Jag ska träffa min nya privata (som i externt inhyrd på entreprenad) jobbcoach på tu man hand. Mitt första intryck var att hon är mycket strängare än mina tidigare har varit. På ett sätt kan det vara bra om hon får sparka igång mig, men jag är ändå rädd. Jag vet att första intryck inte alltid är att lita på, så jag hoppas att hon inte är så hemsk som jag tänker mig att hon är. Det är så mycket som snurrar i skallen just nu som jag bara inte kan få ner i ord hur jag än försöker.
Det var meningen att jag skulle ha sökt en massa jobb på helgen innan första tillfället i år, men jag har inte varit flitig. Jag skulle kunna skylla på att jag har sörjt en familjemedlem, men att komma mer ursäkter till att jag inte gjort saker känns aldrig okej så jag får väl säga som det är. Jag vill göra ett bra intryck, men jag orkar ingenting just nu.
Jag har inte sovit ordentligt på snart tre månader och det börjar kännas i huvudet. Mitt närminne har kollapsat, jag kan gå efter en kopp mellan rummet och köket tre gånger innan jag faktiskt minns att ta med den, jag tappar saker lite spontant och sluddrar över längre utläggningar. Jag är verkligen inte i toppform någonstans. Mina sömnlösa perioder är ett återkommande problem och de går oftast över. Dessa perioder märks utåt sett på att jag inte riktigt är hemma i holken och zonar ut ur samtal längre perioder på samt att jag blir deppig och stel. På internet märks det på att det tar längre tid att skriva för att jag måste tänka hårdare. Förhoppningsvis är jag i slutet på perioden snart så jag får sova ut.
Det får gå som det går imorgon. Jag är rädd, som sagt, men jag orkar inte göra något ambitiöst sista-minuten-jobbsöksryck till imorgon. Jag ska slutföra de listor som krävs, sen gör jag ett försök att sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar