UppCon XI!

Cosplay-SM sett från/för ovan. I det stora vita tältet såldes lycka och Pocky.

Då var det dags igen. Helgen när staden övertas av lolitor och färgglada teve-spelsfigurer för en helg medan lokalbefolkningen flyr fältet eller tar kort på händelsen. För två veckor sedan inleddes Nordens största konvent för japansk populärkultur. (Jag är lite sen med mitt inlägg.) UppCon är bäst och oavsett hur mycket jag gnäller på köer som pågår i sjuttioelva år och fjortisar som skriker en i öronen när man råkar passera dem samt hamstrar på sig all pocky utom den med tråkig mjölksmak, så är UppCon en av de absolut bästa sakerna med att bo i Uppsala. När alla andra sover i sovsalar kan jag chilla hemma och äta min egen mat (även om jag sällan gör det under konventet ^^).



Making Uppsala weird since '06!


Eftersom jag redan spenderat större delen av lönen på cykel och mobil tänkte jag låta bli att köpa en massa skrot från UppCon, men jag visste redan vid den tanken att det inte skulle inträffa. Jag har väl inte handlat mer än jag brukar på konventet, men det blev en hel del. De som var på plats kanske kan räkna ut hur mycket jag la ut för pryttlarna genom att kolla på bilderna, mer tänker jag inte säga...



Pictured above: Fyrkantiga Fünd.

 Jag lyckades fünda del två och tre till en manga som jag nästan hade glömt att jag ägde: Missing - Kamikakushi no Monogatari. Den handlar om pojken Kyo som försvann tillsammans med sin lillebror som barn. Han kom tillbaka hem och lyckades aldrig förklara vad som hände brodern. Sedan dess är han besatt av folksägner och övernaturligheter. Nu är han i högstadieåldern och är ordförande i skolans litteraturförening. Han är fortfarande på jakt efter sanningen om vad som hände hans bror. Alla i föreningen respekterar och beundrar Kyo och han är det hetaste diskussionsämnet i föreningar och går under smeknamnet Lord of Darkness. En dag försvinner Kyo mystiskt, precis efter att ha introducerat sin nya flickvän. Serien börjar lovande med en mysig och läskig stämning i första volymen, men den ballar ur i töntiga förklaringar skrivna på läsarens (min) näsa i de följande volymerna. Kanske hade jag lite för höga förväntningar? Mangan är läsvärd, men inte köpvärd. Skulle nog inte har köpt dem själv om de inte varit på rea.
Jag köpte även en till bok om amigurumis av det läskigare slaget och en Hetalia-statyett i en överraskningslåda från SF-bokhandelns bord. I lådan gömde sig en liten Japan som numera sitter och ser strängt på mig från datorskärmens fot. Väldigt lämpligt. Kanske köper jag en till nästa gång jag är i Stockholm i höst.

Nihon-sama ur Hetalia Axis Powers

Den lokala föreningen Pray for Japan Uppsala sålde små japanska föremål där pengarna oavkortat gick till hjälp för återbyggnaden efter jordbävningen och tsunamins härjningar. Jag köpte sushimagneter och ett sushimobilsmycke. Jag funderade länge över mobilsmycket eftersom jag inte längre äger en telefon som går att hänga något i. Slutligen övertalade min inre prylgalning mig om att jag kan använda det till något annat. Jag gillar rom-sushi rent estetiskt, men den faller mig inte riktigt i smaken som mat.

Om nom nom.
Och en trana i den trasiga lådan.

Mer om själva konventet, som vanligt blev större delen av Cosplayen tokägd av Norrländsk Cosplayfront, varav majoriteten, namnet till trots, numera bor i Kungliga Hufvudstaden. Dessvärre tycks inte de delta i cosplaytävlingarna längre, men det är kanske lika bra eftersom de sätter ribban ganska högt för alla andra cosplayare. Två av folken i gruppen var dessutom medkonferenciärer för eventen i år. Välförtjänt. Om man youtubar Norrländsk Cosplayfront så hittar man diverse filmat material från förra och årets konvent där de härjat loss i sina dräkter och sketcher. Cosplayen var överhuvudtaget högre nivå på än tidigare. Många kostymer höll medelhög till proffsig standard vilket kan tyda på att cosplayarna blivit äldre samt är behjälpt av att man numera måste betala för att delta i tävlingen. Cosplay och mycket annat finns att beskåda på konventsbilder.se.

Såg nu i efterhand att Johanna Koljonen, en av mina nördhjältar, bevistade UppCon under ett litet tag  för att kränga sin manga i försäljningstältet. Hon är ena halvan av finska mangaduon Ms Mandu som skriver och tecknar mangan Oblivion High. Är lite bitter över att jag missade det, men mangaduon var inte där särskilt länge enligt bloggen jag läste det på. Jag hade faktiskt ingen aning om att hon skrev manga förrän i efterhand så jag skulle nog inte ha kollat särskilt efter henne ändå. 

Är überpepp™ inför nästa år redan och hoppas kunna klä upp mig lite bättre till nästa år.





Mångsysslarens vals

Jag är en person som sällan har tråkigt. Om jag har tråkigt har jag ett digert utbud av intressen av välja mellan. Till mina äldsta intressen hör läsningen och skrivandet. Oftast har jag minst tre böcker på gång och ibland lägger jag ifrån mig en bok för att plocka upp en annan som jag hellre vill läsa. Vad jag läser beror mycket på vilken sinnesstämning som jag befinner mig i för tillfället. Ibland passar det utmärkt att klämma en deckare eller en klassisk saga medan jag vid andra tillfällen helst av alla vill läsa in mig på råa kalla fakta. Jag läser in mycket fakta på nätet, och försöker hålla mig källkritisk till den.

Jag ska inte räkna upp resten av mina intressen en och en för det skulle inte bli någon intressant läsning. Däremot kan jag nämna att många av dem har med skapande och estetik att göra. Ju fler inlägg jag skriver, desto fler intressen kommer jag att avslöja.

Om någon som läser detta tycker att jag skryter med mina intressen kanske följade tåls att tänka på: när jag var liten hade jag i princip inga vänner. Jag var utstött, konstig, blyg och tyst. Mitt utanförskap gjorde att jag utvecklade ett galleri av intressen för att hålla mig sysselsatt. Det var faktiskt inte synd om mig. Jag hade en mycket innehållsrik och lycklig barndom och jag är inte rädd för att sitta ensam och sysslolös en vardagskväll eller en helgkväll heller. Det finnas alltid något att göra.

Om man är eller blir bra på någonting beror enligt mig helt på hur mycket man hänger sig åt det. Jag ägnade många dagar försjunken i böcker, egna påhittade världar, scenarion och musikstycken som barn. Jag är ofashinabelt bra på att koncentrera mig, så ifall någon försöker få kontakt med mig när jag gör någonting som helt slukat mig, är risken mycket stor att jag inte ens märker att någon försöker få min uppmärksamhet. Nu är det simultanförmågans tidevarv. Man ska klara av så många saker som möjligt samtidigt, trots att studier visar att det sättet är väldigt ineffektivt och leder till att saker och ting tar längre tid att göra. På grund av min koncentrationsförmåga utövar jag de flesta av mina skapande intressen i cykler allt efter vad som inspirerar mig för tillfället.

...Och så till det negativa. Jag kan inte tala för alla mångsysslare i världen, bara för mig själv. Ibland är det stressande att ha många hobbies. Intressena blir nästan som osnutna småbarn som kräver och pockar på uppmärksamhet. Ibland räcker tiden helt enkelt inte till för att avsluta ett infall innan nästa tar vid. Det är bara ett lyxproblem och jag skulle inte byta ut mina intressen mot någonting i dagsläget. Även om min myriad av intressen stressar mig, så gör dem mig ändå lycklig. Jag kan skapa någonting, jag är bra på någonting och det får mig att må bra och tiden att gå.

Länkar om multitasking (simultankapacitet): SR, CNN, Wired, The New Atlantis, Science Daily