Det där som stör

Ibland så slår det bara slint i huvudet. Ena sekunden glad, nöjd och så gott som bekväm med mig själv.

I nästa, tvivel, ångestfrön och magont. Vill inte. Inte nu. Inte här. Allt blir fel oavsett om det hänt något idag eller inte. Gröper ur glädjen.

Jag kan inte åka tillbaka i tiden en Tardis och göra saker gjorda eller ogjorda, jag kan inte låta bli att börja rabbla på mitt radband och undra varför.

Andas. Andas.

Lugn. Normal. Utåt.