Hemmavid

Då har jag varit i Haparanda i tre veckor, med en avstickare till Umeå och besök hos barndomsvännerna. Snart är det släktträff och jag har köpt nya kläder så att jag ska känna mig mer representabel.

Det finns saker och ting som jag uppskattar med hemstaden, trots att jag inte alltid trivts här under uppväxten. Hemma i Uppsala är det bra och nära till allt utom en högst väsentlig sak: en badstrand. Eftersom min cykel är stulen och jag inte har kommit ihåg att införskaffa en ny ligger de närmsta stränderna långt borta. Här hemma har jag tillgång till tre olika vatten som går att nås med cykel och gång. Det uppskattas är det retoriska kvicksilvret hotar att spränga termometern men även vid mindre varma dagar eftersom jag badar så länge gräset är grönt och termometern visar plusgrader.

Snart ska lillasystern plockas upp och bad intas för utvärtes bruk.

Eftersom jag inte har något jobb så läser jag en hel del. Sedan jag kom hem var jag läst ut tre böcker. Två av dem idag. Jag snubblade förbi biblioteket idag och läste lite ungdomslitteratur på plats och lånade ett par böcker på finska samt en australiensisk ungdomsbok. Jag brukar komma hem med enorma boklass, så jag var återhållsam och realistisk vid detta besök. Jag vet inte hur länge ajg kommer att vara kvar i norr så det är lika bra att inte ta i alltför hårt på bokfronten. Annars kanske hälften förblir olästa. Jag blir alltid så ivrig när jag rä på ett ställe med böcker, om det så är en privat hylla eller ett offentligt ställe. Det är alltid intressant att hitta nya böcker, se vilka böcker man känner igen och om de står i någon särskilt ordning. Jag dömer inte ut folk som har hela Twilight-serien i hyllan, det ger mig en inblick i folks personlighet eller den person de kanske strävar efter att vara. Min egen hylla är väldigt blandad. Ungdomsböcker och fantasy trängs bildligt talat med klassiker och nobelpristagares verk. Mitt personliga motto är att variation förnöjer.

Jag tror att man aldrig blir för gammal för ungdomsböcker, så länge man håller sig till ordentliga översättningar eller bra skrivna sådana. Vissa böcker är pinsamma och försöker sig på ungdomsspråk som inte ens jag känner är tidsenlig. Jag har inte koll på alla koola inneord eftersom jag inte längre är fjorton, men vissa ord i vissa böcker känns som om de hör hemma för väldigt länge sedan. Ibland känns vissa böcker som ren skräckläsning när modeorden slinter. Bra påminnelse för framtida jobb. Jag hoppas att jag inte kommer att göra några värre missar själv. Jag har tyvärr inga sköna exempel att briljera med eftersom mitt anteckningsblock glömdes hemma idag. Jag hittade däremot en väldigt märkligt skriven/översatt ungdomsbok med väldigt tråkiga och korta formuleringar och väldigt sparsmakat med adjektiv eller adverb. Det var väldigt bisarr läsning.

Jag tänkte berätta lite mer om böcker och författare jag läst och tycker om i min blogg. Inläggens längd kan variera beroende på hur långa analyser jag är villig att göra.

Nu blir det jordgubbar och strax därefter bad.

Mina läsvanor

Jag har tidigare bedyrat min kärlek till biblioteken, men det är inte alltid som jag avslutar det jag börjat läsa om jag lånat det från biblioteket. Ibland lånar jag om böcker till förbannelse utav den enkla anledningen att jag vill ha böckerna hos mig snarare än att läsa dem. Någonstans längs vägen blev jag en boksamlare. Det kanske var oundvikligt.

Det är större chans att jag läser ut en bok om den kommer ifrån mitt eget växande bibliotek. Jag läser ganska mycket just nu. De senaste två veckorna har jag läst igenom Black Powder War (den tredje Temeraireboken), Soulless, Changeless och Shadows return. Näst på tur står den tredje boken i Dexter-serien som legat på lur ett bra tag. Jag har runt 100 olästa och oavslutade böcker i mitt lilla hembibliotek. Jag läser vad jag känner för tillfället och därför finn det egentligen ingen turordning eller kö för vilka böcker som jag kommer att läsa härnäst. Jag kommer nog att läsa den senaste Nightrunner-boken i sommar också, men jag måste få smälta Shadows return först. Det känns som om livet för Alec och Seregil blir allt jävligare för varje bok som ges ut. Jag vågar inte ens tänka på vad sjätte boken kommer att utsätta dem för.

Det senaste året har jag dragit på mig ovanan att läsa om kvällen. Jag är ingen lämplig kvällsläsare för om jag läser en bra bok kan jag med lätthet sluka hundratals sidor åt gången. Jag läser lite drygt 1-2 sidor i minuten beroende på fontstorlek och antal rader per sida. De sista tvåhundra sidorna i Changeless klämde jag på runt fyra timmar. Det bådar inte gott för mina udda sovvanor och jag somnar och kliver upp allt senare på dygnet. Just nu är det okej eftersom jag inte har så mycket tider (jobb) att passa och jag kan än så länge vända tillbaka på dygnet med ren envishet om jag vill. Om jag någon gång får ett vettigt dagjobb så kommer jag att behöva anpassa mig efter det konventionella dygnet. Jag hoppas att det blir snart.

Nu ska jag försöka lägga mig igen. Senare idag blir det dags för en ny bok och ett bad. Just nu är jag för trött för att korrläsa inlägget en gång till. Stavfel skylls på att klockan är halv fem.

Kort om dokumentärer

Jag har ingen egen tv och kollar därför mycket på SVTplay. Det jag ser på mest är dokumentärer och oftast ser jag flera på raken. För några veckor sedan såg jag en amerikansk dokumentär om en familj där den näst äldsta brodern gjorde en könskorrigering och blev en kvinna. Hon återvänder till sin hemstad i Montana för att gå på och dokumentera återträffen för sin gamla High School-klass där även hennes äldre adopterade bror gick. Han lever i det förflutna när han var cool och tuff och har stuntals svårt att acceptera sin systers transition och ovilja att kännas vid det förflutna. Brodern har en skallskada som han ådrog sig i ungdomen vilket han ofta skyller på när han tappar humöret och blir aggressiv mot andra. Det är en bitvis obehaglig dokumentär som övergår till att handla mer om brodern än om systerns kamp med sin nya och gamla identitet. Väldigt sevärd.

Dokumentärerna jag ser på är ibland rätt meningslösa men även smygintressanta. Igår tittade jag på en dokumentär om hundar, jag som inte ens är hundmänniska. Det är väldigt mycket intressant som går att hitta på SVTplay, det rekommenderas varm och det bästa av allt är att man kan kolla på programmen när man vill, så länge det är inom tre månader efter att det sänts, ibland kortare om det är en utländsk serie.

Ikväll visades en dokumentär om min gamla barndomskärlek Ismannen Ötzi. Jag kanske ser den senare idag eller imorgon eftersom pojkvännen lagt sig och jag inte vet om det finns några fungerande hörlurar i hushållet. (Det kan mycket väl vara så att jag redan har sett den. Jag tror nästan inte att jag har missat några nya rön om den mannen de senaste arton åren.)

I bounce back

Ibland måste man nå botten för att kunna ta sig upp till ytan igen. Mitt lilla extraknäck är ibland en sak som håller mig flytande. När folk behöver mig, när det är saker som jag kan påverka och bestämma över känns det bra. Jag känner mig meningsfull och viktig igen.

Imorgon ska jag lämna ut nycklar till lägenhetsnyinflyttad person nummer två. På onsdag ska jag hjälpa en gammal boende att få nytt rum i huset efter ett uppbrott med sambon som hon flyttade ut ur huset för. Det känns bra att kunna hjälpa till.

Kanske borde jag börja aktivera mig inom mina rörelser igen eller öka mina arbetstimmar på jobbet? Jag vill göra nytta, inte ruttna bort framför datorn och då kanske jag träffar lite folk igen.

Ehum

...Och med det ur systemet känns det aningen lättare (indeed).

Ibland undrar jag om någon ens läser det jag skriver här. Min blogg ekar tommare än Tutankhamons gravkammare, trots att jag börjat ge ut adressen till folk. Kanske skriver jag om för ointressanta saker eller så kanske vill folk vara hemliga.

Eller så kanske jag borde skriva oftare.