Ord: 24 823 /26 667
Jag håller på att väva ihop de olika scenerna och jag tror att jag har fått en ny Bad Guy-kandidat. Jag hade vagt i bakhuvudet redan planerat att introducera denna person lite med ingående. Det är inte ondskan själv, men jag tror att det kommer att förklara hur det har bildats vissa lag inom flocken. Romanen blir mer ett familjedrama än en egentlig varulvsroman. Det är ganska lustigt för det var inte riktigt så jag hade planerat för berättelsen att fortsätta. Jag har många små idéer som följde med karaktären. När jag var yngre var jag alltid rädd för att låta mitt persongalleri råka illa ut.
Ett exempel från en berättelse jag skrev när jag först upptäckte skräckfilmer: En tjej fick halsen avskuren, men överlevde. Jag skrev början och slutet, och lyckade dölja mördaren väldigt bra däremellan, men den var för lik Scream för att någonsin bli något mer än en skrivövning. Det var helt underbart att bygga sluta in den faktiskt skyldige i ett äggskal och ha koll på allting som hände utanför fokus. Det förblir en av mina mest välplanerade berättelser än idag trots att den inte var särskilt originell på något sätt. Jag tycker dock inte att det var bortkastad tid, det var en nyttig övning i att göra otrevliga personer trevliga och mitt första försök till att känna på den mer realistiska skräckgenren.
Jag inser plötsligt häromdagen att jag inte alls har kastat bort tid när jag inte har skrivit på ett tag. Visst, jag har mycket att ta igen rent praktiskt, men i gengäld så har jag upplevt saker. Många känslor, olika personer och situationer som jag kan använda mig av för att göra mer realistiska beskrivningar. Läsare från min personliga vänkrets kan dock andas ut, jag kommer att fråga om lov ifall jag kommer att låna från er. En annan sak som jag inte visste att jag kunde ta hjälp av var de en handfull år av rollspelande som jag numera har under bältet. Jag har fått uttrycka min kreativitet och hjälpt till att lösa flera problem under rollspelstillfällena. Det har hjälpt mig att våga lita lite mer på mina idéer.
Skrivandet går bra när jag lägger manken till. Just nu är det mycket beskrivande och känslomässiga scener. Jag struntar i om de blir bra eller lite för övertydliga just nu, för det kommer jag att fixa senare.
På tal om manken så är min nacke stelare än någonsin. Jag har inte fått pengar och kan därför inte köpa skrivbordsstolen. Jag väntar på ett papper som ska komma med posten senast idag. Gör det inte det så måste jag göra om hela proceduren för i princip fjärde gången. Det börjar bli riktigt irriterande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar