Jag har medvetet undvikit att diskutera val på bloggen. Prognoserna gör mig deppad, men om tre dagar är det avgjort vem som kommer att styra landet i fyra år framöver. När jag röstade för allra första gånger i förra riksdagsvalet och då röstade jag med hjärnan, det som jag trodde skulle göra min framtid bättre. Men aldrig mer, jag har ångrat den rösten så många gånger. Inte för att jag tror att min röst hade gjort någon skillnad åt andra hållet, men det känns hemskt att jag gett mandat till allt som hänt de senaste fyra åren.
De som läst min blogg från början anar nog vilken sida jag tillhör. Jag är inte så brydd om sidor eller block egentligen. Folk får rösta som de vill, så länge de röstar. Röstar man inte har man förbrukat sin rätt att gnälla om landet går åt helvete. Förra valet var det inte så överraskande att det blev regeringsbyte. Sossarna hade inte, som många tror och trodde, kört landet i botten. Sverige mådde faktiskt väldigt bra och hade en stark ekonomisk tillväxt på gång. Jag misstänker att folk helt enkelt var trötta på Göran Persson.
Sen kom den nuvarande borgerliga regeringen till makten. Jag var ganska avmätt på allt som socialdemokrati och vänster hette och tänkte att det inte kunde bli värre. Det kunde det. Och det går inte att skylla allt på ekonomisk kris och otur. Sverige har blivit ett kallare land. Folk har råkat illa ut och de senaste åren har folk blivit utförsäkrade eftersom deras sjukpensioner och sjukskrivningar stämplats med ett bäst-före-datum. Det är inte okej, det vill jag inte ska hända. Det finns folk som är sjuka och som aldrig kommer att bli tillräckligt friska för att kunna arbeta igen, folk som redan kämpar med att få sin vardag ihop. Och det är just precis vad de är. Människor. Sjuka människor. Men tydligen tycker regeringen att människor inte borde vara sjuka. Som om det är ett val att bli sjuk. Det finns alltid något jobb som man kan utföra. Dessa "möjliga jobb" existerar bara i huvudet. Det finns ingen värdighet att totalt pressa ur en människa all deras energi. Det är ingen tillvaro i sus och dus att vara sjukskriven, det är okej ibland och ett rent helvete emellanåt. Man kan inte behöva må skit hela tiden för att räknas som sjuk. Till och med patienter som är döende kan ha ljusa stunder mot slutet. Så låt dem vara.
Sen är det den så kallade arbetslinjen. Reinfeldt hävdar att ungdomsarbetslösheten är en illusion. Jag existerar tydligen inte. Formellt sett är jag inte arbetslös - men jag har inte fått betalt för uppdraget ännu. Vallinjen innebär sämre villkor för arbetstagare, osäkrare anställningar, svagare fack, gratisarbete (ams betalar din lön som egentligen ä), jobbcoacher (som inte alltid är så bra) och dessa fantasijobb som personer med allvarliga sjukdomar ska kunna utföra på deltid.
Givetvis går det inte att nämna valet utan att röra vid SD. Jag vill inte att de kommer in, de står för en politik som jag inte vill eller trodde kunde existera i Sverige av idag. Jag kan förstå hur de som röstar blått tänker, men hur jag än försöker kan jag inte få något grepp om SD-rösterna. Jag är själv andra generationens invandrare, om man ska vara riktigt nogräknad. Jag blev inte svensk medborgare förrän jag var 19 år. Det syns inte på mig att jag inte är "ursprungssvensk" eftersom jag är ljus i hyn och har ljust hår, men om jag inte hade haft det hade jag varit bland de invandrade som SD inte gillar.
De sista dagarna innan valet kommer jag inte att må bra. Vad kommer att hända om SD kommer in och det blir minoritetsregering? Enligt en opinionsundersökning som Jimmie Åkesson älskar att citera kommer de att få 10% av rösterna. Men valet är inte över innan vallokalerna stängs. Det kommer att vara ohyggligt olidligt spännande den här helgen. Valdagen närmar sig med stormsteg. Kolla upp vilka som tycker som du och framför allt: Rösta! Rösta! Rösta!
Jag svek mina ideal i det förra valet, det är därför det svider så jävla hårt att jag på ett sätt gett min tillåtelse till att detta hände. Deras blod och tårar är på mina händer. För att gottgöra mina självpåtagna synder tänker jag rösta som jag känner är rätt detta val, på de som jag uppfattar som medmänskliga, inte låta mig luras av några fagra vallöften som kommer att förvridas till oigenkänlighet inom den kommande mandatperioden. Jag har fått nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar