Jag försöker ställa om mig dygn till något slags normalläge just nu. Beroende på om det är dag, helg eller om jag gör någonting speciellt den dagen så blir det uppstigning mellan 6.45 och 9.00. Hittills funkar det, men jag är inte speciellt utsövd ännu. Det tar ett tag innan hjärnan lyckas ställa om sig helt från studentlivet.
Tanken med att kliva upp tidigt är för att jag lättare ska kunna komma in i rutinerna när jag väl får ett jobb. När jag började kändes den horisonten ganska fjärran, men jag hoppas att kunna få ett jobb nu i vår. Kanske redan i mars om de intervjuer jag varit på blir till någonting. Jag hoppas och håller tummarna. Det känns mer hoppfullt nu än det har gjort under större delen av höstvintern då jag inte var på någon intervju över huvudtaget. Jag var på en intervju i Stockholm i början på hösten och den märktes så tydligt att jag verkligen inte var personen de sökte att det kändes som ett fruktansvärt slöseri med mina pengar och deras tid att jag ens tagit mig dit.
Jag var till varmare breddgrader med mor en vecka och det bättrade på min dygnsrytm och min motivation betydligt, trots att soc bestämde sig för att skära ner min månadspeng för det. Den resan ryckte upp mig mer än tre jävla jobbcoacher har gjort sammanlagt under ett år. Det är ett mycket bra tecken att jag får komma på intervjuer igen och att det känns bra under och efteråt. Jag hoppas att jag snart kan sluta vara samhällsparasit och äntligen kunna spara pengar igen och börja göra roliga saker som att resa och skaffa lägenhet. Håll tummarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar