NaNoWriMo

I år kommer jag att delta i National Novel Writing Month. Det är en utmaning som handlar om att skriva 50 000 ord under november månad. Jag hoppas att det går bättre än listmånaden. Jag tror att det blev lite för ofta att blogga varje dag, och så fort någonting blir ett krav på att visa upp mig inför andra blir det automatiskt jättejobbigt för mig.

Nu lagom till slutet på oktober damp den nya tidningen Skriva ner i brevlådan. Än så länge har jag hunnit bläddra lite bland de vanliga frågesidorna och kollat lite på innehållsförteckningen.  Det finns tips på hur man skriver roman och hur man tar vara på idéer och tänker kreativt blandat med författarintervjuer.

Annat som är på gång är att jag i början på november kommer jag även att hålla i en mindre filmvisning av V för Vendetta på dagen som det gäller. För tillfället håller jag på att virka en liten V-amigurumi. Huvudet och ansiktet är färdiga, nu är det kroppen och tillbehören (kastknivar, mantel och hatt) som saknas. Jag tror att ansiktet kommer att förbli det svåra på denna docka, det tog mig oräkneliga försök att få till Guy Fawkes-masken på det pyttelilla huvudet. Jag fick skippa munnen (mina amigurumis är ofta munlösa Hello Kitty-monster) och ögonen blev smalare än de ska vara, men likheten blev märkligt nog bättre än när jag försökte ge den bredare ögon. V i filmen har ju nät framför sina ögonhål för att dölja sina ögon.

Nu är den långa låten också avklarad sen i måndags. Det gick bra, trots att mina medsopraner ännu inte kunde hela sången. Vi slutade i rätt ackord och det är i alla fall en förbättring. Jag gjorde mitt bästa och hade det mycket trevligt på tillställningen. I efterhand känns det rätt tomt och jag har svårt att vänja av mig vid att vilja lyssna på midifilerna som jag har på mobilen. Det går nog snart över, även om min stämma troligen inte kommer att lämna hjärnbarken på ett bra tag. Kanske kommer det fler tillfällen att sjunga den sången.