Jag skrev för ungefär en månad sedan om språkdebatten i Finland där Kirsi Virtanen drog på sig finlandssvenskarnas vrede när hon bland annat kallat dem för huggormar vid Finlands barm. Konflikten mellan finsk och svensktalande har pågått länge, i stort sett ända sedan den finska nationalitetstanken på 1800-talet. Finlandssvenskarna anklagas för att inte vilja lära sig finska och vara snobbiga. Det finns en fördom i Finland om att svenska låter bögigt, vilket kan ses i följande video.
Som vi svenskar har Norgeskämt har finnarna svenneskämt som går ut på att vi är mesiga. Ungefär som de flesta svenskar kan uttala perkele, vittu och ei saa peittää så ingår jag är bög i många finnars svenskavokabulär. Om man skämtar om andra får man ta att andra skämtar om en i sin tur. Så länge inte någon på allvar tror att norrmän är dumma, finnar slåss med kniv eller att samtliga svennar är böga.
Men åter till språkdebatten. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg har jag gått i en tvåspråkig skola. Klasserna var indelade efter språk och vi hade sällan gemensam undervisning, så ytterst få av oss umgicks över språk- och landsgränserna. Vi hade en klass i Pedersöre i Österbotten som vi hälsade på en gång och som också hälsade på oss. Även det var ett samarbete endast till namnet, för vi hade ingen som helst kontakt med dem resten av året. Jag tror på språkblandade skolor, men då måste eleverna uppmuntras och få umgås sinsemellan. Här i Sverige hade det fungerat bättre på dagis eftersom finska och svenska elever i skolan förväntas lära sig samhälle, historia och språk efter hemland.
Kirsi Virtanen dyker också upp i en SvD-artikel idag och där får man reda på mer om henne och familjens språkförhållanden. Hon har sina barn i svenskspråkig skola men samtidigt säger hon åt dem att inte tala svenska på nattbussen hem från stan. Om du talar svenska kan vissa finnar nämligen ta illa upp och spöa dig, jag tror nog att det i de flesta fall handlar om väldigt fulla exemplar som bara letar efter någon att bråka med. Efter hennes mindre diplomatiska uttalanden har Kirsi själv tagit emot förtalande dödshot. Där går gränsen. Hon kunde ha valt mer neutrala uttryck i sitt program, men hela grejen med programmet var att elda på debatten. Tyvärr tror jag inte att debatten behöver mera påeldning eftersom den redan är så infekterad. Ända sedan Finland blev finskt i tanken har debatten om vilket språk som ska vara det officiella rasat. Debatten är så infekterat att inga politiker egentligen vill röra i frågan. Det behövs inga fler förståsigpåare som inte kan komma med förslag på lösningar på problemet. De som lyssnade till slutet på Virtanens program skulle ha upptäckt att hon kom med radikala förslag att ta bort religionsundersvisningen (den handlar främst om kristendom som alla förväntas kunna) de första åren till förmån för språkundervisningen. Det är ett konkret förslag.
Det gör ont i mitt exilfinskhjärta att behöva erkänna att någonting är ruttet i den finska staten. Man vill ju så gärna idealisera och säga att allt är prima och kardemumma i hemlandet, men så är det ju inte. Språk är mer än ett kommunikationsmedel: det är personligt och del av en persons kulturella identitet, inte helt olikt religion. Ett annat förslag som föreningen Finlandssvensk samlings ordförande Juha Janhunen (språkprofessor) är att ta bort svenskundervisningen eller tvångssvenskan helt från de finska barnens schema. Det står inget om huruvida svenskan kommer att kunna erbjudas för de som vill läsa det eller inte. Frivillig svenska skulle vara ett bra alternativ för de som är språkintresserade. Vidare menar andra att svenskan ska få bli ett officiellt minoritetsspråk, något som kan leda till bättre skydd som en minoritet inom landet. Dessa förslag kanske skulle ta bort hatet som vissa finnar känner mot sina svensktalande landsmän. Jag hoppas det. I Sverige har svenskan klarat sig trots att det inte blev ett officiellt språk förrän så sent som förra året, men å andra sidan har det alltid varit ett majoritetsspråk här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar