Socker och träning

Jag har tränat regelbundet i tre veckor nu. Det känns längre men jag kopplar förmodligen tillbaka till mina tidigare gymsessioner, det är inget som egentligen är nytt. En sak som jag har lagt märke till är att träningsvärken har förändrats. I börjar gjorde det bara ont, speciellt när jag plågat mina magmuskler och jag trodde alltid att jag hade magknip innan jag kom på att det kanske bara var träningsvärk. Jag kunde inte urskilja vad som gjorde ont. Nu känner jag inte bara att det gör ont i själva magen, utan nu känner jag att det musklerna som ömmar när jag till exempel ska böja mig eller sätta mig. Och det känns skönt.

Träningsvärk innebär att jag har gjort någonting tillräckligt ansträngande för att musklerna ska behöva bygga upp sig igen. Det låter förmodligen grymt och masochistiskt, men jag tycker om träningsvärken och att det gör ont. När magmusklerna värker gör det lite svårt att sjunga och när jag tränat biceps och triceps gör det ont att bara hålla upp saker, men det kommer att ge resultat.

Sockerfri september fortsätter. Jag har hittills inte ätit något socker och det är fortfarande tidvis väldigt jobbigt. I början var jag sötsugen konstant, jag tog omvägar förbi godishyllorna i affären, som givetvis ligger närmast kassorna, men tack och lov inte hela vägen. Det känns som om jag redan varit en månad utan, och det kan verka lite töntigt men det är jobbigt.

Igår när jag var nere på butiken för att köpa någonting ätbart eftersom jag inte hade inspiration att göra någonting komplicerat kom jag på mig själv med att gå förbi kaffebrödet och inte reagera nämnvärt annat än att registrera att ja, det är bullar och vetelängder, inget mer med det. Detsamma när jag gick förbi godishyllorna. Jag var hungrig och träningsvärken gjorde det väldigt jobbigt, men jag var inte sötsugen alls. Kanske var jag för hungrig, men vanligtvis brukar hjärnan direkt koppla in sig på godis, choklad eller bullar. Jag hedrar mitt förhastade löfte och går utan sötsaker i 19 dagar till. Det blir faktiskt lättare, men jag kommer nog fortfarande att deppa lite imorgon och övermorgon när det är söndagsfik och körfika. Ingen har frågat eller anmärkt på det på kören ännu, diskussionerna har varit för intensiva med alla nya medlemmar, men det kommer nog inte att dröja innan någon ser att jag inte äter deras fikabröd.

Första terminen i Uppsala åt jag inte godis alls. Jag var på god väg att bli vältränad, jag var vegetarian och äckligt nyttig. Men en flytt är en stor omställning och jag kom ur mina goda vanor eftersom jag kände mig väldigt ensam och har tendenser till att deppa ner mig. Ibland ser jag tillbaka på det förflytna och idealiserar det, men man kan inte gå bakåt i livet. Livet måste gå framåt och förhoppningsvis utvecklas det till det bättre.

Sockerfri september

Min nya kollega på timjobbet utmanade mig att delta i hans och och en väns projekt Sockerfri September. Det går ut på att avgifta sig från det mesta onödiga som innehåller raffinerat socker och onyttigt tilltugg som chips och popcorn. Frukt i färsk och torkad form är tillåtet samt honung i te.

Eftersom jag också vill dra ner på mitt sockerintag nappade min hjärna på det innan jag hann säga emot. Ibland är min hjärna snabbare än jag. Efter september blir det införande av godisdag istället för att jag äter godis när jag känner för det, för det kan vara flera gånger i veckan.

Vissa människor klarar av att lagra godis. Jag gör det inte. När jag var hemma i somras köpte jag på mig alldeles för mycket godis som jag tänkte äta lite av då och då fram till jul eftersom mitt favoritgodis inte säljs i södra Sverige. Jag köpte väl ett kilo och tänkte lägga det i mindre påsar för att äta i slutet på veckan, fredag-lördag varje vecka. Men jag kom aldrig så långt. Inom loppet av två veckor var godispåsen uppäten. Utslaget på två veckor är det inte så mycket godis per dag, men det är det konstanta sockerintaget som jag inte vill veta av.

Om man äter något med mycket snabba kolhydrater (socker) istället för riktig mat med långsamma kolhydrater när blodsockret dalar blir det en snabb topp och följaktligen en snabb dal vilket leder till trötthet, irritation och oföretagsamhet. Därför måste man äta snart igen och oftast har man då godis till hands. Det finns folk som påstår att socker är beroendeframkallande och jämförbart med knark. De kommer givetvis oftast med sina egna fantastiska dieter som hör till. Mitt överskeptiska jag har lite svårt att tro att det bara är ren godhet som gör att folk skriver om sådant här. Folk som Anna Skipper, Annika Dahlqvist, Ola Mauritzon och Fredrik Paulún säljer kokböcker, böcker och vissa även en massa mat. Det är klart att de tjänar pengar på det. Det finns så mycket skit i hälsomatbranschen och alla har en egen uppfattning om vad man bör stoppa i sig.

De flesta är nog däremot rörande överens om att socker är dåligt. Det är svårt att stå emot. Lyckades igår på söndagsfikat eftersom jag informerat i förväg att jag har en månad utan socker, men det var ändå tungt. Jag tog med mig frukt. Den tog slut efter runt tio minuter och därefter satt jag mest och drack te och försökte engagera mig i diskussioner för att stå emot doften av paj och bullar. Idag kommer nästa utmaning och fika, förhoppningsvis kommer det att gå bättre, det finns mycket fler diskussioner att hänga på i och lyssna på där. Hoppas på bättre distraktioner.
Önska mig lycka till med min utmaning.