Jag gillar våren. Inte nog med att jag är född i det som räknas som vårmånad i söder, nu bor jag där det faktiskt blir vår. Och fort som tusan går det, men inte lika fort som uppe i norr där våren är avklarad på en vecka. Det som jag räknar som vår är inte slasket och sanden som luktar uppkastning när den blir uppblött, utan den spröda, ljusgröna bladsprickningen som uppstår i slutet på april och börjar på maj.
När jag var liten brukade samma period sammanfalla ungefär när det blev sommarlov, första veckan i juni. Därhemma sker detta som bekant på en eftermiddag. Jag upphörs aldrig förundras över hur tidig våren faktiskt är här i Söderlandet. Det är en sak som jag uppskattar med att bo i söder. Jag får nästan Allsångsabstinens när jag tittar ut genom mitt kontorsfönster och ser Trädet (som jag inte lyckats identifiera ännu) som vajar i vinden och effektivt skuler den energibesparande svarta fasaden på huset bredvid.
Snart ska jag ut och rasta apostlahästarna en sväng.
Det jag inte riktigt gillar med våren och värmen är att man förväntas strippa av sig så mycket. Jag gillar inte riktigt att visa upp mig utan långärmat just nu. Jag svettas som en gnu på savannen och inbillar mig att mina tröjor döljer det som jag inte vill visa upp, trots att tyget stramar över valkarna jag helst skulle vilja förtränga. Det värsta är just nu att jag snart kommer att tvingas bege mig ut på staden för att inhandla vår- och sommarkläder. Av någon anledning är min garderob full med kläder jag inte vill eller längre kan använda på grund av deras storlek eller värmen. Något som jag också nojar extremt mycket över just nu är att jag inte ska rymmas i något av plaggen som ska lånas ut inför vårkonserten med kören. Jag vet att jag väger ohälsosamt mycket, men jag tycker inte om att ständigt behöva påminnas om det. Det jag inte vet är vad jag ska göra om inget passar. Jag kom med nöd och näppe ner i en klänning som en av de få andra i kören med någorlunda samma kroppstyp hade att erbjuda, och det var 12 kilo sedan.
Jag ska försöka att inte frammana några tankemonster just nu, det jag skulle kunna göra till nästa år är att själv göra en klänning av tidsenligt stuk så jag slipper skämmas och smyga när inget passar mig.
Visar inlägg med etikett Norr vs Söder. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Norr vs Söder. Visa alla inlägg
torsdag 12 maj 2011
onsdag 10 november 2010
Den första snön
Idag drabbades Uppsala med omnejd av attacksnö. Undertecknad har bevittnat hur små lättklädda töser och gossar som till synes är helt obrydda om kylan knallar omkring som om det fortfarande var sensommar. Termometern som enligt undertecknad visade på runt en minusgrad visar dock inte den tillagda kylan som vinden stod för. Snön och vinkylan till trots begav jag mig ut på staden. I början låg det enbart några nävar snö här och var, men tillståndet förvärrades märkbart under eftermiddagen och nu ligger ett oskuldsfullt lager av snö som knarrar hemtrevligt under skosulorna. Detta till trots fortsätter snön att belägga träd och gator i vit vinterskrud. Hur skall detta sluta?
Mitt ärende på staden var att införskaffa ett par nya vinterskodon, då de jag tidigare haft sönderfalla i sina beståndsdelar och förmodligen avger radioaktiv strålning. Provade tre par (eller rättare sagt enbart den högra utav paret) och hittade slutligen ett som jag fattade tycke för och som hade nog höga skaft för att snöflingor icke skola blöta ner strumporna.
Väl återkommen till hemmet plockade jag upp min stickning för att slutföra mina armvärmare och begrundade det kaos som lite fluffigt fruset vatten fallande från himlen kan skapa för oss människor och våra tekniska underverk. Ytterst anmärkningsvärt att detta försiggår år efter annat. Lära sig icke de styrande huru plogar böro nyttjas vid snöfall eller är det en fråga av monetär art som förhindra effektivisering vilket framstå som häpnad över att det vita stoftet falla i mitten av november år efter år något som allmogen gott begrunda och beskratta samt vilket sätta myror i huvudet på alla de som nödgas använda de allmänna fortskaffningsmedlen mellan hem och arbetsort då dessa aldrig säkert inställa sig i tid eller på plats vilket föranleder stor frustration och förargelse bland tidigare nämnda resenärer? Efter denna synnerligen redundanta slutkläm ämnar den författarambitiösa vila och förbereda sig inför nästkommande dag som för övrigt redan tidsmässigt infunnit sig.
God afton, kära läsare.
Mitt ärende på staden var att införskaffa ett par nya vinterskodon, då de jag tidigare haft sönderfalla i sina beståndsdelar och förmodligen avger radioaktiv strålning. Provade tre par (eller rättare sagt enbart den högra utav paret) och hittade slutligen ett som jag fattade tycke för och som hade nog höga skaft för att snöflingor icke skola blöta ner strumporna.
Väl återkommen till hemmet plockade jag upp min stickning för att slutföra mina armvärmare och begrundade det kaos som lite fluffigt fruset vatten fallande från himlen kan skapa för oss människor och våra tekniska underverk. Ytterst anmärkningsvärt att detta försiggår år efter annat. Lära sig icke de styrande huru plogar böro nyttjas vid snöfall eller är det en fråga av monetär art som förhindra effektivisering vilket framstå som häpnad över att det vita stoftet falla i mitten av november år efter år något som allmogen gott begrunda och beskratta samt vilket sätta myror i huvudet på alla de som nödgas använda de allmänna fortskaffningsmedlen mellan hem och arbetsort då dessa aldrig säkert inställa sig i tid eller på plats vilket föranleder stor frustration och förargelse bland tidigare nämnda resenärer? Efter denna synnerligen redundanta slutkläm ämnar den författarambitiösa vila och förbereda sig inför nästkommande dag som för övrigt redan tidsmässigt infunnit sig.
God afton, kära läsare.
torsdag 29 juli 2010
Hemmavid
Då har jag varit i Haparanda i tre veckor, med en avstickare till Umeå och besök hos barndomsvännerna. Snart är det släktträff och jag har köpt nya kläder så att jag ska känna mig mer representabel.
Det finns saker och ting som jag uppskattar med hemstaden, trots att jag inte alltid trivts här under uppväxten. Hemma i Uppsala är det bra och nära till allt utom en högst väsentlig sak: en badstrand. Eftersom min cykel är stulen och jag inte har kommit ihåg att införskaffa en ny ligger de närmsta stränderna långt borta. Här hemma har jag tillgång till tre olika vatten som går att nås med cykel och gång. Det uppskattas är det retoriska kvicksilvret hotar att spränga termometern men även vid mindre varma dagar eftersom jag badar så länge gräset är grönt och termometern visar plusgrader.
Snart ska lillasystern plockas upp och bad intas för utvärtes bruk.
Eftersom jag inte har något jobb så läser jag en hel del. Sedan jag kom hem var jag läst ut tre böcker. Två av dem idag. Jag snubblade förbi biblioteket idag och läste lite ungdomslitteratur på plats och lånade ett par böcker på finska samt en australiensisk ungdomsbok. Jag brukar komma hem med enorma boklass, så jag var återhållsam och realistisk vid detta besök. Jag vet inte hur länge ajg kommer att vara kvar i norr så det är lika bra att inte ta i alltför hårt på bokfronten. Annars kanske hälften förblir olästa. Jag blir alltid så ivrig när jag rä på ett ställe med böcker, om det så är en privat hylla eller ett offentligt ställe. Det är alltid intressant att hitta nya böcker, se vilka böcker man känner igen och om de står i någon särskilt ordning. Jag dömer inte ut folk som har hela Twilight-serien i hyllan, det ger mig en inblick i folks personlighet eller den person de kanske strävar efter att vara. Min egen hylla är väldigt blandad. Ungdomsböcker och fantasy trängs bildligt talat med klassiker och nobelpristagares verk. Mitt personliga motto är att variation förnöjer.
Jag tror att man aldrig blir för gammal för ungdomsböcker, så länge man håller sig till ordentliga översättningar eller bra skrivna sådana. Vissa böcker är pinsamma och försöker sig på ungdomsspråk som inte ens jag känner är tidsenlig. Jag har inte koll på alla koola inneord eftersom jag inte längre är fjorton, men vissa ord i vissa böcker känns som om de hör hemma för väldigt länge sedan. Ibland känns vissa böcker som ren skräckläsning när modeorden slinter. Bra påminnelse för framtida jobb. Jag hoppas att jag inte kommer att göra några värre missar själv. Jag har tyvärr inga sköna exempel att briljera med eftersom mitt anteckningsblock glömdes hemma idag. Jag hittade däremot en väldigt märkligt skriven/översatt ungdomsbok med väldigt tråkiga och korta formuleringar och väldigt sparsmakat med adjektiv eller adverb. Det var väldigt bisarr läsning.
Jag tänkte berätta lite mer om böcker och författare jag läst och tycker om i min blogg. Inläggens längd kan variera beroende på hur långa analyser jag är villig att göra.
Nu blir det jordgubbar och strax därefter bad.
Det finns saker och ting som jag uppskattar med hemstaden, trots att jag inte alltid trivts här under uppväxten. Hemma i Uppsala är det bra och nära till allt utom en högst väsentlig sak: en badstrand. Eftersom min cykel är stulen och jag inte har kommit ihåg att införskaffa en ny ligger de närmsta stränderna långt borta. Här hemma har jag tillgång till tre olika vatten som går att nås med cykel och gång. Det uppskattas är det retoriska kvicksilvret hotar att spränga termometern men även vid mindre varma dagar eftersom jag badar så länge gräset är grönt och termometern visar plusgrader.
Snart ska lillasystern plockas upp och bad intas för utvärtes bruk.
Eftersom jag inte har något jobb så läser jag en hel del. Sedan jag kom hem var jag läst ut tre böcker. Två av dem idag. Jag snubblade förbi biblioteket idag och läste lite ungdomslitteratur på plats och lånade ett par böcker på finska samt en australiensisk ungdomsbok. Jag brukar komma hem med enorma boklass, så jag var återhållsam och realistisk vid detta besök. Jag vet inte hur länge ajg kommer att vara kvar i norr så det är lika bra att inte ta i alltför hårt på bokfronten. Annars kanske hälften förblir olästa. Jag blir alltid så ivrig när jag rä på ett ställe med böcker, om det så är en privat hylla eller ett offentligt ställe. Det är alltid intressant att hitta nya böcker, se vilka böcker man känner igen och om de står i någon särskilt ordning. Jag dömer inte ut folk som har hela Twilight-serien i hyllan, det ger mig en inblick i folks personlighet eller den person de kanske strävar efter att vara. Min egen hylla är väldigt blandad. Ungdomsböcker och fantasy trängs bildligt talat med klassiker och nobelpristagares verk. Mitt personliga motto är att variation förnöjer.
Jag tror att man aldrig blir för gammal för ungdomsböcker, så länge man håller sig till ordentliga översättningar eller bra skrivna sådana. Vissa böcker är pinsamma och försöker sig på ungdomsspråk som inte ens jag känner är tidsenlig. Jag har inte koll på alla koola inneord eftersom jag inte längre är fjorton, men vissa ord i vissa böcker känns som om de hör hemma för väldigt länge sedan. Ibland känns vissa böcker som ren skräckläsning när modeorden slinter. Bra påminnelse för framtida jobb. Jag hoppas att jag inte kommer att göra några värre missar själv. Jag har tyvärr inga sköna exempel att briljera med eftersom mitt anteckningsblock glömdes hemma idag. Jag hittade däremot en väldigt märkligt skriven/översatt ungdomsbok med väldigt tråkiga och korta formuleringar och väldigt sparsmakat med adjektiv eller adverb. Det var väldigt bisarr läsning.
Jag tänkte berätta lite mer om böcker och författare jag läst och tycker om i min blogg. Inläggens längd kan variera beroende på hur långa analyser jag är villig att göra.
Nu blir det jordgubbar och strax därefter bad.
måndag 22 februari 2010
Snökaos i söderland igen
Läser i tidningarna om folk som tvingas sitta på stillastående tåg utan fungerande toaletter och andas in andras cigarettrök. Samtidigt läser och hör jag hur norrlänningar, mitt eget slag, göttar sig över att vi minnsann inte har något trafikkaos. För bara någon månad sedan skulle jag ha hållit med dem till fullo, men mitt mantra är liksom rånarens i underklädesbutiken: Adopt, adapt, improve. Jag ser fram emot att få mina fördomar krossade.
I norr består kommunikationerna till stor del av bussar och taxi. De tåg som går är regionaltrafik och stannar i princip två gånger per län och går ca fem gånger om dagen. Bussar kan förvisso också frysa eller åka av vägen, men det tas med en smula mindre sensation ifall passagerarna är oskadda. Plogningen fungerar till stor del och man kan höra plogbilen köra runt mitt föräldrahem klockan tre-fyra på morgonen. Kortfattat: trafiken är till stor del vägburen och inte rälsberoende.
I söder består tre fortskaffningssätt på att åka på metallräls: Tunnelbanan, regionaltåg och pendeltåg. Många har som vana att ta tåget eftersom det går fort och har relativt många avgångar. Det är svårt att ploga räls, det säger sig självt, men det är förvånande att det efter två hundra år av tågtrafik fortfarande inte tycka ha uppfunnits något effektivt rälsplogningssystem. Sen är det ju det här med metall. Rälsen blir hala och krymper, tågens delar är också gjorda i metall och fryser fast och blir obrukbara. Alla växlar och liknande delar fastnar och går sönder. Dessutom bildar tågtrafiken en sårbar flaskhals i Stockholm där många spår går samman. En försening påverkar flera avgångar.
Tågtrafiken i övre norrland består till stor del av natttåget till Kiruna/Narvik, linjen till Östersund och malmtåg. En logisk avledning visar oss följande: tågtrafiken är inte lika tät i norrland som i söderland, en försening kan förekomma utan att det påverkar andra tåg. Och dessutom går det alltid bussar. Snabbtågen åker upp till Sundsvall, dvs halvvägs upp i landet.
Men SJ och SL är under all kritik. Varför händer det här år efter år? Är det verkligen så illa som det låter? Mycket överdrivs självlart i tidningarna för att det säljer, men inställda tåg och att folk inte får pengarna tillbaka på grund av vädret? Det skulle vara billigare i längden ifall någon forskade fram vintertåliga delar som inte blir akilleshälar när temperaturen sjunker under somrigt badväder.
Tågkaoset har dessutom blivit politik. Det har varit mycket tjat i flera år om att bygga till ett extra språk, men alliansen valde att prioritera en extra asfaltslinga runt staden istället. Ingen politiker vill ta ansvar och ingen är sen att beklaga sig över det som hänt, men vet inte riktigt vad de ska göra åt det. Nuvarande regeringen skyller på den förra, men de har själva haft fyra år på sig att göra något åt problemet vilket de tycks ha glömt bort. Men när oppositionen valfiskar med att lova satsningar till SJ, något som regeringer aaaaaldrig skulle göra, glömmer det också att de själva haft ansvar för SJ under sin långa socialdemokratiska regim. Ingen som suttit vid makten de närmaste tio åren är oskyldig, så försök inte ni heller.
En ytterligare sak som jag ärvt av min norrbottniska uppväxt är ett nästan för oss karakteriserande politikerförakt som frodas däruppe. Det har gjort mig till en skeptiker i det mesta. Det spelar ingen roll om en politiker drar åt vänster eller höger, det går inte att lita någon av dem. De vill bara ha röster för att komma till makten, men vet likväl att när de sitter i riksdagen så kommer de "viktiga" löftena ändå att prioriteras bort. Det gäller bara att välja det minst onda av de två alternativen så att de odemokratiska partierna inte får någon vågmästarroll.
Jag kan slå vad att nästa år när alla som bäst sitter och längtar efter våren och snön viner som värst runt knutarna kommer SJ, SL och Banverket stå där med byxorna nere. I den årliga cirkusen runt det snökaos som egentligen bara tillhör det klimat som vi lever i häruppe på Taigan. Men det är väl bara att vänta av ett bolag som i snitt har förseningar på 9 av 10 avgångar utan snöinverkan.
I norr består kommunikationerna till stor del av bussar och taxi. De tåg som går är regionaltrafik och stannar i princip två gånger per län och går ca fem gånger om dagen. Bussar kan förvisso också frysa eller åka av vägen, men det tas med en smula mindre sensation ifall passagerarna är oskadda. Plogningen fungerar till stor del och man kan höra plogbilen köra runt mitt föräldrahem klockan tre-fyra på morgonen. Kortfattat: trafiken är till stor del vägburen och inte rälsberoende.
I söder består tre fortskaffningssätt på att åka på metallräls: Tunnelbanan, regionaltåg och pendeltåg. Många har som vana att ta tåget eftersom det går fort och har relativt många avgångar. Det är svårt att ploga räls, det säger sig självt, men det är förvånande att det efter två hundra år av tågtrafik fortfarande inte tycka ha uppfunnits något effektivt rälsplogningssystem. Sen är det ju det här med metall. Rälsen blir hala och krymper, tågens delar är också gjorda i metall och fryser fast och blir obrukbara. Alla växlar och liknande delar fastnar och går sönder. Dessutom bildar tågtrafiken en sårbar flaskhals i Stockholm där många spår går samman. En försening påverkar flera avgångar.
Tågtrafiken i övre norrland består till stor del av natttåget till Kiruna/Narvik, linjen till Östersund och malmtåg. En logisk avledning visar oss följande: tågtrafiken är inte lika tät i norrland som i söderland, en försening kan förekomma utan att det påverkar andra tåg. Och dessutom går det alltid bussar. Snabbtågen åker upp till Sundsvall, dvs halvvägs upp i landet.
Men SJ och SL är under all kritik. Varför händer det här år efter år? Är det verkligen så illa som det låter? Mycket överdrivs självlart i tidningarna för att det säljer, men inställda tåg och att folk inte får pengarna tillbaka på grund av vädret? Det skulle vara billigare i längden ifall någon forskade fram vintertåliga delar som inte blir akilleshälar när temperaturen sjunker under somrigt badväder.
Tågkaoset har dessutom blivit politik. Det har varit mycket tjat i flera år om att bygga till ett extra språk, men alliansen valde att prioritera en extra asfaltslinga runt staden istället. Ingen politiker vill ta ansvar och ingen är sen att beklaga sig över det som hänt, men vet inte riktigt vad de ska göra åt det. Nuvarande regeringen skyller på den förra, men de har själva haft fyra år på sig att göra något åt problemet vilket de tycks ha glömt bort. Men när oppositionen valfiskar med att lova satsningar till SJ, något som regeringer aaaaaldrig skulle göra, glömmer det också att de själva haft ansvar för SJ under sin långa socialdemokratiska regim. Ingen som suttit vid makten de närmaste tio åren är oskyldig, så försök inte ni heller.
En ytterligare sak som jag ärvt av min norrbottniska uppväxt är ett nästan för oss karakteriserande politikerförakt som frodas däruppe. Det har gjort mig till en skeptiker i det mesta. Det spelar ingen roll om en politiker drar åt vänster eller höger, det går inte att lita någon av dem. De vill bara ha röster för att komma till makten, men vet likväl att när de sitter i riksdagen så kommer de "viktiga" löftena ändå att prioriteras bort. Det gäller bara att välja det minst onda av de två alternativen så att de odemokratiska partierna inte får någon vågmästarroll.
Jag kan slå vad att nästa år när alla som bäst sitter och längtar efter våren och snön viner som värst runt knutarna kommer SJ, SL och Banverket stå där med byxorna nere. I den årliga cirkusen runt det snökaos som egentligen bara tillhör det klimat som vi lever i häruppe på Taigan. Men det är väl bara att vänta av ett bolag som i snitt har förseningar på 9 av 10 avgångar utan snöinverkan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)