Datorstrul och förseningar

Okej, det här kommer att låta så töntigt att jag knappt tror det själv.

Hemmadatorn har totalvägrat och internet har svajat. Listorna har därför inte kunna läggas upp på dagen det var tänkt. För ett par veckor sedan började min laptop som har tre år på nacken att strejka, den ville inte starta upp alls, men efter välbehövlig vila är den åter i bruk. Och tur var väl det, för när jag återvände till stationära datorn hade skärmen lagt av och jobbdatorn som har internet ville inte lägga upp bilderna som jag tagit på listorna. Större delen av veckan har internet varit obefintligt, men nu är det mesta åtgärdat.

Listorna kommer att läggas upp som tidigast på lördag, kommer att göra en veckas uppdatering i ett inlägg och jag hoppas att inget nytt tekniskt problem dyker upp. Jag ber om ursäkt för strulet.

E-boksläsare

Jag är galet sugen på att köpa en e-boksläsare. Såg en tjej som hade en på tåget senast jag åkte från Stockholm. Den såg så häftig ut och var mycket mindre än jag trodde, ungefär som en pocketbok. Man såg texten mot en grå bakgrund, jag vet inte om det är så den lyser eller om den var avstängd. Omedelbart kavlade sig fördelarna ut framför mig. Den är smidig att ta med på resor, ett stort antal böcker kan sparas och den tar i princip ingen plats. Det kliar i fingrarna eftersom den lilla smala saken kan innehålla massvis med böcker och man kan ha med den.

Ibland önskar jag att man på köpet med en vanlig bok kunde få e-boken gratis eller för några tior extra. Jag vill gärna ha det fysiska exemplaret i min bokhylla. En annan sak som fått mig att fundera på att köpa en läsare är att det finns många böcker som jag skulle vilja läsa som gått ur tryck, eller som jag kanske inte riktigt villa ha stående i hyllan. Det finns böcker som jag köper på ren impuls, och sen upptäcker att jag inte alls gillar eller ens vill behålla. Sådana böcker försöker jag att ge bort till folk som kan tänkas vilja ha dem, men problemet ligger ofta i att de flesta jag känner har liknande smak och troligtvis inte kommer att uppskatta dessa gåvor.


Nackdelen med e-boksläsare är förstås priset. För att den ska löna sig behöver jag läsa lite drygt sexton böcker på den. Det går att låna e-böcker på biblioteket, så jag behöver inte köpa 16 böcker. Frågan är ju bara om det lönar sig och om jag verkligen kommer att använda den. En liten platt skärm kanske inte alls ger samma känsla av lugn och spänning som en pappersbunt? Jag funderar vidare. En av mina bekanta har en Kindle som jag ska få prova att bläddra i medan jag funderar.

Färdig.

Är nu klar med enkäter och har en månad kvar av anställningen. Ingenting vettigt har gjorts idag och jag har misslyckats med att göra te. Hoppas det inte slår an tonen för resten av dagen.

Tekniken och jag

Har slutat följa en blogg, personen i fråga följer inte mig så det är lugnt. Men det tog mig två olika uppsägningar på två olika sidor för att bli av med prenumerationen. Ska det vara så?

Valfeber eller vanlig feber?

Jag mår otroligt illa och är fruktansvärt rastlös. Jag vet inte om det beror på valrysaren eller om jag faktiskt är på väg att bli riktigt fysiskt sjuk. Min syster kallar mig "gullig" för att jag är en sådan idealist som faktiskt tar det här valet på så pass stort allvar.

Jag har försökt att lugna ner mig, magen, halsen och nerverna genom att idka all möjlig slags verklighetsflykt såsom böcker, sudoku, youtube, LOLcats och städning. Har tränat en gång den här veckan, men jag har inte kunnat sova och, inte riktigt vetat vad jag ska göra de senaste dagarna. Böckerna funkar ett litet tag, men sen blir jag rastlös och måste gå runt, runt och stressa. Alla mina youtubeprenumerationer har tagit denna vecka och helg ledigt känns det som, ingenting vettigt har jag hittat som inte är politiskt och bara roligt. LOLcats funkar inte riktigt heller, jag kan inte skratta åt dem och irriterar mig bara på deras stavfel. Städningen gör mig istället obehagligt manisk och jag kan inte sluta gnugga på smutsfläckar samtidigt som jag känner att jag vill kräkas. Det ligger alltid någonting och gnager i magen, längst bak i huvudet, längst in i alla vrår.

Jag önskar att det var söndag idag, för jag vill verkligen att valet ska vara över. Jag har fått nog av politik, den står mig förmodligen bokstavligt upp i halsen. Önskar verkligen att jag inte brydde mig så mycket som jag gör för mig egen skull, men jag kan inte låta bli.

Det hänger på håret

Jag vet inte om jag skulle kalla mig varken utseendefixerad eller fåfäng, men jag är oerhört beroende av att vara nöjd med mitt hår. Jag kan se ut som fans moster uppstigen från helvetet och må bra så länge håret ligger rätt. Om mitt hår mår bra, då mår jag bra. Dagens i-landsproblem innebär att mitt hår är åt fanders.

I våras kom jag på snilleblixten att jag skulle bli blond. Jag blekte och blekte utan att egentligen vilja vara blond. Det var meningen att det skulle vara en milstolpe till en annan färg. Jag ignorerade glatt allas varningar om svintohår och glashår och blekte bokstavligt talat pigmenten ur mitt hår. Jag klippte mig hos en synnerligen osympatisk frisörjävel som konstaterade det jag redan visste.

"Du får inte bleka ditt hår något mera, jag ska visa varför", säger kvinnan och drar i mitt blöta hår som töjer sig som tuggummi snarare än en gitarrsträng som friskt hår ska. Jag hade god lust att säga "Nähä, menar du det? Det måste jag ha missat eftersom jag inte har tvättat håret x antal gånger sedan jag blekte det.", men jag lät bli. Jag klipper och toppar mitt hår helst själv så slipper jag kommentarer från fackfolk.

Någonstans i bakhuvuvet hade jag också tanken att det skulle vara billigare i och med att jag planerade att bada massor i somras. Min röda Directions-toning åkte ur för varje gång jag duschade och jag använde torrschampoo mellan mina en till två hårtvättar i veckan för att håret inte skulle tappa färgen. Det man är villig att göra för skönhet. I slutändan skulle det ha varit billigare att behålla det röda och ibland när jag städar eller gräver ur fickor på tröjor så hittar jag gamla röda hårstrån. Det gör ont i hjärtat varje gång. Jag saknar mitt röda hår, men ingen färg hålls kvar i mitt hår längre. Jag får stå ut med det gulblonda tills det slitna har vuxit ut.

Jag försöker komma på en frisyr som jag kan ha i väntan på att håret växer ut igen. Någonting måste jag göra eftersom jag är less på trasslet. Det kommer förmodligen att bli en A-line, något som jag alltid har velat prova på, om jag vågar. Jag har inte haft kort hår sen sjätte klass och jag minns fortfarande den hemska gång när frisörskan kapade av alldeles för mycket och jag drogs med pottfrisyr i flera månader. Minns inte om jag blev retad för det, men jag mådde skit under tiden det tog för mitt hår att växa till acceptabel längd. Jag får googla bilder på korta A-lines så att frisören inte får för sig att jag vill se ut som Lady Gaga. Jag respekterar henne, men jag kan inte bära upp alltför kort hår. Det är ett faktum.