Ord: 14540 / 16667 (nästan ikapp!)
Det har gått ganska bra att skriva idag, har skrivit mycket dialog och känner att jag börjar hitta de olika karaktärernas röster och personligheter via dialogen. Den som var lättast att få till var faktiskt huvudpersonens farbröder. De uppstod båda ur tomma intet, fick namn och personligheter som om de varit planerade. Jag kanske inte har skrivit deras röster och drag så tydligt ännu, men det kommer nog att bli bättre när jag får finslipa lite. Just nu känns det mest som jag ordbajsar, det är lättast när någon av farbröderna är med i scenen för att jag vet hur de tänker och reagerar.
Pseudofadern är nog mig favoritkaraktär hittills. Jag vet inte riktigt varför, men han pendlar mellan att vara på samma barnsliga eller ungdomliga nivå som sin brorsdotter och att vara seriös och auktoritär. Han gör och säger det som krävs, jag vet inte alltid om han är helt ärlig och genuin i allt han säger, men han är väldigt bra på att låtsas vara ärlig i så fall. Jag har två tydliga förebilder för honom, en bekant till mig och en fiktionell figur.
Min huvudperson mår inte så bra just nu. Hennes liv har förändrats och hon tycker väldigt synd om sig själv. Hennes nära och kära försöker påpeka det destruktiva i detta, men hon är för van vid denna approach och blir utskälld. Jag hoppar att hon skärper sig nu. Det är inte kul att skriva om en dysterkvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar