Idag meddelar kulturnyheterna att den finska reportern Kirsi Virtanen blivit anmäld för hets mot folkgrupp efter sitt program i YLE om svenskans roll i den finska skolan och samhället.
Jag är finsk och talar finska flytande med ett par luckor i det aktiva språkförrådet som jag försöker råda bot på genom att läsa finska böcker. Ska man vara riktigt noggrann är jag till hälften helfinne och till hälften finlandssvensk och uppvuxen i Sverige, så jag står i princip med fötterna i tre läger i den här frågan. Jag är inte uppvuxen i Finland, men jag har finska rötter och har gått i en gränsskola med fokus på språk där vi från första klass fick lära oss varandras språk, det vill säga svenska och finska.
När jag började lyssna på programmet blev jag äcklad. Virtanen klankar ner på finlandssvenskar och menar att de inte vill lära sig finska i skolan och kallar dem diverse öknamn. Emellan sina förklaringar och hets spelar hon upp ljudupptagningar av Alfons Åberg, berättade på bebisspråk, och det uppfattar jag som en förolämpning å det grövsta som definitivt går över gränsen, inte bara mot finlandssvenskar, utan mot svenskar likaså. Det får svenskan att framstå som ett puttenuttigt språk som bara talas av barn eller fåniga vuxna.
Finland dras alltid upp som ett fint exempel när det gäller språkpolitik och (språk)undervisning utomlands, men sanningen är ganska bedrövlig. Visst, det undervisas i finska och svenska för de olika språkgrupperna, men det är svårt för barnen att lära sig varandras språk i synnerhet när det gäller finska. Bara för att man har finsk intonation innebär det inte att man på något sätt kanaliserar de finska språkandarna och talar perfekt finska.
Jag har alltid varit språkintresserad. Jag valde min skola själv vid den späda åldern av sju år (jag är född på våren) eftersom jag ville lära mig så många språk som möjligt. Till dags dato har jag lärt mig eller börjat lära mig åtta språk, varav jag anser mig tala fyra såpass bra att jag klarar mig ifall någon dumpar mig i länder där de talas. Jag slukade finskan, men så är jag och mina syskon uppfostrade till att vara tvåspråkiga. Mamma är finlandssvensk och talade konsekvent svenska med oss och pappa talade finska. Det sättet att lära sig är det bästa, jag uppskattar verkligen min tvåspråkighet idag och den har lärt mig att uppskatta och kanske till och med ha lättare för att lära mig nya språk.
Det som finskaundervisningen i skolan lärde mig var främst stavning och formell grammatik. Jag kan nämna flera av de 15 finska kasus som används och vet hur finsk avstavning fungerar. Det fanns olika slags elever i min svenska klass som lärde sig finska. Vissa var tvåspråkiga som jag och hade det oförskämt lätt att ta till oss uttal, grammatik och glosor. Andra var inte tvåspråkiga och hade det jättesvårt för finskan. För de flesta av dem kan jag tänka mig att lektionerna var en stor plåga. Sen fanns det personer som inte var tvåspråkiga från början men som ville lära sig finska och gjorde det. Vi hade en finsk parallellklass som precis som vi fick lära sig svenska. Jag tror nästan inte att någon av dem hade vuxit upp med svenska, kanske en eller två, men vi var fler på svenska sidan.
Det som virtanen försöker komma åt i slutet är att man ska ta bort tvånget i att lära sig svenska (och förmodligen finska för de svenskspråkiga eleverna) i finska skolor. Hon benämner även ett annat ämne som hon tycker ska strykas från läroplanen, och det är religion från första klass, vilket jag håller med om.
Tvång är något som jag aldrig upplevde i samband med finskalektionerna - jag älskade finskan och språk överhuvudtaget - men vi stötte på något liknande i skolan. Jag hade en fröken som tyckte om att visa upp oss. Vi fick sjunga för massor av finska, svenska och utländska gäster som kommit för att titta på vår internationella skola. Våra framträdanden kan delvis men inte helt jämföras med ryska eller nordkoreanska propagandaparader. Jag tycker om att sjunga, men jag tyckte fan inte om att tvingas sjunga. Och det var alltid vår klass som fick ställa upp. Jag hörde aldrig att någon annan klass blev ombedda att sjunga pinsamma tornedalska kiss- och bajsvisor. Vi blev väldigt less på att sjunga - jag tror att de flesta av eleverna skulle föredragit extra lektioner i grannspråket som finska/svenskalektionerna kallades. Det var ett väldigt hyckleri om att vi var så bra på samarbete över gränsen trots att vi knappt hade gemensam undervisning med de finska eleverna.
Det hyckleriet kan jag tänka mig pågår i Finland också, men jag tror inte att svenska-/finskaundervisningen är helt av ondo. Virtanens retorik får mig att må illa och tar bort fokus från vad som egentligen är en relevant fråga. Måste man sänka sig till förolämpningar och personliga vendettor bara för att man är i radio? Mest går hon igång när hon vill få sagt att man som svensktalande i Finland har en skyldighet att lära sig finska. Hon själv är tvåspråkig, men använder endast svenskan i programmet för att förolämpa och framställa det andra lägret som gnällspikar. Jag förstår vart hon vill komma eftersom jag lyssnade igenom hela programmet, som kunde ha kortats ner en helt del. Lagen om svenska språkets rätt används enligt henne felaktigt till att skaffa sig fördelar och se till att alltid få tala svenska.
Jag kan inte tala för alla finlandssvenskar, men de som jag känner är stolta över att vara finska, över sitt land och sin hembygd. Att den här kvinnan på något sätt insinuerar att finlandssvenskar är mindre patriotiska för att de inte lärt sig det språket som majoriteten talar säger nog mer om den klyfta som finns mellan språkgrupperna. Det är omöjligt att umgås om man inte förstår varandra, det är omöjligt att lära sig tala om man inte umgås. Det blir en ond cirkel som fortsätter i generation efter generation. Det finns de som menar att ett språk måste bort ur tvångsundervisningen och det är nog tyvärr svenskan som drar det kortare strået i den här frågan eftersom majoriteten av finnarna talar finska.
Uppdatering: Virtanen har anmälts tidigare för hets mot folkgrupp när hon jämförde finlanssvenskarna som en"huggorm som finnen när vid sin barm".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar