lördag 19 november 2011

Denna ständiga självkritik - NaNoWriMo dag 18

Ord: 26 761/  30 006

 Jag fick som jag nämnde tidigare äntligen hem min stol, det tack vare en stark och snäll pojkvän som har lite bredare räckvidd med armarna än jag själv. Nu försöker jag hitta ett bekvämt läge för att skona armar och rygg. Inser att jag måste skaffa nytt skrivbord så småningom, men det kan vänta. Jag vill ha ett höj- och sänkbart så att jag kan stå och skriva ibland, men känns som onödig lyx just nu. Det kan få vänta ett bra tag. 

Igår satt jag mest och försökte komma ikapp de ord som saknades. Det blev strax över tusen ord igår men jag kunde inte låta bli att inte tycka om det jag skriver. Den som påstår att trötta personer inte märker när de gör fel har uppenbarligen aldrig träffat mig. Jag blir om möjligt ännu mer självkritisk när hjärnan arbetar på övertid. Ingenting duger och jag känner mig bara sämst i världen. Det bästa man kan göra i den situationen är att avbryta tankekedjan genom att göra någonting annat, så jag tänker inte ägna mer tid åt det och tänka mer på vad jag ska skriva i framtiden.

Jag har kommit på en något spännande som jag kommer att lägga in lite senare i berättelsen. Jag kan gissa var jag tror att händelsen kommer att inträffa och det går alltid att flytta på scenen i framtiden men jag vet inte riktigt om jag vill berätta det ännu, jag sitter nog och tänker mer på hur jag kan bygga upp stämningen till den. Plantera lite påskägg som jag kallar det, saker som inte märks av förrän man läser om boken och vet vad man ska titta efter.Det kommer nog inte att bli så mycket stegring till det förrän jag börjar korrekturläsa i december.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar