Ju mindre jag skriver i bloggen, desto mer tycks jag göra ute i verkligheten. Jag har fått mycket gjort denna vecka och helg. Gårdagen blev stressig för att jag kollade fel på klockan och hade tvättid senare än jag trodde. Efter att ha snabbvikt tvätt snabbgick jag till stationen och åkte en snabbis till Stockholm. Jag har planerat att åka till Hufvudstaden i flera veckor nu för att köpa hårfärg och kom till skott igår. Jag köpte upp ett litet lager och återvände efter drygt en timme effektiv tid vandrandes längs Drottninggatan.
När jag är i Stockholm brukar jag även ta en sväng till SF-bokhandeln. Det känns nästan som att vallfärda till en helig plats för mig eftersom att vara omgiven av så mycket litteratur i olika former skänker mig en inre frid som sällan uppnås på andra sätt än genom stillsam meditation. Tyvärr så var det helg nära stängningsdags och dessutom i bokreatider så det var trångt och det kändes ganska stressigt att vara där. Gångarna mellan hyllorna är inte precis anpassade för rusningstrafik. Det gick inte att stå för länge i mittgången eftersom det var massvis med folk som skulle förbi. På något sätt lyckades jag ändå köpa fyra böcker, varav en kom från bokrean.
Pojken hade önskat sig Metro 2033 och jag söker alltid uppmuntra hans läsintresse. Den fanns som inbunden på bokrean, men pocketversionen var mer prisvärd. Ett annat fynd jag gjorde var Cirkeln. Jag läste Cirkeln i inbundet format över julhelgen och fullkomligt älskade den. Jag har många gånger både udner och efter läsning önskat att den fanns när jag var ung. Den fanns på LundeQs bokrea och kostade där 79 kr medan den nyutgivna pocketen gick av på 82. Hittade den senare på Pocketshop där den kostade 79. På SF-bokhandeln gick den på 60 och jag kände att jag gjorde ett fynd, även om jag i efterhand kan känna att mellanskillnaden betalades på tågbiljetten. Jag fick även hem Princess Bride i bokformat. Den sistnämnda och Metro var de böcker jag hade planerat att köpa.
På kvällen var det rollspel och jag hade en knapp halvtimme på mig att äta middag och samla ihop karaktärsblad, penna och tärningar. Vi spelar Mutant nu. Nästan alla karaktärer har bytts ut sen vi började spela, antingen på grund av oundvikliga dödsfall eller frivillig pensionering, men det går mycket bättre nu än det gjorde i början. Vi har kommit överens om att vi avslutar ett äventyr och börjar därefter på ett i ett annat system. I början var jag helt mot att spela robot/automat, men nu är jag väldigt förtjust i det. Jag har utvecklat en väldigt (o)trevlig personlighet till min automat och gillar den skarpt. Mutant är en ganska lustig värld.
Idag åkte jag till pojken och glömde givetvis att ta med hans bok. Jag har ägnat dagen åt att att bleka och färga mina rötter med ovan nämna hårfärg och att färdigställa ytterligare en amigurumisköldpadda. Jag har nog gjort åtta stycken vid det här laget, alla i olika stadier. Fem stycken är i princip helt klara. Den jag pysslat med nu kommer att få lite fler detaljer innan jag kan kalla den klar.
Rösten börjar bli bättre. Sjöng lite med kör nummer två i fredags. Rösten höll nästan genom två låtar. Ska göra ett nytt försök med första kören på måndag. Får se om jag klarar av några höga toner då. Det som är uschligt med att vara sopran att det sällan går att undvika att sjunga i övre registret. I vanliga fall är det inga större problem, men just nu känns det jobbigt. Jag hoppas att det går bra att sjunga imorgon.
Nästa helg kommer nog att vara en aning mer stillsam och lite mindre flängig.
Visar inlägg med etikett Hantverk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hantverk. Visa alla inlägg
söndag 4 mars 2012
söndag 20 november 2011
Fully operational - NaNoWriMo dag 19
Ord: 29 778 /31 673
Jag håller på att väva mig mot slutet. Det känns inte som att 50 000 ord räcker till det som jag har tänkt mig. Nu börjar jag få lite rätsida på vad det är som jag egentligen skriver. Det är fascinerande, för jag har mer eller mindre omedvetet bytt inriktning på berättelsen fyra gånger. Nu vet i allafall alla som ska veta det att huvudpersonen är av det lurvigare slaget och jag kan lägga in lite av min historiekunskap.
Nu om någonsin inser jag vad Stephen King pratat om att det gäller att faktiskt skriva. Även om man inte känner sig inspirerad. Inspirationen kan komma medan man skriver, men det blir väldigt lite skrivet när man bara väntar på den stora inspirationen. Rent intellektuellt inser nog de flesta, och jag med dem, att man måste skriva för att slipa sin penna och för att bli bättre. Men varför är det så svårt då?
Jag tror att det är för att man förväntar sig underverk första gången. Mats Wahl, som skrev Vinterviken och ett tjog andra ungdomsromaner, sa att han när han var yngre bara skrev när han var inspirerad. Han trodde att det var det enda sättet att skriva på och att första utkastet var som hugget i sten. Ingen hade förklarat vad korrekturläsning var för honom. Det är härligt att vara inspirerad, men det innebär inte att det man skriver automatiskt blir bra. Att skriva bra innebär övning och tyvärr även att andra ska få läsa det man själv skriver. Jag är rädd för att det jag skriver ska bli totalt utdömt och därför har ingen fått läsa mina berättelser sedan jag gick i gymnasiet. När NaNo är över kommer jag att konfrontera den rädslan och förhoppningsvis kan min berättelse utvecklas och bli till en roman.
Jag håller på att väva mig mot slutet. Det känns inte som att 50 000 ord räcker till det som jag har tänkt mig. Nu börjar jag få lite rätsida på vad det är som jag egentligen skriver. Det är fascinerande, för jag har mer eller mindre omedvetet bytt inriktning på berättelsen fyra gånger. Nu vet i allafall alla som ska veta det att huvudpersonen är av det lurvigare slaget och jag kan lägga in lite av min historiekunskap.
Nu om någonsin inser jag vad Stephen King pratat om att det gäller att faktiskt skriva. Även om man inte känner sig inspirerad. Inspirationen kan komma medan man skriver, men det blir väldigt lite skrivet när man bara väntar på den stora inspirationen. Rent intellektuellt inser nog de flesta, och jag med dem, att man måste skriva för att slipa sin penna och för att bli bättre. Men varför är det så svårt då?
Jag tror att det är för att man förväntar sig underverk första gången. Mats Wahl, som skrev Vinterviken och ett tjog andra ungdomsromaner, sa att han när han var yngre bara skrev när han var inspirerad. Han trodde att det var det enda sättet att skriva på och att första utkastet var som hugget i sten. Ingen hade förklarat vad korrekturläsning var för honom. Det är härligt att vara inspirerad, men det innebär inte att det man skriver automatiskt blir bra. Att skriva bra innebär övning och tyvärr även att andra ska få läsa det man själv skriver. Jag är rädd för att det jag skriver ska bli totalt utdömt och därför har ingen fått läsa mina berättelser sedan jag gick i gymnasiet. När NaNo är över kommer jag att konfrontera den rädslan och förhoppningsvis kan min berättelse utvecklas och bli till en roman.
måndag 14 november 2011
Fingertoppsgalopp - NaNoWriMo Dag 14
Ord: 19 758/ 23 338
Hade en väldigt produktiv dag idag. Skrev en scen idag som nästan utgör alla de ord som jag fick ihop idag, men jag kommer att skriva om den lite så att den blir lite roligare. Logiska rättslut och lite oförklarliga personlighetsförändringar som jag behöver putsa en hel del på. Det är inte så mycket kvalitet i berättelsen just nu, men jag kan i allafall stolt säga att ingen av mina varulvar har ostiga varulvsnamn som Ylva och Ulf. Jag har gett dem svenska namn, som är lite gubbiga och gammaldags för vissa, men jag gillar dem mer och mer.
Imorgon blir det fillers och mer familjedrama. Plus att jag bör skriva in lite mer beskrivningar på utseenden och aktioner. Jag har börjat räkna på hur lång min berättelse år i romantid. Ska göra en ordentlig uträkning på det för yWriter har en tidsräknare. Just nu har jag inte hållit så stor koll eftersom mina scener är lite spridda och inte helt färdigskrivna.
Jag får mer och mer såpavibbar från min berättelse. Hoppas det går över med renskrivningen. Ni anar inte hur mycket jag planerar att slakta och skriva till. Jag ser ärligt talat fram emot det, jag gillar att fila på formuleringar så länge jag inte har en faktisk deadline. Det har nog någonting att göra med min perfektionistnatur. Det gör också att jag har svårt att sluta fila på saker och ting och vara nöjd nog att visa upp mina verk för någon.
Hade en väldigt produktiv dag idag. Skrev en scen idag som nästan utgör alla de ord som jag fick ihop idag, men jag kommer att skriva om den lite så att den blir lite roligare. Logiska rättslut och lite oförklarliga personlighetsförändringar som jag behöver putsa en hel del på. Det är inte så mycket kvalitet i berättelsen just nu, men jag kan i allafall stolt säga att ingen av mina varulvar har ostiga varulvsnamn som Ylva och Ulf. Jag har gett dem svenska namn, som är lite gubbiga och gammaldags för vissa, men jag gillar dem mer och mer.
Imorgon blir det fillers och mer familjedrama. Plus att jag bör skriva in lite mer beskrivningar på utseenden och aktioner. Jag har börjat räkna på hur lång min berättelse år i romantid. Ska göra en ordentlig uträkning på det för yWriter har en tidsräknare. Just nu har jag inte hållit så stor koll eftersom mina scener är lite spridda och inte helt färdigskrivna.
Jag får mer och mer såpavibbar från min berättelse. Hoppas det går över med renskrivningen. Ni anar inte hur mycket jag planerar att slakta och skriva till. Jag ser ärligt talat fram emot det, jag gillar att fila på formuleringar så länge jag inte har en faktisk deadline. Det har nog någonting att göra med min perfektionistnatur. Det gör också att jag har svårt att sluta fila på saker och ting och vara nöjd nog att visa upp mina verk för någon.
torsdag 27 oktober 2011
NaNoWriMo
I år kommer jag att delta i National Novel Writing Month. Det är en utmaning som handlar om att skriva 50 000 ord under november månad. Jag hoppas att det går bättre än listmånaden. Jag tror att det blev lite för ofta att blogga varje dag, och så fort någonting blir ett krav på att visa upp mig inför andra blir det automatiskt jättejobbigt för mig.
Nu lagom till slutet på oktober damp den nya tidningen Skriva ner i brevlådan. Än så länge har jag hunnit bläddra lite bland de vanliga frågesidorna och kollat lite på innehållsförteckningen. Det finns tips på hur man skriver roman och hur man tar vara på idéer och tänker kreativt blandat med författarintervjuer.
Annat som är på gång är att jag i början på november kommer jag även att hålla i en mindre filmvisning av V för Vendetta på dagen som det gäller. För tillfället håller jag på att virka en liten V-amigurumi. Huvudet och ansiktet är färdiga, nu är det kroppen och tillbehören (kastknivar, mantel och hatt) som saknas. Jag tror att ansiktet kommer att förbli det svåra på denna docka, det tog mig oräkneliga försök att få till Guy Fawkes-masken på det pyttelilla huvudet. Jag fick skippa munnen (mina amigurumis är ofta munlösa Hello Kitty-monster) och ögonen blev smalare än de ska vara, men likheten blev märkligt nog bättre än när jag försökte ge den bredare ögon. V i filmen har ju nät framför sina ögonhål för att dölja sina ögon.
Nu är den långa låten också avklarad sen i måndags. Det gick bra, trots att mina medsopraner ännu inte kunde hela sången. Vi slutade i rätt ackord och det är i alla fall en förbättring. Jag gjorde mitt bästa och hade det mycket trevligt på tillställningen. I efterhand känns det rätt tomt och jag har svårt att vänja av mig vid att vilja lyssna på midifilerna som jag har på mobilen. Det går nog snart över, även om min stämma troligen inte kommer att lämna hjärnbarken på ett bra tag. Kanske kommer det fler tillfällen att sjunga den sången.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)