Jahapp. Jag åker ganska mycket tåg korta sträckor eftersom jag har pojkvännen i en annan kommun dit det är smidigast att ta tåget. Jag bor även relativt nära den svenska hufvudstaden och åker ofta in med besökande vänner för unika butiker som bara återfinns i landets större städer.
Jag fick förstahandsupplevelse av den märkvärdiga företeelsen som Aftonbladet och Expressen döpt till Snökaos igår. Jag och syster tar oss till Stockholmspendeln och där får vi vänta på försenade resenärer från ett annat tåg som visade sig redan vara ombord två sekunder efter utropet. Sedan fick vi stå stilla i tjugo minuter för att ett stoppljus var tänt. Vi hade som tur var räknat med lite förseningar och var ute i väldigt god tid, så vi hade inte bråttom. Vi hann inte med pendeltåget som vi spanat in på hemsidan utan fick vänta på nästa som skulle avgå ganska nära inpå. Efter en smärre försening kom vi fram till vårt slutmål där vi träffade släktingar en masse för den sorgliga av de tre stora anledningarna för en släkt att befinna sig på ett och samma ställe.
När det så blev dags att bege sig hemåt med tågen hann vi just och just INTE med tåget som stod vid perrongen. Men, tänkte vi glada i hågen, detta är Stockholm staden där kommunikationerna fungerar bättre än i Norrland och nya tåg kommer en gång i kvarten. Och vi väntade. Ett tåg gick åt andra hållet, skylten plingade till. Det skulle gå ett tåg om en halvtimme efter att vi stämplat våra åkremsor som strax utgår. Ett till tåg hann köra förbi, åter åt fel håll. Plötsligt försvinner tåget från tidtabellen på tvn. Mannen i biljettluckan meddelar via sin mikrofon att tåget är inställt och de inte vet om det går fler tåg överhuvudtaget ikväll. Jag frågar om det går bussar. Han svarar att det gör det inte, inga ersättningsbussar.
Vi bestämmer oss för att vänta på om det nya tåget - som går om ytterligare en halvtimme - ämnar stånka sig fram till vår perrong. Tåget kommer och går, självklart åt andra hållet. Tidtabellen talar sitt tydliga språk och det ser mörkt ut om att det kommer att bli någon avfärd mot Stockholm central och Uppsala alls denna iskalla kväll. Men, tåget kommer i allafall och vi sätter oss lättade och glada på tåget. Nu ska vi väl äntligen få ta oss en bit på vägen hem. En bit var ordet. Tåget stannar en längre stund tre gånger, inklusive en lite väl lång paus vid stationen där vi kliver på. Problem, problem, sluddrar högtalarna. Varför är det alltid så dåligt ljud i högtalare på tåg och stationer? Jag hör då aldrig vad de försöker meddela passagerarna.
Det har tagit fyrtio minuter för sträckan om vanligtvis går på halva tiden när vi äntligen rullar in på centralen. Där uppstår problemet att välja tåg. Det går två mot Uppsala nämligen. Det ena är försenat sedan 19.30 (klockar är nu 22.30). Vi ägnar halvtimmen innan avgång med att först köpa biljetter (båda tågen körs av SJ) och därefter skynda stafett mellan de två olika tågen. 19.30-tåget kommer inte, så vitt vi kan se, men de det rullar in ett snarlikt silvertåg utan påslagna skyltar och passagerare på perrongen bredvid. Jag och syster tar oss till det vanliga tåget vars ankomst blivit inställd. Jaha, bara att gå tillbaka. Inget tåg där heller. Sen går vi slutgiltigt till tåget som går tio över eftersom det andra verkar ha upplösts i snöflingor någonstans på vägen. Ingen information, ingenting.
När vi äntligen sitter på tåget, utmattade av dagens känslomässiga prövning och alla tågförseningar, rullar tåget som det ska fram till Uppsala i höjd med Ultuna. Där stannar tåget på grund av att bromsarna varnar. Tydligen är det bara lokföraren som kan kolla felet och denne går genom hela tåget för att se på bromsarna i de två bakre vagnarna. Vi sitter i den tredje och ser hur han tar god tid på sig. Vi sitter som uppstoppade djur i en glasmonter och väntar på att detta ska bli gjort. Det tar sitt tag och vi tuffar slutligen in på Uppsala station långt efter midnatt.
Nu skyndar vi oss hem eftersom både jag och lillasyster helst vill lägga oss i närmaste snödriva och somna. Vägen hem från stationen har aldrig känts längre. Ju närmare vi kommer hem, desto piggare blir vi av den bitande kylan, och det går nästan inte att somna när täcket väl värmer våra skakande fötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar