Resehelg till Umeå

Har varit en sväng upp till Umeå för att hämta hem pojken som varit på körkortskurs och för att hälsa på bästisarna. Jag brukar ofta göra en hel del som jag vanligtvis inte gör när jag är där. M som har ett förflutet som ledare på barnläger och som kan planera brukar hitta på en massa aktiviteter åt oss när vi hälsar på.

Denna gång var vi på Boda Borg som inte ligger i Umeå utan i Skellefteå, två timmars färd norrut. Tänk er Fångarna på Fortet, fast med en lite stramare budget och utan tigrar, fängelsehålor och Gunde Svan. Det är vad Boda Borg är och det är skitkul även om det från början kan verka lite fånigt. Vi var fyra pers och väldig jämnt fördelade på tänkande och fysiska personer. Tävlingsmänniskan i mig väcktes till liv och jag hjälpte stolt till att lösa och klura på de mer intellektuella utmaningarna i cellerna (eller Quests som de kallas av företaget). De fysiska utmaningarna gick lite sämre eftersom jag inte har världens bästa kondition. Det var mycket kravla, klättra, krypa, klänga och en cell var i stort sett ett gympapass där man fick springa, köra spinning och step-up. En Quest består av 2-4 rum, och om man klarar utmaningen i ett rum under utsatt tid så går man vidare. Om man inte gör det får man avbryta och börja om på nytt. Har varit på ett annat ställe tidigare, det var då lite mer i form av ett övergivet hyreshus medan det här var i en bergsbunker. Vi var där på en vardag och fick nästan hela huset för oss själva.

I slutändan lyckades vi lösa 7 av de 14 Quests som fanns tillgängliga och det tog bara 73 försök och fyra timmar. Nu har jag träningsvärk överallt, osynliga blåmärken och röda knän. Om jag någonsin flyttar till ett ställe som har Boda Borg i närheten funderar jag starkt på att skaffa årskort där istället för på ett gym. Det känns inte som träning, men måste vara effektivt med tanke på vilka smärtor som uppstod i musklerna.

Det var lite surt, för jag hade sämst förutsättningar i de mer fysiska utmaningarna i Questerna. Jag väger för mycket och även om jag tränar är jag ändå för tung för att kunna hålla upp min egen kroppsvikt. Det kändes ändå bra att jag kan upptäcka detaljer och därför i slutändan hjälpte till att lösa en stor del av de celler som vi  lyckades ta oss ut ur. Efter dagens slut sa pojkvännen (som har tränat i princip hela sitt liv) att han var stolt över mig att jag faktiskt försökte och gjorde mitt bästa i de mer krävande rummen.

Nästa helg blir det också en resa, till Bokmässan. Är väldigt nervös och undrar hur jag ska hinna allt som jag tänkt göra innan dess. Denna "helg" börjar redan tidigt på torsdag eftersom vi ska åka tåg. Det är trevligt med resor, hoppas att jag blir av med en del av all rastlöshet som jag byggde upp under min sjukdom.

Örebro

I helgas* var jag och hälsade på hos E igen. Jag hade en lömsk plan att introducera henne till Glee, vilket jag hyste starka misstankar om att hon skulle tycka om. Jag införskaffade första delen av säsong ett på DVD för lättare transport och trodde inte att vi skulle ta oss längre än de tretton avsnitt som finns på skivorna. Jag hade rätt på båda punkterna. E gillade definitivt Glee (musikal-tv-serie, helloo?) och att se tretton avsnitt räckte gott och väl för en helg. Nästa gång vi ses hoppas jag ha fått tag på andra delen av säsongen.

På fredagen hälsade vi på E:s bror som skaffat katt. Två styckna var de och väldigt unga och vilda. De anföll mina knän och tår även när jag satt still och inte ens försökte leka med dem. Den ena var lite lugnare och fann till slut lite ro i fotändan av en divan. Den andra verkade överenergisk och fortsatte att härja runt långt efteråt. Katter är underbara, jag önskar att jag inom en någorlunda överskådlig framtid kommer att kunna flytta ur studentkorridoren till en lägenhet och skaffa en eller två egna hårtussar. Jag försökte lära E:s bror lite om katträning, men de smackningar om jag använde som kommandon visade sig vara lite svåra att uttala för icke-hästvana. Vi såg lite Azumanga Daioh! och spelade frågesportspelet Buzz på broderns PS3:a. Jag tror att jag vann åtminstone en gång, det blev ganska sent och mitt minne vill säga att jag vann de två gånger vi spelade. Spel-/programledaren såg ut som en mupp och pratade ytterst mälarregionalsvenska med tillhörande energisk intonation.

På lördagen hade vi Glee-maraton. Jag hade druckit på tok för mycket te på fastande mage och fick lite halsbränna och vi tog en paus i tittandet för att promenera till sjukhusapoteket eftersom det var det som var öppet på helgen och under kvällstid. Det låg en bit längre bort än jag trodde, men det var en trevlig promenad fram och tillbaka. När vi kom hem såg vi resterande avsnitt och var klara strax efter midnatt. Jag upptäckte nya detaljer i serien som jag min vana trogen inte kunde låta bli att anmärka på. Hoppas att E:s upplevelse av serien inte försämrades av mina inlägg.

Eftersom vi sett klart Glee natten innan var vi ganska lediga på söndagen. E:s bror hade fyllt år och det skulle bli familjetillställning på någon okänd tidpunkt under dagen, men vi gick ner på staden och träffade på E:s lillasyster och gick lite i affärer och fikade lite därefter. Jag var lite rädd för att inte ha något gemensamt med henne, men det visade sig (vilket jag redan visste, nu när jag tänker efter) att vi hade gemensamma intressen bland annat ridning och hästar. Jag har inte varit i närheten av ett stall på år och dagar men E:s syster rider fortfarande i ett stall utanför staden. Jag saknar pållarna. Jag kan till och med sakna de djupfrysta fingrarna man kunde få på stallet på vintern när man hämtade nytt spån till boxen eller spiltan efter mockning.

Jag fick ett signerat och (efter)dedikerat friex av en av E:s översatta böcker. Hon är översättare precis som jag, med den skillnaden att hon har fått jobb hos ett förlag och har ett par böcker under bältet nu. Det är jättekoolt att se namnet på en person som man känner under författarens namn där översättarna får cred för sitt jobb. Jag hoppas att snart få se mitt namn i tryck på papper som jag inte själv printat ut direkt från datorn. I sinom tid kommer nog jag också att översätta en bok eller kanske till och med författa en. Jag måste bara komma förbi den otroligt tröga komma-igång-fasen och hålla modet uppe till det händer.

Helgen var mycket trevlig, det är alltid lika roligt att hälsa på E, det blir bara inte så ofta nu när hon har bytt stad. Vill skriva massor av mer, men sängen kallar och jag behöver börja betala av på min gigantiska sömnskuld från den senaste veckan.

*Norrbottniska(?) för förra helgen/helgen som varit. Mycket användbart ord.