Via nedanstående sökfras, tydligen:
"eller hur stavar mande youtube.com"
onsdag 15 juni 2011
En stund av harmoni
Jag trivs som bäst när mitt rum är städat och välordnat. Det är som om en tyngd i själen bara försvinner och det blir så mycket lättare att tänka. Just nu sitter jag och tänker njutningsfullt på mina nyordnade fina bokhyllor med Dubbla Rader™ därhemma. Det blev faktiskt mycket finare än jag hade trott och jag har fått plats för säkert 20-30 titlar till. Inga böcker som ligger på tvären med sidan utåt, utan fina rätt jämna rader.
Problemet uppstår vanligtvis när jag har mycket att göra eller tänka på, under veckorna när jag i princip inte vill se eller orkar röja undan allt som jag drar ur ryggsäcken efter besök hos pojken eller efter jobbet. Det ligger påsar, papper, kläder och skor på golvet som lätt blir belamrat eftersom ytan inte är särskilt stor till att börja med. Tröttheten efter en arbetsdag och ibland även efter en alltför sen sovtid brukar göra att jag låter kaoset samlas. Jag är ingen bemästrare av kaos, jag tycker om ordning, rutiner och inbokade tider. Jag tycker om när det går friktionsfritt. Nu i helgen har jag funderat mycket över städning och ordning. En bäddad säng och en välordnad bokhylla gör att den oundvikliga röran som bildas på golvet under veckorna blir mindre störande. Bokhyllan har spökat i bakhuvudet i flera år och det är skönt att ha fått den ordnad. Detsamma gäller cykel- och mobilinköpet. Ni anar nog inte hur länge jag har velat över dem. Förra cykeln blev stulen hösten 2006 om jag inte missminner mig. Det var första och sista gången jag glömde att använda bygellåset, nu är jag i det närmaste paranoid över att låsa fast cykeln. Jag har ett bygellås, men funderar på att skaffa ett vajerlås också ifall jag lämnar den obevakad under längre stunder.
Mitt kontor på jobbet är minimalistiskt inrett. Har två krukväxter, en svart dalahäst i fönstret och en Yoda-plushie som sitter och påminner mig om att för att försöka måste man faktiskt göra någonting. Varje dag innan jag släcker och låser ordnar jag upp alla högar med papper och plockar undan allt annat som jag inte vill mötas av nästa morgon. Även om rummet inte är så extremt personligt inrett tycker jag det räcker med de få detaljer jag lagt till för att jag ska trivas.
Jag har stickat en ficka till mobilen också, helt vanlig, enkel slätstickning i ett rödlila garn jag köpte på rea samma dag som luren. Stickning är meditativt vilket kan vara anledningen till att jag är rätt lugn och sansad just nu. Jag har några projekt som ligger i garnlådan och väntar på att avslutas eller nystas upp, bland annat min första riktiga amigurumi. Det blev lite ojämn och sned eftersom jag tappade räkningen på antalet maskor per varv men jag ska avsluta den för avslutandets skull även om den är ful. Någonstans måste man ju börja för att bli bra, och misstag lär man sig ju bäst av (se låsexempel ovan).
Problemet uppstår vanligtvis när jag har mycket att göra eller tänka på, under veckorna när jag i princip inte vill se eller orkar röja undan allt som jag drar ur ryggsäcken efter besök hos pojken eller efter jobbet. Det ligger påsar, papper, kläder och skor på golvet som lätt blir belamrat eftersom ytan inte är särskilt stor till att börja med. Tröttheten efter en arbetsdag och ibland även efter en alltför sen sovtid brukar göra att jag låter kaoset samlas. Jag är ingen bemästrare av kaos, jag tycker om ordning, rutiner och inbokade tider. Jag tycker om när det går friktionsfritt. Nu i helgen har jag funderat mycket över städning och ordning. En bäddad säng och en välordnad bokhylla gör att den oundvikliga röran som bildas på golvet under veckorna blir mindre störande. Bokhyllan har spökat i bakhuvudet i flera år och det är skönt att ha fått den ordnad. Detsamma gäller cykel- och mobilinköpet. Ni anar nog inte hur länge jag har velat över dem. Förra cykeln blev stulen hösten 2006 om jag inte missminner mig. Det var första och sista gången jag glömde att använda bygellåset, nu är jag i det närmaste paranoid över att låsa fast cykeln. Jag har ett bygellås, men funderar på att skaffa ett vajerlås också ifall jag lämnar den obevakad under längre stunder.
Mitt kontor på jobbet är minimalistiskt inrett. Har två krukväxter, en svart dalahäst i fönstret och en Yoda-plushie som sitter och påminner mig om att för att försöka måste man faktiskt göra någonting. Varje dag innan jag släcker och låser ordnar jag upp alla högar med papper och plockar undan allt annat som jag inte vill mötas av nästa morgon. Även om rummet inte är så extremt personligt inrett tycker jag det räcker med de få detaljer jag lagt till för att jag ska trivas.
Jag har stickat en ficka till mobilen också, helt vanlig, enkel slätstickning i ett rödlila garn jag köpte på rea samma dag som luren. Stickning är meditativt vilket kan vara anledningen till att jag är rätt lugn och sansad just nu. Jag har några projekt som ligger i garnlådan och väntar på att avslutas eller nystas upp, bland annat min första riktiga amigurumi. Det blev lite ojämn och sned eftersom jag tappade räkningen på antalet maskor per varv men jag ska avsluta den för avslutandets skull även om den är ful. Någonstans måste man ju börja för att bli bra, och misstag lär man sig ju bäst av (se låsexempel ovan).
fredag 10 juni 2011
En sak i taget, hej.
Försöker googla fram tips på hur man undviker att pseudomultitaska. Första sidan består nästan enbart av skötselråd för gravstenar. Inte riktigt vad jag tänkte på. De sakerna som jag brukar skryta om i mitt CV är en fantastisk förmåga att koncentrera mig samt mitt öga för detaljer, men det slutar ofta med att jag gör två tre saker för att vara effektiv, men det slutar med att nästan allt jag gör blir slarvigt utfört istället. Koncentrationen räcker bara till ett sak i taget, det är därför jag skriver listor för att inte bli distraherad av annat som råkar dyka upp.
Jag får ibland en storm av idéer på vad jag ska eller borde göra, upplägg till karaktärer i framtida böcker och noveller, smarta uppfinningar som underlättar läsning för att undvika "pockethand" och även om det självklart är bra och kreativt med hjärnstormar fungerar det lite som att fånga maskrosfrön. Skriver jag inte ner idén kommer den att försvinna i nästa sekund. Jag har alltid med mig papper och pennor utifall att idé-fen kommer på besök.
Hittade dock en länk på första sidan med tips. Och tydligen är jag trendig. Det var som fan.
Jag får ibland en storm av idéer på vad jag ska eller borde göra, upplägg till karaktärer i framtida böcker och noveller, smarta uppfinningar som underlättar läsning för att undvika "pockethand" och även om det självklart är bra och kreativt med hjärnstormar fungerar det lite som att fånga maskrosfrön. Skriver jag inte ner idén kommer den att försvinna i nästa sekund. Jag har alltid med mig papper och pennor utifall att idé-fen kommer på besök.
Hittade dock en länk på första sidan med tips. Och tydligen är jag trendig. Det var som fan.
onsdag 1 juni 2011
Skrivlust och rädslor
Jag har som ni kanske märkt skrivit väldigt mycket på sistone. Det är nog ett mentalt försök att ta igen alla de missade veckor när jag försökt komma underfund med att ha ett dayjob som kräver större delen av min vakna tid. Jag har också funderat en hel del på framtiden, för just nu känns det som om jag bor i en vakuumbubbla som stammar från studenttiden som även om den inte är alltför avlägsen med största sannolikhet är över för min del för den här gången.
Har dessutom genomlevt några smärre kriser på olika plan som jag inte riktigt känner för att föreviga på internet. De är för privata och inte riktigt genomlevda ännu.
Det var länge sedan jag skrev någonting för skrivandets skull på andra håll än i bloggen. Ibland ger skrivandet mig ångest som så mycket annat i mitt liv. Jag vill för mycket, men är rädd för att prestera mindre än jag hoppats och bli besviken. Därför händer det inte så mycket på den fronten. Innerst inne sitter jag och hoppas på att min skrivlust för bloggen kommer att överskugga min rädsla för att inte vara bra nog.
Jag har varit rädd för många saker i mitt liv. När jag var yngre var jag livrädd för strykjärn, symaskiner och stekpannor. Lyckligtvis har jag överkommit dessa, men dessvärre har andra tillkommit eller bestått. Det är något med telefoner. Jag klarar knappt av att ringa folk jag känner för att jag är rädd för att störa dem och för att jag ska avbryta dem i något riktigt viktigt. Jag jobbar på det just nu. I mitt jobb ingår att ringa upp och svara i telefon när jag står i reception. Förra veckan var första gången jag ringde upp någon och de faktiskt svarade. Dittills hade jag varit så lättad att jag blev svag knänan när ingen finns i andra änden av luren, och då får man skicka mejl. Jag ringde upp två gånger till personer som sitter i huset och som jag inte ens vet om jag träffat. Det är ett stort framsteg för mig. Tidigare har jag stirrat skräckslaget på telefonen när den ringer eller när någon ber mig ringa upp. Man brukar använda konfrontationsterapi för att få bukt med fobier, så det är förmodligen bra att jag tvingas göra saker jag inte riktigt vågar. I slutändan är det inte så farligt som man tror, men när man inte gör det så ofta glömmer man bort det och ritar upp en massa hemskheter för sin inre syn. Men det är jävligt jobbigt att ta de där första stegen.
Har dessutom genomlevt några smärre kriser på olika plan som jag inte riktigt känner för att föreviga på internet. De är för privata och inte riktigt genomlevda ännu.
Det var länge sedan jag skrev någonting för skrivandets skull på andra håll än i bloggen. Ibland ger skrivandet mig ångest som så mycket annat i mitt liv. Jag vill för mycket, men är rädd för att prestera mindre än jag hoppats och bli besviken. Därför händer det inte så mycket på den fronten. Innerst inne sitter jag och hoppas på att min skrivlust för bloggen kommer att överskugga min rädsla för att inte vara bra nog.
Jag har varit rädd för många saker i mitt liv. När jag var yngre var jag livrädd för strykjärn, symaskiner och stekpannor. Lyckligtvis har jag överkommit dessa, men dessvärre har andra tillkommit eller bestått. Det är något med telefoner. Jag klarar knappt av att ringa folk jag känner för att jag är rädd för att störa dem och för att jag ska avbryta dem i något riktigt viktigt. Jag jobbar på det just nu. I mitt jobb ingår att ringa upp och svara i telefon när jag står i reception. Förra veckan var första gången jag ringde upp någon och de faktiskt svarade. Dittills hade jag varit så lättad att jag blev svag knänan när ingen finns i andra änden av luren, och då får man skicka mejl. Jag ringde upp två gånger till personer som sitter i huset och som jag inte ens vet om jag träffat. Det är ett stort framsteg för mig. Tidigare har jag stirrat skräckslaget på telefonen när den ringer eller när någon ber mig ringa upp. Man brukar använda konfrontationsterapi för att få bukt med fobier, så det är förmodligen bra att jag tvingas göra saker jag inte riktigt vågar. I slutändan är det inte så farligt som man tror, men när man inte gör det så ofta glömmer man bort det och ritar upp en massa hemskheter för sin inre syn. Men det är jävligt jobbigt att ta de där första stegen.
tisdag 31 maj 2011
Ny lur
Har skaffat en ny mobil där man kan ha kontakter, kalendern - alla slags listor - på framsidan. Bara att låsa upp och bläddra. Har bara haft telefonen i fyra dagar än så länge men hittills är jag nöjd med den. Det enda som är knepigt just nu är att veta hur länge telefonen ringer och därmed hur lång tid man har på sig att svara. Telefonen är lite för otymplig för att svara i som den är och jag har inte ännu vant mig vid att svara i headset. Sladden ä inte ikopplad större delen av tiden och jag hör inte alltid ringsignalen vilket leder till många missade samtal just nu.
Jag har även försökt kolla hur man ändrar uppgifter i telefonlistan och så, men för säkerhets skull har jag börjat använt pojkvännens kontakter för att jag inte ska ringa upp folk av misstag, vilket jag gjort åtskilliga gånger i helgen. Han var väl medveten och blev okynnesuppringd större delen av söndagen. När en kompis messade mig nyligen upptäckte jag att inte alla nummer följde med sim-kortet från förra telefon. Som tur är var jag förutseende och skrev ner alla väsentliga nummer till folk utifall att inga nummer skulle hänga med innan jag tog ur simkortet.
Sägas bör att jag är lättimponerad eftersom min förra telefon i princip bara var en telefon och inköptes i början av Finska vinterkriget. Min nya telefon har en kamera, touch screen, handsfree, bluetooth, surfmöjligheter och jag vet inte vad. Det är riktigt lyxigt i jämförelse med den förra som nästan sjöng på sista ringsignalen.
De senaste dagarna har jag scrollat och pekat på skärmen som en tok. Mina handleder mår inte särskilt bra bör sägas, och de mår inte bättre av att jag börjat virka igen. Det gör ont att skriva på datorn just nu, så jag ser fram emot en kort vecka med minimalt med tid framför den interaktiva skärmen under den senare halvan. Puh. Jag planerar att sticka ett fodral till min nya ägodel, men tills jag planerat lite mönster och skaffat foder (samt blivit av med träningsvärken i underarmarna) så bor den i en gammal pulsvärmare. Den är jättebra, jag har tappat min telefon i golvet redan två gånger, men tack vare att värmaren är en centimeter tjockt har inte telefonen lidit någon märkbar skada. Jag kanske borde inkorporera lite vaddering i det framtida fodralet också med tanke på klumpedunsfaktorn?
Jag har inte skaffat ett internetabonnemang ännu, så jag kan inte surfa i mobilen. Det kanske kommer senare. En nymodighet i taget för den här tanten.
Jag har även försökt kolla hur man ändrar uppgifter i telefonlistan och så, men för säkerhets skull har jag börjat använt pojkvännens kontakter för att jag inte ska ringa upp folk av misstag, vilket jag gjort åtskilliga gånger i helgen. Han var väl medveten och blev okynnesuppringd större delen av söndagen. När en kompis messade mig nyligen upptäckte jag att inte alla nummer följde med sim-kortet från förra telefon. Som tur är var jag förutseende och skrev ner alla väsentliga nummer till folk utifall att inga nummer skulle hänga med innan jag tog ur simkortet.
Sägas bör att jag är lättimponerad eftersom min förra telefon i princip bara var en telefon och inköptes i början av Finska vinterkriget. Min nya telefon har en kamera, touch screen, handsfree, bluetooth, surfmöjligheter och jag vet inte vad. Det är riktigt lyxigt i jämförelse med den förra som nästan sjöng på sista ringsignalen.
De senaste dagarna har jag scrollat och pekat på skärmen som en tok. Mina handleder mår inte särskilt bra bör sägas, och de mår inte bättre av att jag börjat virka igen. Det gör ont att skriva på datorn just nu, så jag ser fram emot en kort vecka med minimalt med tid framför den interaktiva skärmen under den senare halvan. Puh. Jag planerar att sticka ett fodral till min nya ägodel, men tills jag planerat lite mönster och skaffat foder (samt blivit av med träningsvärken i underarmarna) så bor den i en gammal pulsvärmare. Den är jättebra, jag har tappat min telefon i golvet redan två gånger, men tack vare att värmaren är en centimeter tjockt har inte telefonen lidit någon märkbar skada. Jag kanske borde inkorporera lite vaddering i det framtida fodralet också med tanke på klumpedunsfaktorn?
Jag har inte skaffat ett internetabonnemang ännu, så jag kan inte surfa i mobilen. Det kanske kommer senare. En nymodighet i taget för den här tanten.
tisdag 24 maj 2011
Jag önskar...
...att jag kunde lyda mina egna råd ibland. Ibland känns det som att jag unnar andra att vara mer mänskliga än jag unnar mig själv. Har tröstat en kompis som befinner sig i en liknande situation som jag varit i. Eller försökt trösta snarare. Jag vet inte om jag gjorde något från eller till. Det blev bättre senare, förmodligen av naturliga skäl och omständigheter. Men hejaklacken som försäkrade om personens förträfflighet kan också ha spelat in.
söndag 22 maj 2011
Helhelg
Denna helg har jag inte varit ensam många timmar. Större delen av tiden har det varit nörd-sociala konstellationer.
Lördagen spenderades med Nördhörnan i olika sammanhang. Först var det födelsedagsfika för nyaste nörden M och på senare på kvällen rollspel. Vi spelade Mutant, men det kändes mer som Cluedo eftersom vi var tvungna att försöka lösa ett mordmysterium. Folk var inte så pigga på att rollspela aktivt så jag fick ta på mig rollen som Sherlock, medan resten av gruppen var Watson. Mot slutet fick vi rulla lite tärning i ett barslagsmål. Det piggade upp folket lite. Yay. Vi hann däremot inte lista ut vem som låg bakom mordet denna gång.
Dagens konsert gick väldigt bra och det kändes som om vi beräknat fel på tiden för det gick väldigt fort att sjunga igenom alla sånger. Mycket snabbare än de gjort på någon av repen eller genomgångarna. Vissa delar gick mindre bra, men alla lät proffsiga och säkra. Ett tag höll det på att gå mindre bra då några strax innan konserten fick för sig att stifta bekantskap med min nemesis mordnöten. Men, de ansvariga borstade tänderna duktigt och jag märkte inte av deras allergen-intag under större delen av samvaron innan.
Efter konserten blev det meze-middag med E och delar av hennes familj. När jag kom hem blev det ett litet gästspel på söndagsfikat, men jag var bara där i någon timme innan jag började gäspa käken ur led. Det känns som om jag inte vilat någonting allas i helg, men det har varit händelserikt så det räcker och blir över. Det blir lugnare med helger och bokningar framöver eftersom det börjar dra sig mot terminslut. Nästa stora event är Kristi Himmelsfärdshelgen då det är Uppcon. Sen tror jag att det officiellt är sommar.
Lördagen spenderades med Nördhörnan i olika sammanhang. Först var det födelsedagsfika för nyaste nörden M och på senare på kvällen rollspel. Vi spelade Mutant, men det kändes mer som Cluedo eftersom vi var tvungna att försöka lösa ett mordmysterium. Folk var inte så pigga på att rollspela aktivt så jag fick ta på mig rollen som Sherlock, medan resten av gruppen var Watson. Mot slutet fick vi rulla lite tärning i ett barslagsmål. Det piggade upp folket lite. Yay. Vi hann däremot inte lista ut vem som låg bakom mordet denna gång.
Dagens konsert gick väldigt bra och det kändes som om vi beräknat fel på tiden för det gick väldigt fort att sjunga igenom alla sånger. Mycket snabbare än de gjort på någon av repen eller genomgångarna. Vissa delar gick mindre bra, men alla lät proffsiga och säkra. Ett tag höll det på att gå mindre bra då några strax innan konserten fick för sig att stifta bekantskap med min nemesis mordnöten. Men, de ansvariga borstade tänderna duktigt och jag märkte inte av deras allergen-intag under större delen av samvaron innan.
Efter konserten blev det meze-middag med E och delar av hennes familj. När jag kom hem blev det ett litet gästspel på söndagsfikat, men jag var bara där i någon timme innan jag började gäspa käken ur led. Det känns som om jag inte vilat någonting allas i helg, men det har varit händelserikt så det räcker och blir över. Det blir lugnare med helger och bokningar framöver eftersom det börjar dra sig mot terminslut. Nästa stora event är Kristi Himmelsfärdshelgen då det är Uppcon. Sen tror jag att det officiellt är sommar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)