Just nu sitter jag och försöker mangla ut ett vettigt personligt brev som min jobbcoach kan få titta på. Som jag nog misstänkte i bakhuvudet är hon inte så farlig som jag var rädd för och jag är som vanligt mer rädd för att göra fel och göra folk besvikna än att hon faktiskt ska föra våld på mig.
När jag måste göra någonting obehagligt brukar jag ignorera det och lämna det ogjort till sista sekunden och då orsakar det onekligen mer skada än om jag hade börjat i tid. Jag försöker bättre på mig, men vanans makt sitter djupt i mig. Jag får ångest av att göra saker precis innan det ska vara gjort, och förmodligen har min hjärna och kropp vant sig vid att det är det som händer och övertolkar det till att alla situationer jag måste göra någonting är obehagliga, under hela processen, trots att det bara är stressen att vara sent ute som ger mig ångest.
Det är lättare att skriva i bloggen eftersom jag vet att jag knappt har några läsare. Förmodligen för att jag inte skriver så mycket om hur man blir publicerad som författare. Jag när ju bara författardrömmar och just nu känns det målet långt borta eftersom skrivandet länge varit en privat hobby som ingen förutom ett fåtal lärare fått ta del av. Jag försöker att hitta min egen stil i skrivandet genom den här bloggen. De flesta råd man får av etablerade författare är att läsa mycket (vilket jag redan gör) av all slags litteratur och att skriva mycket (vilket jag hoppas bli bättre på). Min blogg är som jag tidigare sagt ett sätt för mig att hålla fingrarna och hjärnan igång och så småningom komma över det som gör att jag har svårt att skriva personligt för en större publik.
Hur som helst är brevet jag ska skriva för en specifik bransch som jag har en aning erfarenhet inom och som jag kan arbeta inom tills jag blir etablerad som skribent inom vad det nu vara månde. Jag är inte kräsen eller ser ner på arbete som måste göras, men det finns vissa saker som jag inte kan göra i nuläget. Försäljning till exempel. Jag kan stå bakom en kassa och ta betalt, men jag kan inte ringa upp folk och pracka på dem prenumerationer på konstiga saker eller underkläder för jag är inte påstridig av mig. Man ska aldrig säga aldrig, jag kanske kommer att utvecklas till en säljtyp, men idag är det knappast troligt att jag skulle trivas med ett sådant jobb.
Nu har jag prokrastinerat nog, nu ska jag ta itu med brevet igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar