Jag har inte skrivit någonting alls i april. Ändå har jag gjort en hel del i april, bland annat har det varit UppCon, arbetsmarknads- och starta eget-kurser, en roadtrip till Umeå och Valborgsfirande. Det jag skulle kunna skylla på är att jag inte har haft tid, men det har jag. Jag har fyra eller fem opostade inlägg i min lista som jag funderat ihop och förkastat tills vidare. Egentligen borde jag nog bara lägga upp dem och se om någon vilsen själ hittar den här bloggen.
Jag har också lagt till lite ny layout på bloggen i min favoritfärg lila. Förmodligen kommer jag att ändra på det i framtiden, om jag känner min osaliga själv rätt, men tills vidare är jag väldigt nöjd med den och den får stå.
Appropå starta eget är jag i ett slags moment 22 just nu. Jag är rädd för alla ekonomiska aspekter av företagande, jag är fruktansvärt blyg och är inte speciellt bekväm med att stå i centrum. Samtidigt kommer jag inte att kunna jobba om jag inte startar eget. Inom den närmaste tiden kommer jag att söka information om bokföring, skatter och annat roligt för att bli lite säkrare på min sak. Som översättare jobbar man på frilansbasis och till det krävs ett eget företag.
Det finns nuförtiden företag som tycks leva på folk som är osäkra på om de vill starta företag eller inte. Jag har hittat två företag som är villiga att "anställa" mig och ta hand om det ekonomiska åt mig - mot en procent av vinsten. Min skeptiska natur säger mig att det här inte riktigt är något för mig, för om jag mot all förmodan sparkar igång företaget innan sommaren kommer jag nog att ha svårt nog att klara mig på det jag får in om jag ens kommer att gå med vinst första året utan att någon annan vill tjäna pengar på mig. Så fort ekonomi och skatter kommer på tal blir jag paranoid utan anledning. Jag har nog sett ett eller sju avsnitt för mycket av Lyxfällan och är livrädd för att hamna i den situationen själv.
Mitt mål i med företaget och att arbeta är att kunna klara mig själv på att göra något jag tycker om. Jag är medveten om att jag nog kommer att behöva jobba vid sidan om med något annat innan jag blir självförsörjande som översättare (om jag någonsin blir det), det gäller bara att våga ta det första och största steget. I arbetslöshetens Sverige känns det som en avlägsen dröm, jag tänker försöka ändå. Nästa vecka tänker jag fråga AMS om de kan ge mig något slags stöd inför starten eller om jag får leva på luft och kärlek i sommar alternativt ta ett lån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar