Igår var jag på Science-Fiction och Fantasydagen i Uppsala. Inga ord hann bli skrivna, så jag får lägga på några extra ord på varje dag som är kvar istället. Jag gillade initiativet och tyckte det var en bra första version av fantasydagen.
Jag var med på fem av åtta diskussioner som höll inom olika subgenrer till Sci Fi och Fantasy. Det första handlade om varför de två genrerna buntas ihop och en akademiker som hade skrivit uppsats om Sci-Fi påstod att det var en high brow-genre och kallade Fantasyn, som han erkände att han knappt hade läst, för infantil. Han sa även att fantasy mest tilltalade kvinnor och att de kunde bero på att det påminde så mycket om hästböcker som tonårstjejer läser. Han ställde slutligen Fantasy och Sci Fi mot varandra som känsla/moral mot förnuftet. Påståendena strök flera fantasyfanatiker mothårs och flera ville motbevisa och argumentera emot den Onde Sci-Fienden. Publiken släpptes inte in i diskussionen förrän de som satt uppe på scen hade pratat klart och därmed säkert passerat flera av de relevanta punkter som de ville ta upp. Vissa kunde inte hålla sig utan skrek utan att ha fått "tillåtelse" av moderatorn att det var dålig stil att inte publiken fick vara med och diskutera när det faktiskt trollades uppifrån scenen. Det satt ett annan kille på scen som skulle vara på Fantasy-sidan i diskussionen, men jag och många med mig tyckte nog att han vek sig lite väl ofta och inte alls diskuterade lika mycket som Akademikern. Efter att diskussionen faktiskt hade tagit slut smet Akademikern iväg, möjligen av rädsla för att bli lynchad av illa berörda Fantasyfans som inte tyckte att det var schysst gjort av honom.
Det var ett fel på den panelen och lite samma sak med panelen om översättning av genrerna och om självutgivning att publiken stängdes ute från diskussionen. Idag är folk vana att kunna vara med och kommentera, diskutera och argumentera i realtid tack vare sociala medier och kommentarsfunktioner på tidningar och bloggar. Visst, det är en poäng i att slutföra en tankegång, men att föra en hel diskussion utan att ta in lite input från folk som kanske har intressantare frågor än moderatorn. Då blir moderatorns jobb att släppa lite på ventilen hos folk som faktiskt har brillianta frågor och ibland kan diskussionen bli bättre och med dynamisk. Det felet som gjordes på första panelen var just polariseringen mellan SF och Fantasy-fans. Ingen vill bli utpekad som dum och infantil, eller pretto och nedlåtande. Kanske inte borde ha gått på den panelen egentlgien för jag hatar när det blir alltför jobbiga och extrema debatter. Ingen kan påverka någon att byta åsikt, men alla försöker likt förbannat.
Det blev bättre med översättarpanelen och självutgivningspanelen, mycket bättre. Förmodligen var det för att det inte fanns en så tydligt motsatsförhållande i de som SF vs F. Här kunde man få tips och intresseranta insikter oavsett om man gillade endera eller båda genrerna. Jag gillade de flesta paneldiskussioner förutom den första, för i de andra fick publiken komma in mycket tidigare. Under självutgivningsdebatten var moderatorn lugn och sansad och jag tror att det smittade av sig på publiken till viss del. Delvis var det mycket relevant info och personliga erfarenheter som det pratades om. Moderatorn tog upp många av de uppenbara frågor som kan uppstå eftersom hon inte hade någon insyn i den världen. Samtliga i panelen hade startat egna förlag för att kunna ge ut sin litteratur, vissa på grund av att de inte kom överrens med sättet som förlagen handskades med deras verk och andra för att de helt enkelt blev refuserade gång på gång.
Den här panelen är nog intressantast ur framtidssynpunkt för de som kanske hittar till min blogg på sökordet Författarambitioner. Vad händer efter att man skrivit sitt livs verk och inte får det publicerat? Ser folk ner på självpublikation? Hur marknadsför man sitt verk? Här är en sammanfattning av de bästa råden som panelen gav:
-PubLit. Flera av författarna använde sig av detta. PL trycker böcker on-demand, det vill säga först när en bok blir beställd från till exempel Adlibris och därför kan det ta längre tid. Tänk på att inte släppa iväg ett halvfärdigt manus bara för att du vill ha din berättelse som fysisk bok.
-Kontakter. Vill man komma billigt undan kan man anlita litteraturintresserade eller skrivande vänner, men om man planerar att ger ut massor av böcker i framtiden kan man fundera på att faktiskt ge dem betalt eller anlita professionella redaktörer. Överutnyttja inte dina vänner.
-Korrläsning. Se till att det sker av ett par nya ögon, det är lätt att bli hemmablind. Läsare kommer inte att veta allt som du vet om din egen berättelse och korrläsare har lättare att hitta stavfel, logiska felslut och ge tips om man ska stryka eller skriva till någonting. Använd helst bokens tänkta sidlayout och använda absolut inte Times New Roman. Den fungerar inte som typsnitt för bok. Författarna tipsade om
-Omslaget. Tänk på att boken måste ha en framsida. Behöver du anlita en konstnär eller har du kanske konstnärliga ambitioner själv? Skaffa ett program på datorn där du kan leka och fixa med både sidlayout och omslagskonst.
-Att ge ut sina egna böcker är att vara ensam, man får bestämma allt själv men man har även ansvar för att göra det. Alla författarna verkade göra detta på sin fritid och två funderade på att även ge ut andras böcker i framtiden.
-Tid. Även om det inte kanske alltid tar mer tid än skrivandet av boken är det mycket pill och fixande. Det kan ta allt ifrån 40 timmar till hundratals, som en av författarna erkände.
-Kostnad. Man bör starta ett eget företag eller bolag för att kunna ge ut sina egna böcker, det kostar runt 1000 kr att bilda bolag, att trycka upp böcker kostar en del. En av författarna sa att han lagt ner oerhört mycket tid, men inte så himla mycket pengar på sin första bok. Han hade lagt ut ca 10 000 kr på sin första bok och hade tjänat igen det. Det är svårt att bli jättekänd som självutgiven, så man kan inte räkna med att sälja mer än ett par hundra, når man tusen ska man vara riktigt nöjd. Enligt en av författarna säljer en debutant på konventionella förlag sällan mer än 200-800 exemplar av sin första bok om man nu inte råkar skriva om Hundraåringar som kliver ut ur fönster och försvinner, men det är extremt ovanligt.
-Marknadsföring. Kolla runt på bloggar som recenserar böcker och kolla upp vilka som läser det mesta de får in, skicka dit ett exemplar av boken. BTJ - Bibliotekstjänst. Om BTJ recenserar boken och den får en bra omdöme kan biblioteken bestämma sig för att köpa in din bok och det är inte dåligt. Låt din hemstad veta att du har skrivit en bok, fråga ditt lokala ICA/Coop/Bibliotek om du kan sälja och signera böcker där i ett par timmar. Sprid information via Facebook-annonser, fantasydagar.
---
Jag gick även på två författarpaneler. Den ena blev jag lite sen till eftersom jag botaniserade bland de begagnade böckerna och kom hem med en liten säck böcker. Den första var Erik Granström och han berättade om sina böcker Svavelvinter och Slaktare små. Jag tycker titlarna är väldigt dramatiska, och planerar att läsa dem. Han tog upp frågor från publiken åtminstone tjugo minuter in i samtalet vilket vad ungefär när jag dök upp. Det var mycket frågor om arbetsdisciplin eftersom han författar på heltid. Han berättade att han hade jobbat hemma en längre tid eftersom han jobbat för ett dataföretag med anställda över hela världen. Han delade upp dagen i tre pass om ca tre timmar och tog däremellan kortare eller längre pauser för måltider och hundrastning, samt familjetid. Granström visade över upp rollspelet Svavelvinter. Boken baseras på ett rollspel, så nu är cirkeln sluten.
Den andra författarpanelen var med Anders Björkelid och den var mer personlig. Han berättade humoristiskt om hur hans romansvit, ursprungligen ett ungdomsrollspel riktat mot ungdomarna i Mora, uppstod under en dag på McDonalds där han och en kompis antecknade vilka ungdomar som kom och gick. Här fick publiken komma in mycket tidigare och det var Björkelid själv som bestämde frågorna. Moderatorn vid detta samtal var en gammal vän till Björkelid och han gjorde inte så mycket mer än att ställa ett par frågor då och då. Den panelen var mer som en sagostund.
Översättningspanelen hade Ylva Spångberg som huvudperson och hon berättade om sitt liv som översättare. Hon kallade sina 25000 nedslag per dag maklig takt och berättade om sina eskapader under sin över tjugo år långa karriär. Hon hade översatt böcker hon inte tyckte om och berättade att det tog dubbelt så lång tid när hennes redaktörer och förlag trugade henne. Spångberg har översatt jättemycket fantasy, allt ifrån Eddings till Gaiman, och chansen är stor att någon av alla unga fantasyfans läst ett flertal av hennes översatta böcker om man läst dem på svenska. Jag inledde min läsarkarriär i fantasy med Eddings böcker och tackade henne för att hon lett in mig i den fantastiska litteraturen. Jag vet inte om jag skrämde henne, hon verkade bli lite paff, men jag hoppas att hon tog det på rätt sätt.
Nästa år kommer SFF-dagen att bli en hel helg och kallas SweCon. Det kommer att anordnas i Uppsala i oktober. Kanske ses vi där?
Min åsikt i frågan om publikmedverkan i paneldiskussioner är denna:
SvaraRaderaDiskussionen hör hemma i panelen; publiken sitter inte med i den. Publiken ska inte släppas in förrän panelen har sagt sitt eller panelen närmar sig slutet. (Men om ångan verkar gå ur panelen kan det vara bra att släppa in publiken tidigare.)
Publiken är alltid full av folk som tycker att de har något intressant att tillföra, men det är sällan att det är lika intressant som personen själv tror, och det trasar sönder panelen och för in den på stickspår. Om du visste hur många gånger jag har suttit i tio minuter och lyssnat på någons ointressanta babbel mitt i en panel.
Visst kan en dålig panel bli mycket bättre om en smart publik får ta över, men i så fall är det upp till moderatorn att inse detta och med fingertoppskänsla använda sig av den möjligheten. Men att släppa in publiken som tumregel: Absolut inte. Det förstör mycket mer än det hjälper.
Roligt att du uppskattade dagen! Du är hemskt välkommen till Swecon: kontrast2012.se. Vi håller som bäst på att påbörja arbetet ordentligt med den, efter att ha sysslat mycket med November (science fiction- och fantasydagen) nu under hösten. Hoppas att vi får se dig där. Kul också att du skriver om lördagen – vi vill alltid ha så många åsikter som möjligt om vad som var bra och mindre bra, vad vi borde göra igen och vad som saknades.
SvaraRaderaVisst överdrev vi en smula under panelen (även om poängen ju faktiskt inte var fantasy vs. science fiction – två tredjedelar av panelen läser och uppskattar båda – utan om de är vettiga att behandla tillsammans, vilket inte nödvändigtvis är en fråga om kvalitet) om huruvida det är vettigt att behandla science fiction och fantasy tillsammans, så jag kan gott förstå att man inte uppskattade den om man ogillar polarisering. Det är för övrigt annars ganska vanligt på svenska sf-kongresser att publiken medverkar (och frågor skulle jag inte nödvändigtvis kalla det, det är nog oftare inlägg i debatten) nästan från första början. Jag tycker, som du kanske märkte med tanke på att jag var moderator, att det ofta förstör samtalet: det blir upphackat, vacklar från ämne till ämne utifrån vad just den som nyss uttalat sig tycker är viktigt. Min funktion är mycket att undvika det, som jag ser det. Att man kan kommentera i realtid på nätet är en sak, men i en paneldebatt kan man inte göra det utan att avbryta. Så länge som det finns en fungerande diskussion upplever jag – särskilt när jag själv sitter i publiken! – att det är bättre att låta den hållas. På sätt och vis måste jag ju ändå tro på att vi har satt panelen där av en anledning, att vi har gjort ett urval personer som om just det här ämnet har någonting särskilt att säga. Annars kan man lika gärna ha öppen cirkeldiskussion från första början (och sådana förekommer ju också på kongresser).
(Annars dröjde det lite över en halvtimme innan jag släppte in publiken i författarsamtalet med Erik också, kan jag säga som satt och sneglade på klockan för att se hur mycket tid vi hade kvar. :))
//JJ
Och som Johan A säger: det finns nästan alltid jättebra kommentarer i publiken. Men det finns också nästan alltid någon som vill göra en utläggning i fem minuter om någonting som har marginell koppling till ämnet. När man släpper in publiken från början utsätts man för både och.
SvaraRadera//JJ
Jag brukar sällan få kommentarer på min blogg så jag tycker det är kul när folk hittar hit och ger sig till känna. :)
SvaraRaderaLängden på kommentarer håller jag absolut med om ska vara så kortfattad som möjligt. Ingen vill sitta och lyssna på någons utläggning tills frågan de egentligen ställer blivit bortglömd. En lösning skulle ha varit om frågorna twittrats in och de därefter tagits upp beroende på relevans, men det känns som något som kanske kan tas upp vid nästa tillfälle.
Hur upplevde du som moderator den panelen? Var det dåligt att det blev så mycket spontan input från publiken?
SvaraRaderaFörfattarsamtalen är lite annorlunda eftersom publiken kommit för att lyssna i första hand och frågorna.
Personligen ser jag ingen motsättning till att kombinera SF med Fantasy eftersom fans som sagt oftast tycker om båda genrerna och det blir som en nördfestival där man kan få fler saker under samma tak. Ju nördigare desto bättre. :)
"Frågor från publiken" är nästan aldrig frågor från publiken, tyvärr. Det är debattinlägg. Eller, ja, tyvärr och tyvärr, publiken kan ha vettiga saker att säga också. Men om tio personer skall ha sin vilja fram är det fullständigt omöjligt att hålla panelen på ett spår. Och personligen tycker jag att det är mycket värre hanterat gentemot publiken att avbryta halvvägs igenom, när någon har ställt sig upp inför andra människor, och säga "ledsen, men det du vill framför är inte relevant" eller "nej, det där förstör vårt samtal, så jag tänker inte ta hänsyn till det. Nästa?" eller dylikt. Vi gör det här för nöjes skull. Vi vill inte vara elaka mot andra människor.
SvaraRaderaJag tyckte att publikmedverkan i den aktuella panelen fungerade bra när de väl kom in, men att ämnena som togs upp tydligt visade att det inte hade fungerat i diskussionen. Britt-Louise tog till exempel upp frågan med fantasy och status quo, vilket jag dumt nog inte plockat upp själv trots att jag brukar skriva om det. En del vettigt, några saker som bara upprepade det som redan sagts, en del som jag tycker lite missuppfattade diskussionen. Definitivt bättre än det är ibland.
Jag är inte alls per definition mot publikinslag, men om de kommer medan samtalet fortfarande är i full gång kommer det nästan oundvikligen att hacka sönder det. Jag har slutat släppa in publiken på grund av att jag har suttit i, och lyssnat på, många paneler och nästan aldrig upplevt att tidig intensiv publikmedverkan gjort det bättre. Däremot finns det ofta en poäng med att låta den avslutande biten öppnas upp – dels för att låta nya poänger komma fram, men också för att låta publiken känna sig delaktig.
Jag tycker också om båda science fiction och fantasy ... men jag tycker om både grammatik och fotboll också, för att ta ett överdrivet exempel. Jag är inte säker på att de hör ihop för det. :) Man kan tycka att två saker är olika utan att det ligger en kvalitativ eller moralisk bedömningen i frågan.
Vad det gäller Twitter, jo, det är någonting som har tagits upp förr, men det är väldigt många som inte använder Twitter, eller har med sig utrustning man kan twittra med. Jag vet inte om jag tror på att utesluta dem. Det blir väldigt mycket för moderatorn att bara leverera frågor snarare än föra ett samtal i så fall, eftersom det är svårt att koncentrera sig på att hänga med smidigt samtidigt som man läser Twitter. Men jag har varit på konferenser där det skulle ha fungerat utmärkt.
SvaraRadera//JJ
Jag har varit med om författarintervjuer som helt har baserats på frågor från publiken. De blir aldrig särskilt intressanta som intervjuer, ingen röd tråd, men de fungerar väldigt bra om författaren har en massa fans som dör av nyfikenhet på när nästa bok kommer, vad den ska handla om, vad Perrin egentligen gjorde den där dagen när alla Aes Sedai reste bort osv.
SvaraRaderaSå om man har en programpunkt som inte tar skada av att bli sönderhackad, funkar det bra att ha med publiken hela tiden.
Jag tror egentligen inte att de kommer att bli något större problem med publikmedverkan mot slutet på paneler om det inte blir fler inflammerade ämnen. Det var som sagt inga större debatter på de andra panelerna. Självutgivningspanelen var väldigt tyst med debatt, men det berodde nog på att den var sist och att det inte var så mycket folk där.
SvaraRaderaJag har varit med på flera kongresser för föreningar där diskussion och debatt oundvikligen uppstår. Där har man ofta varit tvungen att begränsa folks tid i talarstolen för att det inte ska bli alltför långdraget och off topic. Oftast brukar det bli att folk får formulera sin kritik eller medhåll på max en minut.
Att inkorporera Twitter behöver inte betyda att moderatorn läser upp allt, det kan ju vara en livefeed också där folk bara diskuterar sinsemellan under en hashtag. Det kommer nog att uppstå spontant om tillräckligt många deltagare har Twitterkonton.
Absolut, och det är en helt annan sak. Jag åker på sammanhang där hälften av publiken sitter med datorer framför sig, typ Wikimania. #wikimania används flitigt, även om IRC-kanalerna stjäl ganska mycket trafik.
SvaraRaderaMen: om man inkorporerar Twitter som det enda sättet att framföra frågor utestänger man alla som inte använder det (och om det inte är det enda sättet, varför skall någon då begränsa sig till Twitter när det är mycket säkrare att ens kommentar kommer fram om man höjer rösten?). En diskussion i #swecon2012 mellan delar av publiken och en diskussion i #swecon2012 som spelar en viktig roll i samtalet på scenen är två olika saker.
//JJ