torsdag 15 september 2011

Självutveckling och skrivande

Kommer att ta en liten paus över helgen i läsandet av Introvert Advantage eftersom jag reser bort, men jag har kommit till ett av de mer relevanta kapitlen. Jag hann inte läsa så långt eftersom jag la mig lite för sent. Det handlar om att utåtrikta sig som inåtvänd. Det ska bli intressant att läsa hur författare har tänkt sig det.

För mig funkar det ibland att inte tänka och bara göra, men tyvärr är inte det applicerbart i alla situationer. Vissa saker kräver lite mer föreberedelser och en del tankar. Tänker mycket på hur det ska gå nästa helg när det är Bokmässa och jag ska dit och försöka sälja in mina tjänster i branschen. Vågar knappt tänka på det. Hoppas på det bästa.

Nu över till något annat. Håller på att sammanställa ett inlägg som jag inte vet om jag kommer att publicera. Det handlar om min barndom och uppväxt. Ifall jag lägger upp det kommer jag inte att hänga ut folk utan ta det ur min synvinkel. Det kommer att ta tid att sammanställa och kanske kommer att flytta till ett dokument för att jag bättre ska kunna hålla koll på vad jag redan har skrivit. Tanken med inlägget är egentligen inte att jag ska dela med mig av min berättelse, den är min och jag vet inte om jag vill framstå som ett offer. Många ger ut en självbiografiska texter om just sina mobbningsupplevelser, men jag tänker inte låta en tragisk period i mitt liv bli grundbulten för mig som skribent. Det känns lite tragiskt och jag vill inte ha mina upplevelser släpande efter mig.

Jag skriver liksom jag gör i denna blogg enbart i egensyfte. Självterapi för att kanske äntligen bli av med skrivkrampen som ligger och guppar som en kork i halsen. I julas diskuterade jag och M om gångna tider. M är den av mina vänner som känt mig längst. Någonstans kom jag till insikt att om jag verkligen ville skriva professionellt så måste jag ta itu med allt jag förträngt och allt det hemska som formade mig. Min barndom var precis som så mycket annat i mitt liv en kluven upplevelse. Jag var inte bara mobboffer, jag kultiverade en fartfylld fantasi och många kreativa intressen, varav skrivandet infann sig som en naturlig del. En bit in i tonåren inträffade en del saker som utåt sett kanske inte var så dramatiska, men som slet på mig hårt. Efter det skrev jag inte på samma sätt som tidigare. Det är främst dessa händelser som jag tänkte ta itu med. 

Jag har sedan jag påbörjat skrivandet av mina "memoarer" även skrivit en novell, så förmodligen hjälper det med själva skrivandet och att jag inte försöker kritiskt granska saker innan de blir klara. Så mycket skrivande lär det inte bli i helg, men jag tar med mig idéblocket och hoppas på några uns av inspiration. Ska diskutera novellen med M och T om jag kommer ihåg att ta upp det.

På tal om självutlämning så tipsar jag om Mia Skäringers tragikomiska show om sin uppväxt som ful och fet. Jag har hittills bara klarat av att se den halvvägs, men det är väldigt mycket man som tjej och kvinna kan känna igen sig i fram till dess och förmodligen en bit därefter också. Den är väldigt tänkvärd och ärlig, jag grät och förfärades och svor högt för mig själv. Programmet finns att beskåda på SVTplay fram till 10 oktober i år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar