Jag har inte skrivit så mycket intressant på länge eftersom jag försöker på allvar göra någonting åt mitt liv. Jag har länge gått omkring och känt att det är något stort och grundläggande fel med mig, att jag måste ändra på mig. Steget dit har alltid känts så stort och oöverskådligt, som att blicka mot horisonten och försöka se vad som ligger bortom den.
När jag försöker introducera nya saker i mitt liv är jag alltid väldigt entusiastisk och vill göra alla saker på en gång, få det undanstökat, men det blir bara ett fuskbygge och ett korthus. Minsta lilla motgång och det rasar ihop. Mina förändringar har fått oförskämt mycket tankearbete och för lite ansträngning. Det jag gör just nu är som sagt att försöka fixa min dygnsrytm, för jag har alltid haft mina misstankar att det är roten till det onda och det som gör att jag inte orkar göra så mycket som andra människor tycks orka. Mycket riktigt så har jag varit väldigt sömnlös de senaste månaderna. Jag har gjort en massa nonsens under nätterna istället för att sova.
Är jag uppe för länge kan jag inte somna, precis som att jag inte har någon aptit om jag gått utan mat för länge. Det hänger ihop, och ibland är lösningen så fånigt enkel att man undrar om den där magisterexamen var så välförtjänt trots allt. Utan sömn ingen ork och ingen inspiration.
Första veckan i Projekt Dygnsrytm klev jag upp innan sju de första dagarna, jag la mig inte tidigare för jag väntade på att kroppen skulle fatta att det var dags att lägga sig. Andra veckan var jag utomlands i en tidszon efter Sverige. Där klev jag upp klockan åtta eftersom solen gick upp vid den tiden. Jag gick en hel massa eftersom jag fotade omgivningar och simmade i stort sett varje dag. Detta ledde till att jag la mig nästan varje dag vid tio eller elva.
Tredje veckan, nu förra veckan gick det lite trögare igen. Jag lyckades kliva upp i tid, men sovtiderna blev lite eftersatta. Det och massor av saker som helt plötsligt skulle bli gjorda gjorde mig rätt stressad. Det visar sig bland annat i dagens hiskeliga migrän som gjort att jag inte kunna röra mig längre sträckor utan att känna som att hjärnan skvalpar ut ur huvudskålen och må illa, trots att jag tagit tabletter mot det. Idag tog jag det ganska lugnt, vilket var svårt eftersom mitt märkliga tillstånd förhindrade mig från att läsa längre texter, vilket är hur jag annars stavar avkoppling.
Nu när det börjar ljusna på arbetsmarknaden kanske jag kan göra lite roliga saker mer min ork. Och börja skriva om lite andra saker än mig själv i bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar