Jag är en ganska frisk person. Jag är inte så hälsosam, men jag brukar vara rätt stolt över att jag väldigt sällan blir sjuk. Det värsta som finns är att inte kunna göra någonting. I hemlighet är jag lite rädd för att bli senil eller sjuk på ålderns höst eftersom jag inte tränar eller tar hand om min kropp så väl som den förtjänar.
När jag är sjuk får jag alltid storvulna planer på vad jag ska göra när jag frisknar till. Jag ska börja träna och laga ordentlig mat, städa mitt rum som den optidant* jag borde vara då, jag ska säga till mina nära och kära hur mycket jag tycker om dem och så vidare. Givetvis går planerna om intet eftersom jag är så trött och seg efter mina sjukdomstillstånd och då glöms planerna bort.
En positiv sak när jag är sjuk är, hör och häpna, att jag blir med kreativ. Min hjärna orkar inte slå ifrån sin "idiotiska" och osannolika infall så jag kommer ut på andra sidan av sjukdomstunneln med fräscha och nya idéer. Skit i spa och avslappningshelger - ge mig en rejäl influensa och jag har idéer att fylla fem tegelstensromaner med. Dessutom mår jag paradoxalt nog som bäst psykiskt när jag är fysiskt sjuk. Ibland känns det som att vara på semester från krav och självömkande. Det är skönt och det behövs.
Just nu är jag väl inte i den mysigaste sjukdomsfasen: orkar masa mig mellan soffan, datorn och toan men inte mer. Läser en bok om onda historiska personer och irriterar mig på sakfel och en synnerligen dålig översättning (författare?) eftersom jag tydligen är väl inläst på området från min halvgothiga ungdom. Ibland är det förvånande över hur mycket man minns om saker man läst egentligen. Hittills är det bara två personer som jag inte har känt igen sen tidigare och det är spanska inkvisitionens Tomás de Torquemada och Francisco Pizarro som fick inkariket på fall genom sin suktan efter makt och rikedomar. Boken gör en intressant analys: få av dessa maktgalna tyranner och sadister störtades utan många fick leva ut sitt liv tills de dog av naturliga skäl som sjukdom eller ålderdom. Många kom till makten för att de kunde erbjuda andra människor i maktpositioner någonting i utbyte och därför väljer många att rösta fram eller hjälpa dem till makten.
Jag har inte läst hela boken ännu, men den kommer att ta upp diktatorer som mer eller mindre är kända för att ha röstats fram demokratiskt av folk som Hitler blev. Det finns givetvis undantag. Vi får se hur resten av boken tar sig. Min analytiska förmåga är inte på topp när jag är sjuk så jag avslutar nog min tankegång här och lägger mig ner ett tag igen. Även om det är skönt att må bra i huvudet så är det jobbigt i längden för kroppen att vara sjuk. Blä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar