onsdag 28 september 2011

E-boksläsare

Jag är galet sugen på att köpa en e-boksläsare. Såg en tjej som hade en på tåget senast jag åkte från Stockholm. Den såg så häftig ut och var mycket mindre än jag trodde, ungefär som en pocketbok. Man såg texten mot en grå bakgrund, jag vet inte om det är så den lyser eller om den var avstängd. Omedelbart kavlade sig fördelarna ut framför mig. Den är smidig att ta med på resor, ett stort antal böcker kan sparas och den tar i princip ingen plats. Det kliar i fingrarna eftersom den lilla smala saken kan innehålla massvis med böcker och man kan ha med den.

Ibland önskar jag att man på köpet med en vanlig bok kunde få e-boken gratis eller för några tior extra. Jag vill gärna ha det fysiska exemplaret i min bokhylla. En annan sak som fått mig att fundera på att köpa en läsare är att det finns många böcker som jag skulle vilja läsa som gått ur tryck, eller som jag kanske inte riktigt villa ha stående i hyllan. Det finns böcker som jag köper på ren impuls, och sen upptäcker att jag inte alls gillar eller ens vill behålla. Sådana böcker försöker jag att ge bort till folk som kan tänkas vilja ha dem, men problemet ligger ofta i att de flesta jag känner har liknande smak och troligtvis inte kommer att uppskatta dessa gåvor.


Nackdelen med e-boksläsare är förstås priset. För att den ska löna sig behöver jag läsa lite drygt sexton böcker på den. Det går att låna e-böcker på biblioteket, så jag behöver inte köpa 16 böcker. Frågan är ju bara om det lönar sig och om jag verkligen kommer att använda den. En liten platt skärm kanske inte alls ger samma känsla av lugn och spänning som en pappersbunt? Jag funderar vidare. En av mina bekanta har en Kindle som jag ska få prova att bläddra i medan jag funderar.

onsdag 21 september 2011

Listor i 31 dagar

Jag skriver som bekant listor konstant, nästan omedvetet. Blev väldigt glad när jag nyligen hittade en utmaning som hette 30 days of lists, men eftersom oktober, då jag tänkte börja har trettioen dagar blir det en extra lista. Utmaningen pågår officiellt sett under september, lite som National Novel Writing Month (där jag också tänkte delta i år) gör i november.

Grejen med att göra listor är att inte de inte bara ska rada upp saker utan även vara snygga eller intressanta på något sätt. Jag har redan skrivit en lista på vad jag ska göra i höst. Den ska piffas upp och jag tror att det kan bli lämpligt om den inleder oktober, eftersom jag troligen kommer att ha väldigt mycket fritid efter första veckan när min anställning tar slut.

Jag ska försöka att inte göra så mycket planer utifall att jag hittar eller får ett nytt jobb tills dess.Ifall det inte blir något direkt kan jag alltid fylla min tid med läsning mellan jobbanstökningarna. Men jag hoppas på att någon hör av sig efter Bokmässan.

måndag 19 september 2011

Resehelg till Umeå

Har varit en sväng upp till Umeå för att hämta hem pojken som varit på körkortskurs och för att hälsa på bästisarna. Jag brukar ofta göra en hel del som jag vanligtvis inte gör när jag är där. M som har ett förflutet som ledare på barnläger och som kan planera brukar hitta på en massa aktiviteter åt oss när vi hälsar på.

Denna gång var vi på Boda Borg som inte ligger i Umeå utan i Skellefteå, två timmars färd norrut. Tänk er Fångarna på Fortet, fast med en lite stramare budget och utan tigrar, fängelsehålor och Gunde Svan. Det är vad Boda Borg är och det är skitkul även om det från början kan verka lite fånigt. Vi var fyra pers och väldig jämnt fördelade på tänkande och fysiska personer. Tävlingsmänniskan i mig väcktes till liv och jag hjälpte stolt till att lösa och klura på de mer intellektuella utmaningarna i cellerna (eller Quests som de kallas av företaget). De fysiska utmaningarna gick lite sämre eftersom jag inte har världens bästa kondition. Det var mycket kravla, klättra, krypa, klänga och en cell var i stort sett ett gympapass där man fick springa, köra spinning och step-up. En Quest består av 2-4 rum, och om man klarar utmaningen i ett rum under utsatt tid så går man vidare. Om man inte gör det får man avbryta och börja om på nytt. Har varit på ett annat ställe tidigare, det var då lite mer i form av ett övergivet hyreshus medan det här var i en bergsbunker. Vi var där på en vardag och fick nästan hela huset för oss själva.

I slutändan lyckades vi lösa 7 av de 14 Quests som fanns tillgängliga och det tog bara 73 försök och fyra timmar. Nu har jag träningsvärk överallt, osynliga blåmärken och röda knän. Om jag någonsin flyttar till ett ställe som har Boda Borg i närheten funderar jag starkt på att skaffa årskort där istället för på ett gym. Det känns inte som träning, men måste vara effektivt med tanke på vilka smärtor som uppstod i musklerna.

Det var lite surt, för jag hade sämst förutsättningar i de mer fysiska utmaningarna i Questerna. Jag väger för mycket och även om jag tränar är jag ändå för tung för att kunna hålla upp min egen kroppsvikt. Det kändes ändå bra att jag kan upptäcka detaljer och därför i slutändan hjälpte till att lösa en stor del av de celler som vi  lyckades ta oss ut ur. Efter dagens slut sa pojkvännen (som har tränat i princip hela sitt liv) att han var stolt över mig att jag faktiskt försökte och gjorde mitt bästa i de mer krävande rummen.

Nästa helg blir det också en resa, till Bokmässan. Är väldigt nervös och undrar hur jag ska hinna allt som jag tänkt göra innan dess. Denna "helg" börjar redan tidigt på torsdag eftersom vi ska åka tåg. Det är trevligt med resor, hoppas att jag blir av med en del av all rastlöshet som jag byggde upp under min sjukdom.

torsdag 15 september 2011

Självutveckling och skrivande

Kommer att ta en liten paus över helgen i läsandet av Introvert Advantage eftersom jag reser bort, men jag har kommit till ett av de mer relevanta kapitlen. Jag hann inte läsa så långt eftersom jag la mig lite för sent. Det handlar om att utåtrikta sig som inåtvänd. Det ska bli intressant att läsa hur författare har tänkt sig det.

För mig funkar det ibland att inte tänka och bara göra, men tyvärr är inte det applicerbart i alla situationer. Vissa saker kräver lite mer föreberedelser och en del tankar. Tänker mycket på hur det ska gå nästa helg när det är Bokmässa och jag ska dit och försöka sälja in mina tjänster i branschen. Vågar knappt tänka på det. Hoppas på det bästa.

Nu över till något annat. Håller på att sammanställa ett inlägg som jag inte vet om jag kommer att publicera. Det handlar om min barndom och uppväxt. Ifall jag lägger upp det kommer jag inte att hänga ut folk utan ta det ur min synvinkel. Det kommer att ta tid att sammanställa och kanske kommer att flytta till ett dokument för att jag bättre ska kunna hålla koll på vad jag redan har skrivit. Tanken med inlägget är egentligen inte att jag ska dela med mig av min berättelse, den är min och jag vet inte om jag vill framstå som ett offer. Många ger ut en självbiografiska texter om just sina mobbningsupplevelser, men jag tänker inte låta en tragisk period i mitt liv bli grundbulten för mig som skribent. Det känns lite tragiskt och jag vill inte ha mina upplevelser släpande efter mig.

Jag skriver liksom jag gör i denna blogg enbart i egensyfte. Självterapi för att kanske äntligen bli av med skrivkrampen som ligger och guppar som en kork i halsen. I julas diskuterade jag och M om gångna tider. M är den av mina vänner som känt mig längst. Någonstans kom jag till insikt att om jag verkligen ville skriva professionellt så måste jag ta itu med allt jag förträngt och allt det hemska som formade mig. Min barndom var precis som så mycket annat i mitt liv en kluven upplevelse. Jag var inte bara mobboffer, jag kultiverade en fartfylld fantasi och många kreativa intressen, varav skrivandet infann sig som en naturlig del. En bit in i tonåren inträffade en del saker som utåt sett kanske inte var så dramatiska, men som slet på mig hårt. Efter det skrev jag inte på samma sätt som tidigare. Det är främst dessa händelser som jag tänkte ta itu med. 

Jag har sedan jag påbörjat skrivandet av mina "memoarer" även skrivit en novell, så förmodligen hjälper det med själva skrivandet och att jag inte försöker kritiskt granska saker innan de blir klara. Så mycket skrivande lär det inte bli i helg, men jag tar med mig idéblocket och hoppas på några uns av inspiration. Ska diskutera novellen med M och T om jag kommer ihåg att ta upp det.

På tal om självutlämning så tipsar jag om Mia Skäringers tragikomiska show om sin uppväxt som ful och fet. Jag har hittills bara klarat av att se den halvvägs, men det är väldigt mycket man som tjej och kvinna kan känna igen sig i fram till dess och förmodligen en bit därefter också. Den är väldigt tänkvärd och ärlig, jag grät och förfärades och svor högt för mig själv. Programmet finns att beskåda på SVTplay fram till 10 oktober i år.

måndag 12 september 2011

Konsten att umgås och att vara ensam

Jag har alltid varit en lite egen figur, av dualistisk natur. Det mesta i mitt liv är ganska motsägelsefullt, men icke desto mindre verkligt. Ta till exempel det här med att umgås med folk. Jag tycker om mina vänner och umgås gärna, men jag har inget emot att vara ensam. Det är när saker och ting blir påtvingat och utan förvarning som det blir jobbigt.

Jag är vad man skulle kalla introvert, navelskådande och såntdärnt. Om det inte framgått av tidigare inlägg så säger jag det rent ut nu. Jag trivs bra på egen hand eller i mindre grupper av folk, har jag för mycket folk omkring mig tappar jag gnistan och koncentrationen. Vet jag att jag ska umgås med en större skara folk är jag beredd på det och inställd på att umgås och ju längre jag stannar på en fest med främmande människor desto mer bekväm blir jag. När jag är inställd på någonting är det svårt för mig att göra annat, just för att jag peppat mig själv till att göra just detta och inget annat. En sak i taget är min melodi.

Det blev fel när jag blev sjuk nyligen. Jag hade en väldigt social vecka inplanerad, men jag blev seg och snorig och kunde knappt gå utanför dörren. Aktiviteter som jag planerat fick ställas in och mitt vanliga schema stuvades om. Träning, kör, rollspel och vänner fick vänta på mitt tillfrisknande och det är lite svårt att komma i fas med det igen. Inget oövervinnerligt hinder, men väl lite stört. Och eftersom att det blev så mycket som föll bort uppstod en slags tomhet inuti. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, som om jag aldrig umgicks med mig själv i vanliga fall. Jag såg lite på film tills jag tappade koncentrationen och sen läste jag lite, men det kändes inte helt okej. Jag skulle ju egentligen ha gjort annat och det tog ett tag att ställa om. Resten av sjukhelgen förlöpte relativt smärtfritt, men just den första dagen var jag milt uttryckt lite bitter och ur balans.

För tillfället är jag på väg att avsluta en bok som heter Introvert Advantage som är skriven av en amerikansk psykolog. Den tar upp mycket som jag inte tänkt på att koppla ihop med min blyghet och bitvis självvalda isolering. Jag har lagt massor av bokmärken i de delar som kan vara bra att bläddra tillbaka till i framtiden med små bilder för att symbolisera vad stycket handlar om. Just nu är det bara remsor ur ett A5-block, men jag kanske gör det lite festligare i framtiden.

Boken skiljer mellan att vara blyg/ ha social fobi och att vara introvert. Social fobi innebär att sociala situationer ger personer en känsla av ångest och fysiskt obehag vid bara tanken på situationer medan man vid introversion blir trött eller smått obekväm i för stora och långa sociala sammanhang. Man kan givetvis vara introvert och blyg samtidigt, men man kan även vara extrovert* i samma situation, vilket måste vara oerhört motsägelsefullt och jobbigt. Är man introvert blir man stimulerad av att t ex stilla sitta och läsa en bok medan man som extrovert blir peppad av att umgås med folk och ständigt få input utifrån. Att vara utåtriktad är enligt den statistik som boken uppger vanligare, det lär går en inåtriktad person per tre utåtriktare, vilket innebär att det är norm att vara utåtriktad. Detta leder förstås till lite märkliga fördomar. Vi får ta del av patientberättelser från författarens klienter där oroliga föräldrar till introverta barn undrar hur de ska få sina barn att bli mer sociala. Att vara introvert innebär inte att man är asocial, det innebär bara att man blir överstimulerad och trött av att umgås för länge med människor och behöver tid för sig själv för att bearbeta saker.

En annan sak som boken tar upp är hur information färdas i hjärnan. Extroverta personers nervsignaler tar en genväg och hinner snabbare till målet i amygdala, medan introvertas signalerna tar den längre, sceniska vägen. Det leder till att man inte alltid hittar rätt ord när man ställs inför en rak fråga man inte är beredd på, samt att information i hjärnan lagras i långtidsminnet.

Ytterligare en sak som jag fastnade för är en möjlig förklaring till exemplet med min sjukfrånvaro ovan, att jag hade svårt att komma igen i rutiner när de avbrutits. Det ska tydligen också vara typiskt för introverta, just på grund av de längre nervbanorna. Nu svär jag inte vid den här boken som en bibel, men den har fått mig att se på mig själv och mitt beteende som mer "normalt" än tidigare. Jag har länge förundrats över mitt knasiga, motsägelsefulla beteende och hur jag reagerar på saker och ting och haft fler tunga och omöjliga krav på mig själv. Det finns så mycket som boken tar upp som jag känner igen i mig själv som jag knappt ens kommer ihåg, men jag rekommenderar att folk som känner sig som panelhönor, tysta och osociala tar sig en titt på denna bok (eller kollar på författarens hemsida innan man bestämmer sig för att köpa). Det är inget fel på dig om du inte alltid känner för att umgås med folk, det är bara så du är funtad. Förhoppningsvis så är den till stor hjälp för folk som skuldbelägger sig själva för att de inte "ids" umgås med folk hela tiden eller för att de inte orkar lika mycket som sina "mer sociala" kompisar.

Jag erkänner, jag har börjat att läsa av mina närmaste vänner för att se vilka som skulle kunna vara vilken personlighetstyp. Det är inte alltid så lätt som det verkar. Folk kan vara oerhört sociala men ändå uppskatta stora mängder egentid. Det är trots allt en glidande skala och ingen människa är helt lik en annan i beteende. Jag har inte köpt allt som står i boken, för allt känns inte relevant för mig, men det kanske stämmer in på andra.


*Åsikter går isär om det ska heta extravert eller extrovert. I Introvert Advantage skriver författaren extrovert.

Länk-o-rama:
Artikel om introversion
Författarens hemsida
Förenklat test om personlighetstyper.

lördag 3 september 2011

Sjuk

Seg och sjuk men i stort behov av saker att göra. Jag vet inte om jag brukar vara så här aktiv eller rastlös som frisk, kanske känns saker och ting jobbigare när jag drabbas av hostningar som raspar sönder halsen stup i ett? Det var meningen att jag skulle umgås med folk större delen av helgen men min hjärna har inte riktigt insett att det inte kommer att hända och går på högvarv istället.

Har gjort lite av varje: läst, skrivit, surfat, sovit, kollat på revyer med Hasse å Tage, men ingenting håller min uppmärksamhet länge nog. Jag hade tänkt läsa mer men jag vet inte hur jag ska få nog ro i själen att bara slappna av med en bok. Kanske om jag städar lite, kanske och jag tar en kort promenad ner till affären.Tiden känns oerhört lång när jag inte kan slösa bort den på något. Jag hoppas att jag blir frisk efter helgen.