Hektiskt helg

Ju mindre jag skriver i bloggen, desto mer tycks jag göra ute i verkligheten. Jag har fått mycket gjort denna vecka och helg. Gårdagen blev stressig för att jag kollade fel på klockan och hade tvättid senare än jag trodde. Efter att ha snabbvikt tvätt snabbgick jag till stationen och åkte en snabbis till Stockholm. Jag har planerat att åka till Hufvudstaden i flera veckor nu för att köpa hårfärg och kom till skott igår. Jag köpte upp ett litet lager och återvände efter drygt en timme effektiv tid vandrandes längs Drottninggatan.

När jag är i Stockholm brukar jag även ta en sväng till SF-bokhandeln. Det känns nästan som att vallfärda till en helig plats för mig eftersom att vara omgiven av så mycket litteratur i olika former skänker mig en inre frid som sällan uppnås på andra sätt än genom stillsam meditation. Tyvärr så var det helg nära stängningsdags och dessutom i bokreatider så det var trångt och det kändes ganska stressigt att vara där. Gångarna mellan hyllorna är inte precis anpassade för rusningstrafik. Det gick inte att stå för länge i mittgången eftersom det var massvis med folk som skulle förbi. På något sätt lyckades jag ändå köpa fyra böcker, varav en kom från bokrean.

Pojken hade önskat sig Metro 2033 och jag söker alltid uppmuntra hans läsintresse. Den fanns som inbunden på bokrean, men pocketversionen var mer prisvärd. Ett annat fynd jag gjorde var Cirkeln. Jag läste Cirkeln i inbundet format över julhelgen och fullkomligt älskade den. Jag har många gånger både udner och efter läsning önskat att den fanns när jag var ung. Den fanns på LundeQs bokrea och kostade där 79 kr medan den nyutgivna pocketen gick av på 82. Hittade den senare på Pocketshop där den kostade 79. På SF-bokhandeln gick den på 60 och jag kände att jag gjorde ett fynd, även om jag i efterhand kan känna att mellanskillnaden betalades på tågbiljetten. Jag fick även hem Princess Bride i bokformat. Den sistnämnda och Metro var de böcker jag hade planerat att köpa. 

På kvällen var det rollspel och jag hade en knapp halvtimme på mig att äta middag och samla ihop karaktärsblad, penna och tärningar. Vi spelar Mutant nu. Nästan alla karaktärer har bytts ut sen vi började spela, antingen på grund av oundvikliga dödsfall eller frivillig pensionering, men det går mycket bättre nu än det gjorde i början. Vi har kommit överens om att vi avslutar ett äventyr och börjar därefter på ett i ett annat system. I början var jag helt mot att spela robot/automat, men nu är jag väldigt förtjust i det. Jag har utvecklat en väldigt (o)trevlig personlighet till min automat och gillar den skarpt. Mutant är en ganska lustig värld.

Idag åkte jag till pojken och glömde givetvis att ta med hans bok. Jag har ägnat dagen åt att att bleka och färga mina rötter med ovan nämna hårfärg och att färdigställa ytterligare en amigurumisköldpadda. Jag har nog gjort åtta stycken vid det här laget, alla i olika stadier. Fem stycken är i princip helt klara. Den jag pysslat med nu kommer att få lite fler detaljer innan jag kan kalla den klar.

Rösten börjar bli bättre. Sjöng lite med kör nummer två i fredags. Rösten höll nästan genom två låtar. Ska göra ett nytt försök med första kören på måndag. Får se om jag klarar av några höga toner då. Det som är uschligt med att vara sopran att det sällan går att undvika att sjunga i övre registret. I vanliga fall är det inga större problem, men just nu känns det jobbigt. Jag hoppas att det går bra att sjunga imorgon.

Nästa helg kommer nog att vara en aning mer stillsam och lite mindre flängig.

I am (not) your father... - NaNoWriMo dag 8

10 317 / 13333 ord

Det händer alltid oväntade saker när jag låter fingrarna skriva fritt. Idag fick min huvudperson en fadersgestalt. Det var helt oväntat, både för henne och för mig, men jag hade planerat och misstänkte att de skulle komma överens eftersom de har liknande erfarenheter i bagaget. Jag har många planer för denna relation, men inga romantiska sådana. 

31 Listor

Som utlovat, den första listan i projekt 31 listor. Jag ska försöka göra listorna lite roligare än jag brukar, hoppas att jag har upplägg som räcker för 31 dagar. Morgondagens kommer nog att bli lite enklare pga tidsbrist. Aaanyway...

Jag har lite svårt för att avslöja kreativa idéer för människor eftersom det delvis innebär att jag måste göra någonting av det också, inte bara leka med tanken i ett tag. Om jag låter mina planer enbart bo i huvudet kommer de antingen att utföras eller att förkastas, ingen press på att jag måste göra en massa saker som jag bara funderar på. Jag hoppar att kunna göra en del av detta i höst när min anställning tagit slut eftersom jag har mer tid och för att ha någonting planerat förutom jobbsökning (som i och för sig också knep en plats på listan).

Det finns saker som jag inte tagit med på listan, men de vet jag att jag kommer att göra i höst och behöver inte motiveras eller skrivas ner.

Listor i 31 dagar

Jag skriver som bekant listor konstant, nästan omedvetet. Blev väldigt glad när jag nyligen hittade en utmaning som hette 30 days of lists, men eftersom oktober, då jag tänkte börja har trettioen dagar blir det en extra lista. Utmaningen pågår officiellt sett under september, lite som National Novel Writing Month (där jag också tänkte delta i år) gör i november.

Grejen med att göra listor är att inte de inte bara ska rada upp saker utan även vara snygga eller intressanta på något sätt. Jag har redan skrivit en lista på vad jag ska göra i höst. Den ska piffas upp och jag tror att det kan bli lämpligt om den inleder oktober, eftersom jag troligen kommer att ha väldigt mycket fritid efter första veckan när min anställning tar slut.

Jag ska försöka att inte göra så mycket planer utifall att jag hittar eller får ett nytt jobb tills dess.Ifall det inte blir något direkt kan jag alltid fylla min tid med läsning mellan jobbanstökningarna. Men jag hoppas på att någon hör av sig efter Bokmässan.

UppCon XI!

Cosplay-SM sett från/för ovan. I det stora vita tältet såldes lycka och Pocky.

Då var det dags igen. Helgen när staden övertas av lolitor och färgglada teve-spelsfigurer för en helg medan lokalbefolkningen flyr fältet eller tar kort på händelsen. För två veckor sedan inleddes Nordens största konvent för japansk populärkultur. (Jag är lite sen med mitt inlägg.) UppCon är bäst och oavsett hur mycket jag gnäller på köer som pågår i sjuttioelva år och fjortisar som skriker en i öronen när man råkar passera dem samt hamstrar på sig all pocky utom den med tråkig mjölksmak, så är UppCon en av de absolut bästa sakerna med att bo i Uppsala. När alla andra sover i sovsalar kan jag chilla hemma och äta min egen mat (även om jag sällan gör det under konventet ^^).



Making Uppsala weird since '06!


Eftersom jag redan spenderat större delen av lönen på cykel och mobil tänkte jag låta bli att köpa en massa skrot från UppCon, men jag visste redan vid den tanken att det inte skulle inträffa. Jag har väl inte handlat mer än jag brukar på konventet, men det blev en hel del. De som var på plats kanske kan räkna ut hur mycket jag la ut för pryttlarna genom att kolla på bilderna, mer tänker jag inte säga...



Pictured above: Fyrkantiga Fünd.

 Jag lyckades fünda del två och tre till en manga som jag nästan hade glömt att jag ägde: Missing - Kamikakushi no Monogatari. Den handlar om pojken Kyo som försvann tillsammans med sin lillebror som barn. Han kom tillbaka hem och lyckades aldrig förklara vad som hände brodern. Sedan dess är han besatt av folksägner och övernaturligheter. Nu är han i högstadieåldern och är ordförande i skolans litteraturförening. Han är fortfarande på jakt efter sanningen om vad som hände hans bror. Alla i föreningen respekterar och beundrar Kyo och han är det hetaste diskussionsämnet i föreningar och går under smeknamnet Lord of Darkness. En dag försvinner Kyo mystiskt, precis efter att ha introducerat sin nya flickvän. Serien börjar lovande med en mysig och läskig stämning i första volymen, men den ballar ur i töntiga förklaringar skrivna på läsarens (min) näsa i de följande volymerna. Kanske hade jag lite för höga förväntningar? Mangan är läsvärd, men inte köpvärd. Skulle nog inte har köpt dem själv om de inte varit på rea.
Jag köpte även en till bok om amigurumis av det läskigare slaget och en Hetalia-statyett i en överraskningslåda från SF-bokhandelns bord. I lådan gömde sig en liten Japan som numera sitter och ser strängt på mig från datorskärmens fot. Väldigt lämpligt. Kanske köper jag en till nästa gång jag är i Stockholm i höst.

Nihon-sama ur Hetalia Axis Powers

Den lokala föreningen Pray for Japan Uppsala sålde små japanska föremål där pengarna oavkortat gick till hjälp för återbyggnaden efter jordbävningen och tsunamins härjningar. Jag köpte sushimagneter och ett sushimobilsmycke. Jag funderade länge över mobilsmycket eftersom jag inte längre äger en telefon som går att hänga något i. Slutligen övertalade min inre prylgalning mig om att jag kan använda det till något annat. Jag gillar rom-sushi rent estetiskt, men den faller mig inte riktigt i smaken som mat.

Om nom nom.
Och en trana i den trasiga lådan.

Mer om själva konventet, som vanligt blev större delen av Cosplayen tokägd av Norrländsk Cosplayfront, varav majoriteten, namnet till trots, numera bor i Kungliga Hufvudstaden. Dessvärre tycks inte de delta i cosplaytävlingarna längre, men det är kanske lika bra eftersom de sätter ribban ganska högt för alla andra cosplayare. Två av folken i gruppen var dessutom medkonferenciärer för eventen i år. Välförtjänt. Om man youtubar Norrländsk Cosplayfront så hittar man diverse filmat material från förra och årets konvent där de härjat loss i sina dräkter och sketcher. Cosplayen var överhuvudtaget högre nivå på än tidigare. Många kostymer höll medelhög till proffsig standard vilket kan tyda på att cosplayarna blivit äldre samt är behjälpt av att man numera måste betala för att delta i tävlingen. Cosplay och mycket annat finns att beskåda på konventsbilder.se.

Såg nu i efterhand att Johanna Koljonen, en av mina nördhjältar, bevistade UppCon under ett litet tag  för att kränga sin manga i försäljningstältet. Hon är ena halvan av finska mangaduon Ms Mandu som skriver och tecknar mangan Oblivion High. Är lite bitter över att jag missade det, men mangaduon var inte där särskilt länge enligt bloggen jag läste det på. Jag hade faktiskt ingen aning om att hon skrev manga förrän i efterhand så jag skulle nog inte ha kollat särskilt efter henne ändå. 

Är überpepp™ inför nästa år redan och hoppas kunna klä upp mig lite bättre till nästa år.





En stund av harmoni

Jag trivs som bäst när mitt rum är städat och välordnat. Det är som om en tyngd i själen bara försvinner och det blir så mycket lättare att tänka. Just nu sitter jag och tänker njutningsfullt på mina nyordnade fina bokhyllor med Dubbla Rader™ därhemma. Det blev faktiskt mycket finare än jag hade trott och jag har fått plats för säkert 20-30 titlar till. Inga böcker som ligger på tvären med sidan utåt, utan fina rätt jämna rader.

Problemet uppstår vanligtvis när jag har mycket att göra eller tänka på, under veckorna när jag i princip inte vill se eller orkar röja undan allt som jag drar ur ryggsäcken efter besök hos pojken eller efter jobbet. Det ligger påsar, papper, kläder och skor på golvet som lätt blir belamrat eftersom ytan inte är särskilt stor till att börja med. Tröttheten efter en arbetsdag och ibland även efter en alltför sen sovtid brukar göra att jag låter kaoset samlas. Jag är ingen bemästrare av kaos, jag tycker om ordning, rutiner och inbokade tider. Jag tycker om när det går friktionsfritt. Nu i helgen har jag funderat mycket över städning och ordning. En bäddad säng och en välordnad  bokhylla gör att den oundvikliga röran som bildas på golvet under veckorna blir mindre störande. Bokhyllan har spökat i bakhuvudet i flera år och det är skönt att ha fått den ordnad. Detsamma gäller cykel- och mobilinköpet. Ni anar nog inte hur länge jag har velat över dem. Förra cykeln blev stulen hösten 2006 om jag inte missminner mig. Det var första och sista gången jag glömde att använda bygellåset, nu är jag i det närmaste paranoid över att låsa fast cykeln. Jag har ett bygellås, men funderar på att skaffa ett vajerlås också ifall jag lämnar den obevakad under längre stunder.

Mitt kontor på jobbet är minimalistiskt inrett. Har två krukväxter, en svart dalahäst i fönstret och en Yoda-plushie som sitter och påminner mig om att för att försöka måste man faktiskt göra någonting. Varje dag innan jag släcker och låser ordnar jag upp alla högar med papper och plockar undan allt annat som jag inte vill mötas av nästa morgon. Även om rummet inte är så extremt personligt inrett tycker jag det räcker med de få detaljer jag lagt till för att jag ska trivas.

Jag har stickat en ficka till mobilen också, helt vanlig, enkel slätstickning i ett rödlila garn jag köpte på rea samma dag som luren. Stickning är meditativt vilket kan vara anledningen till att jag är rätt lugn och sansad just nu. Jag har några projekt som ligger i garnlådan och väntar på att avslutas eller nystas upp, bland annat min första riktiga amigurumi. Det blev lite ojämn och sned eftersom jag tappade räkningen på antalet maskor per varv men jag ska avsluta den för avslutandets skull även om den är ful. Någonstans måste man ju börja för att bli bra, och misstag lär man sig ju bäst av (se låsexempel ovan).

Den första snön

Idag drabbades Uppsala med omnejd av attacksnö. Undertecknad har bevittnat hur små lättklädda töser och gossar som till synes är helt obrydda om kylan knallar omkring som om det fortfarande var sensommar. Termometern som enligt undertecknad visade på runt en minusgrad visar dock inte den tillagda kylan som vinden stod för. Snön och vinkylan till trots begav jag mig ut på staden. I början låg det enbart några nävar snö här och var, men tillståndet förvärrades märkbart under eftermiddagen och nu ligger ett oskuldsfullt lager av snö som knarrar hemtrevligt under skosulorna. Detta till trots fortsätter snön att belägga träd och gator i vit vinterskrud. Hur skall detta sluta?

Mitt ärende på staden var att införskaffa ett par nya vinterskodon, då de jag tidigare haft sönderfalla i sina beståndsdelar och förmodligen avger radioaktiv strålning. Provade tre par (eller rättare sagt enbart den högra utav paret) och hittade slutligen ett som jag fattade tycke för och som hade nog höga skaft för att snöflingor icke skola blöta ner strumporna.

Väl återkommen till hemmet plockade jag upp min stickning för att slutföra mina armvärmare och begrundade det kaos som lite fluffigt fruset vatten fallande från himlen kan skapa för oss människor och våra tekniska underverk. Ytterst anmärkningsvärt att detta försiggår år efter annat. Lära sig icke de styrande huru plogar böro nyttjas vid snöfall eller är det en fråga av monetär art som förhindra effektivisering vilket framstå som häpnad över att det vita stoftet falla i mitten av november år efter år något som allmogen gott begrunda och beskratta samt vilket sätta myror i huvudet på alla de som nödgas använda de allmänna fortskaffningsmedlen mellan hem och arbetsort då dessa aldrig säkert inställa sig i tid eller på plats vilket föranleder stor frustration och förargelse bland tidigare nämnda resenärer? Efter denna synnerligen redundanta slutkläm ämnar den författarambitiösa vila och förbereda sig inför nästkommande dag som för övrigt redan tidsmässigt infunnit sig.

God afton, kära läsare. 

Lite om idéer och kreativitet

På senare tid har jag upptäckt mannen som gör whiteboardkonst av föreläsningar. Jag gillar sättet att förmedla kunskap eftersom det ger lite underhållning som har med ämnet att göra. Han har gjort flera stycken, jag har inte hunnit se så många ännu, men de rekommenderas varmt.

Nedan finns en video som handlar om kreativitet och lite om det är så att Facebook och all tid som vi spenderar på internet håller på att ta död på vår kreativa förmåga eller inte.