städat en garderob, slängt fem påsar med skrot som jag inte har någon användning för. Har samlat ihop en påse med kläder jag ska skänka till välgörande ändamål. Har även bakat lussekatter och rantat på twitter.<br />
<br />
En man i Mora kräver en strålningsfri zon eftersom han säger sig vara elallergiker. Det gjorde mig förbannad, inte bara för att han slösat med kommunens pengar och bråkat tills han fått som han vill, utan för att det är en förmodligen icke-existerande diagnos. I de tester som gjorts har man inte kunnat visa på att de allergiska visat upp några som helst symtom när de vistats i elektriska magnetfält förrän man påpekat det för dem.<br />
<br />
Jag skrev ett par tweets och jämförde med jordnötsallergin och vad man faktiskt <b>inte</b> gör för detta. Det var inte en av mina mest välformulerade rants, men jag blev återkvittrad fler gånger än jag någonsin blivit och det gjorde mig glad och nervös. Nervös för att jag fick nya followers och för att jag behöver svara dem och så mycket vettigt skriver jag inte. Glad för att folk tyckte det jag skrev var viktigt. Hoppas att det fick folk att tänka till en extra gång innan de köper Snickers på Pressbyrån och kliver på ett tåg.<br />
<br />
Berättelsen går vidare i sakta mak. Det känns som om jag skriver på skelettet för historien och det känns lättare att tänka på det sättet. Det är lite glest med detaljer annat än det allra nödvändigaste. Jag nöjer mig det det jag skrivit hittills och fortsätter imorgon.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-5584812823663800432011-11-24T21:46:00.001+01:002011-11-25T01:05:00.284+01:00Fillers - NaNoWriMo dag 24Ord: 35 412 / 40 008<br />
<br />
Börjar sakta med säkert inse att det kommer att ta betydligt mer tid att fixa till berättelsen än att faktiskt skriva den. Tävlingsmänniskan i mig vägrar att låta mig ge upp detta och jag fortsätter att skriva ord. Min hjärna har gjort NaNo till ett hinder eller snarare ett delmål på min färd mot att skriva och bättra mig. Hurra för tvångstankar. <br />
<br />
Jag skriver samma sak och känslor ur olika personers vinkel så berättelsen går inte så långt fram per skrivgalopp och jag tycker att jag upprepar mig väldigt. Jag känner till flera av mina darlings, men jag har desto mer avsky inför mina hatobjekt. Upprepning är som sagt djävulen för mig om det inte sker i något högre konstnärligt syfte. Förmodligen är det bara jag som tänker på det. <br />
<br />
Pratade med M om hur urkigt det känns just nu och om att vara sin egen värsta fiende när det gäller skrivande. Jag vill så mycket, men min förmåga tycks för tillfället ligga långt under min ambition. Självförtroendet går givetvis upp och ner beroende på hur trögt själva skrivandet går. Jag blir stressad över hur mycket efter jag hamnar hela tiden. Imorgon blir det som sagt mer till till att skriva, jag hoppas att jag drömmer om någonting som kan bli användbart och lovar mig själv att börja skriva innan 12 på dagen.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-12207342759881036462011-11-24T01:29:00.001+01:002011-11-24T01:43:00.268+01:00Utfyllnad - NaNoWriMo dag 23<b>Ord: 34 819 /38 341</b><br />
<br />
Idag har jag inte hunnit skriva så mycket. Är fortfarande ute i verkligheten. Efter imorgon kommer jag att ha lite mer tid att skriva igen och på dagtid dessutom. <br />
<br />Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-15977389416163782812011-11-22T12:27:00.001+01:002011-11-22T16:02:14.115+01:00För mycket annat - NaNoWriMo dag 21<b>Ord: 33 244/35 007</b><br />
<br />
Jag kom på häromkvällen att min berättelse består till stor del av reaktioner. Jag tror jag till och med har lyckats undvika att använda exakt samma reaktion två gånger. Tänk vilka små saker som kan göra en skribent glad.<br />
<br />
Har lagt in mitt första skräckelement i berättelsen, och det var jobbigare än jag trodde. Jag blir alldeles för förtjust i mina karaktärer, de är som mina barn och det gör ont att göra dem illa på det här sättet. Men jag måste, för berättelsen blir inte bra om inte någonting av det här slaget händer. Det blir inte skräck, bara en släktkrönika. <br />
<br />
<br />
Igår kändes det verkligen som att jag bör researcha mera, och det på lite mer obehagliga ämnen, men idag (tack och lov?) kommer jag att ägna mycket tid till egen verklighet. Jag har äntligen fått ett brev som jag har väntat på i två veckor. Det kom självklart i sista sekunden, men ändå för sent för att jag ska kunna skicka in det innan deadline som var idag, eller snarare i fredags om man ska gå efter postgångens villkor. Jag orkar inte vara sur över det just nu och hoppas istället att det går att fixa så fort som möjligt. Förutom blanketter har jag även ett gäng böcker som ska tillbaka till biblioteket och en pojkvän som förtjänar massor av uppmärksamhet efter all tid jag lagt ner på NaNo. Han är visserligen stolt och glad över att jag äntligen skriver igen och inte bara gnäller om det, men mindre glad över att jag inte synts till på ett tag. <br />
<br />
Jag skriver nog mer ikväll.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-40334222480845734912011-11-20T03:00:00.000+01:002011-11-20T03:00:05.410+01:00Årets julsångerFörra året la jag upp några av mina finska favoriter i julsångsväg. Jag hade först tänkt mig att de skulle bli en tio i topp-lista men jag hittade inte tio sånger som jag faktiskt tyckte om tillräckligt för att kunna lista. Det som är roligt är att de julsångerna är och förblir de bloggposter som får stadigast med besökare <i>året om</i>. Det är främst fågelsångerna som folk letar efter. Jag gjorde det mest som en kul grej, så det är kul att det är just de inläggen som genererar flest besök. Jag är glad att kunna bidra med texter och titlar till sånger som folk hört men inte känner till sen tidigare. <br />
<br />
Nästa helg är det första advent och jag tänkte lägga upp julsånger även i år. Jag klarar inte av att göra en bra bättre bäst-lista för jag tycker om olika julsånger på olika sätt. Och jag lyssnar på olika sånger vid olika känslolägen. Jag kan inte ranka en vacker julvisa framför en som gör mig glad eller som slår an på mina känslor på något annat sätt. Jag kommer att lägga upp sångerna utan inbördes ordning och hoppas att de kommer att göra folk lika glada och julstämmiga som de gör mig.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-64976559384692518492011-11-20T01:27:00.001+01:002011-11-20T02:15:26.931+01:00Fully operational - NaNoWriMo dag 19<b>Ord: 29 778 /31 673</b><br />
<br />
Jag håller på att väva mig mot slutet. Det känns inte som att 50 000 ord räcker till det som jag har tänkt mig. Nu börjar jag få lite rätsida på vad det är som jag egentligen skriver. Det är fascinerande, för jag har mer eller mindre omedvetet bytt inriktning på berättelsen fyra gånger. Nu vet i allafall alla som ska veta det att huvudpersonen är av det lurvigare slaget och jag kan lägga in lite av min historiekunskap.<br />
<br />
Nu om någonsin inser jag vad Stephen King pratat om att det gäller att faktiskt <i>skriva</i>. Även om man inte känner sig inspirerad. Inspirationen kan komma medan man skriver, men det blir väldigt lite skrivet när man bara väntar på den stora inspirationen. Rent intellektuellt inser nog de flesta, och jag med dem, att man måste skriva för att slipa sin penna och för att bli bättre. Men varför är det så svårt då?<br />
<br />
<br />
Jag tror att det är för att man förväntar sig underverk första gången. Mats Wahl, som skrev Vinterviken och ett tjog andra ungdomsromaner, sa att han när han var yngre bara skrev när han var inspirerad. Han trodde att det var det enda sättet att skriva på och att första utkastet var som hugget i sten. Ingen hade förklarat vad korrekturläsning var för honom. Det är härligt att vara inspirerad, men det innebär inte att det man skriver automatiskt blir bra. Att skriva bra innebär övning och tyvärr även att andra ska få läsa det man själv skriver. Jag är rädd för att det jag skriver ska bli totalt utdömt och därför har ingen fått läsa mina berättelser sedan jag gick i gymnasiet. När NaNo är över kommer jag att konfrontera den rädslan och förhoppningsvis kan min berättelse utvecklas och bli till en roman.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-6592708554967365882011-11-19T14:21:00.001+01:002011-11-19T15:39:28.031+01:00Denna ständiga självkritik - NaNoWriMo dag 18<b>Ord: 26 761/ 30 006</b><br />
<br />
Jag fick som jag nämnde tidigare äntligen hem min stol, det tack vare en stark och snäll pojkvän som har lite bredare räckvidd med armarna än jag själv. Nu försöker jag hitta ett bekvämt läge för att skona armar och rygg. Inser att jag måste skaffa nytt skrivbord så småningom, men det kan vänta. Jag vill ha ett höj- och sänkbart så att jag kan stå och skriva ibland, men känns som onödig lyx just nu. Det kan få vänta ett bra tag. <br />
<br />
Igår satt jag mest och försökte komma ikapp de ord som saknades. Det blev strax över tusen ord igår men jag kunde inte låta bli att inte tycka om det jag skriver. Den som påstår att trötta personer inte märker när de gör fel har uppenbarligen aldrig träffat mig. Jag blir om möjligt ännu mer självkritisk när hjärnan arbetar på övertid. Ingenting duger och jag känner mig bara sämst i världen. Det bästa man kan göra i den situationen är att avbryta tankekedjan genom att göra någonting annat, så jag tänker inte ägna mer tid åt det och tänka mer på vad jag ska skriva i framtiden.<br />
<br />
Jag har kommit på en något spännande som jag kommer att lägga in lite senare i berättelsen. Jag kan gissa var jag tror att händelsen kommer att inträffa och det går alltid att flytta på scenen i framtiden men jag vet inte riktigt om jag vill berätta det ännu, jag sitter nog och tänker mer på hur jag kan bygga upp stämningen till den. Plantera lite påskägg som jag kallar det, saker som inte märks av förrän man läser om boken och vet vad man ska titta efter.Det kommer nog inte att bli så mycket stegring till det förrän jag börjar korrekturläsa i december.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-59297658288624078462011-11-19T00:31:00.001+01:002011-11-19T01:03:26.017+01:00Mindre mysigt med mycket mörkerDet känns som om det har gått ganska mycket upp och ner för mig denna månad. Just nu går det helt okej med NaNo och jag har nu äntligen fått min skrivbordsstol och kan sitta som folk vid datorn igen. Men det är inte frid och fröjd. Jag sover inte. <br />
<br />
Jag drabbas oftast av sömnlöshet när det blir mörkare. Mina sömnlösa perioder brukar gå över av sig själv. När jag varit vaken tillräckligt länge blir jag utmattad och sover ikapp. Sedan kommer flera månader med relativt normal sömn igen. Det enda som jag kan göra just nu är att försöka sova de timmar det går och gå ut medan det är dagsljus.<br />
<br />
Jag är glad att det är lördag imorgon, då får man sova länge om man lyckas.Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6921358641070369083.post-91328650817625356942011-11-17T12:26:00.001+01:002011-11-17T14:04:16.581+01:00UppCon 2012Ja, jag är lite efter, men efter allt animetittande den senaste veckan gick jag in och kollade på hemsidan.<br />
<br />
<a href="http://12.uppcon.se/">Uppcon 2012</a> är utsett och kommer att vara i dagarna tre, även denna gång på sommaren, nämligen 15-17 juni. Årets UppCon var tokvarmt och det är stor trolighet att det kan bli likadant detta år. Biljetterna är ännu inte släppta och inget släppdatum är utsett.<br />
<br />
Detta kan också vara anledningen till att Norrländsk Cosplayfront har börjar blogga igen. Det är nog snart dags för dem att dra fram symaskinen och börja tänka på koreografin inför konventssäsongen. Ska bli kul att se vad de hittar på i år.<br />
<br />
Ser fram emot det och känner peppen och kärleken. <br />
<br />Minnahttp://www.blogger.com/profile/09946810382375078888noreply@blogger.com1