Den andra våldtäkten

Igår visade Uppdrag Granskning en dokumentär om en fjortonårig flicka som blev indragen och våldtagen på en skoltoalett av en äldre skolkamrat. Programmet börjar med att man får höra "den andra sidan" det vill säga alla rykten som florerat och påståenden om att hon skulle ha hittat på allt och ljuger. Det var en massa anonyma och röstförvrängda unga pojken som sa att hon påstått att hon skulle ha blivit misshandlat med en gummiklubba, gått sönder i underlivet, fått huvudet dunkat i handfatet. I ett par minuter vaggas jag in i påståendena, hur kan man påstå sånt och ändra sin berättelse? Sjukt!

Men jag får snart ändra åsikt och skämmas som en hund. När "Oskars" sida sagt sitt får vi veta sanningen. Oskar har blivit dömt för våldtäkten på grund av bevisning och att "Linnea", som offret kallas, berättar en entydig historia som inte ändras. Oskar har även erkänt i det tredje förhöret hos polisen. Han mamma och bror får panik och startar en internetkampanj för att rentvå honom och svärta ner den "lögnaktiga h***n". Den lilla byn Bjästa utanför Örnsköldsvik delas i två läger, de som tror på Oskar, eller rättare sagt hans mamma och bror och de som håller käft. Rykten börjar florera om att hon egentligen var kär i honom och att hon trodde att deras session inne på toan skulle leda till ett riktigt förhållande. vi får höra massor av påståenden från vuxna kvinnor från orten som hävdar att tjejen ljuger, bara vill ha en massa pengar och hämnas. Vuxna kvinnor, gott folk.

Flickans bästisar nystar och "kommer på" att hon ljuger och hittar på. Antagligen gick de in på "Oskars" brors hemsida eller mammans grupp på Facebook (den senare togs lägligt nog bort några dagar innan programmet sändes) där rena fabuleringar om bevisning och flickans berättelse finns. Som så många gånger när många människor möts i vredesmod på internet ballar saker och ting ur. Folk början komma med riktigt ondskefulla kommentarer, vissa med helt öppen identitet på Facebook, om att "Linnea" ska styckmördas, brännas på bål, våldtas "på riktigt" och etter värre hot. Folk tror på "Oskars" mamma och bror, för de är riktigt rabiata och flitiga ute på nätet. Broderns hemsida läggs ner av polisen när han lagt ut personuppgifter på offret men är strax uppe igen.

I programmet visas sedan hur "Oskar" är med på skolavslutningen medan Linnea och hennes familj flyr stan. Det ligger klipp uppe på YouTube som visas censurerade hur våldtäktsmannen delar ut blommor till sina skolkamrater under skolavslutningen tre månader efter våldtäkten. Prästen Lennart Kempe som tillät honom komma trots att han inte får vara i närheten av Linnea tillåter honom att komma till kyrkan eftersom det är "en allmän plats dit man inte kan neka någon tillträde", trots att han inte vet om Linnea kommer att närvara. Han säger att den var en fin och tyst demonstration av pojken.

Senare på kvällen våldtar Oskar en till tjej, denna gången två år äldre än han själv. Denna gången finns DNA-bevisning som räcker för att fälla honom ytterligare en gång. Denna tjej var en av dem som stöttade Oskar och hans familj mot Linneas anklagelser. Tar kompisarna och samhället förnuftet till fånga nu när det finns bevis mot Oskar? Nej, smädelsekampanjen omfattar nu även den nya "lögnerskan" och eskalerar. Man börjar påstå att beviset inte räckte för att fälla någon och att vissa vittnen inte kallades och jag vet inte vad. Prästen har ingen aaaaning om detta och utbrister "Stackars pojke.... och flickan också förstås".

Bjästaskolan där alla ungdomar gick och ungdomsgården har valt att hålla sig neutrala även efter domen. Flickan får en KIS som följer efter henne "som en fångvaktare" och pojken tvingas byta skola, men hans klasskompisar drar igång en kampanj för att få tillbaka honom till skolan. Linnea flyttar från orten eftersom hon inte orkar med hatkampanjen mot henne och har det bättre än i byhålan. Hon har jagats från orten för att hon stod upp for en obekväm sanning om en populär och snygg kille som inte kunde vara en våldtäktsman.

I december startar någon (troligen Oskars bror) en tråd på Flashback för att uppvigla de anonyma internetstyrkorna mot tjejerna. Vissa, men inte alla, sväljer betet med hull och hår, men efter att programmet sänts igår uppstår i det närmaste lynchstämning i tråden, inte helt olik den som Oskars familj satte igång. Personuppgifter, bilder, filmer och internetkonton för samtliga familjemedlemmar hittas och läggs upp i tråden. Det som är sorgligt är inte att folk lägger ut uppgifterna på nätet, utan att det är Oskars familj som själva gjort det. Fem minuter på google med rätt namn, tio minuter "fel", och vem som helst kan hitta familjen. De har namngivit sin son på internet i samband med detta och jag vet inte vad som kommer att bli av det. Flera andra bloggar har valt att namnge Oskar, men det tänker inte jag göra.

Jag tror inte att hela Bjästas befolkning stod på Oskars sida men tyvärr märks det inte om man är "neutral". Folk undviker obehagliga saker eftersom de inte vill bli indragna. Det är svårt att ta strid, vi är bekväma av oss och vill inte lägga oss i andras angelägenheter. Jag hoppas att alla, även de som inte bor i Bjästa, har lärt sig någonting nu. Jag har det, och jag är glad att jag såg hela programmet för jag skäms över att jag i början gick på lögnerna som spreds om Linnea. Som tur är hann jag inte göra någon skada med mina fördomar och det är jag väldigt glad över.

Svenskans vara eller inte vara i Finland

Idag meddelar kulturnyheterna att den finska reportern Kirsi Virtanen blivit anmäld för hets mot folkgrupp efter sitt program i YLE om svenskans roll i den finska skolan och samhället.

Jag är finsk och talar finska flytande med ett par luckor i det aktiva språkförrådet som jag försöker råda bot på genom att läsa finska böcker. Ska man vara riktigt noggrann är jag till hälften helfinne och till hälften finlandssvensk och uppvuxen i Sverige, så jag står i princip med fötterna i tre läger i den här frågan. Jag är inte uppvuxen i Finland, men jag har finska rötter och har gått i en gränsskola med fokus på språk där vi från första klass fick lära oss varandras språk, det vill säga svenska och finska.

När jag började lyssna på programmet blev jag äcklad. Virtanen klankar ner på finlandssvenskar och menar att de inte vill lära sig finska i skolan och kallar dem diverse öknamn. Emellan sina förklaringar och hets spelar hon upp ljudupptagningar av Alfons Åberg, berättade på bebisspråk, och det uppfattar jag som en förolämpning å det grövsta som definitivt går över gränsen, inte bara mot finlandssvenskar, utan mot svenskar likaså. Det får svenskan att framstå som ett puttenuttigt språk som bara talas av barn eller fåniga vuxna.

Finland dras alltid upp som ett fint exempel när det gäller språkpolitik och (språk)undervisning utomlands, men sanningen är ganska bedrövlig. Visst, det undervisas i finska och svenska för de olika språkgrupperna, men det är svårt för barnen att lära sig varandras språk i synnerhet när det gäller finska. Bara för att man har finsk intonation innebär det inte att man på något sätt kanaliserar de finska språkandarna och talar perfekt finska.

Jag har alltid varit språkintresserad. Jag valde min skola själv vid den späda åldern av sju år (jag är född på våren) eftersom jag ville lära mig så många språk som möjligt. Till dags dato har jag lärt mig eller börjat lära mig åtta språk, varav jag anser mig tala fyra såpass bra att jag klarar mig ifall någon dumpar mig i länder där de talas. Jag slukade finskan, men så är jag och mina syskon uppfostrade till att vara tvåspråkiga. Mamma är finlandssvensk och talade konsekvent svenska med oss och pappa talade finska. Det sättet att lära sig är det bästa, jag uppskattar verkligen min tvåspråkighet idag och den har lärt mig att uppskatta och kanske till och med ha lättare för att lära mig nya språk.

Det som finskaundervisningen i skolan lärde mig var främst stavning och formell grammatik. Jag kan nämna flera av de 15 finska kasus som används och vet hur finsk avstavning fungerar. Det fanns olika slags elever i min svenska klass som lärde sig finska. Vissa var tvåspråkiga som jag och hade det oförskämt lätt att ta till oss uttal, grammatik och glosor. Andra var inte tvåspråkiga och hade det jättesvårt för finskan. För de flesta av dem kan jag tänka mig att lektionerna var en stor plåga. Sen fanns det personer som inte var tvåspråkiga från början men som ville lära sig finska och gjorde det. Vi hade en finsk parallellklass som precis som vi fick lära sig svenska. Jag tror nästan inte att någon av dem hade vuxit upp med svenska, kanske en eller två, men vi var fler på svenska sidan.

Det som virtanen försöker komma åt i slutet är att man ska ta bort tvånget i att lära sig svenska (och förmodligen finska för de svenskspråkiga eleverna) i finska skolor. Hon benämner även ett annat ämne som hon tycker ska strykas från läroplanen, och det är religion från första klass, vilket jag håller med om.

Tvång är något som jag aldrig upplevde i samband med finskalektionerna - jag älskade finskan och språk överhuvudtaget - men vi stötte på något liknande i skolan. Jag hade en fröken som tyckte om att visa upp oss. Vi fick sjunga för massor av finska, svenska och utländska gäster som kommit för att titta på vår internationella skola. Våra framträdanden kan delvis men inte helt jämföras med ryska eller nordkoreanska propagandaparader. Jag tycker om att sjunga, men jag tyckte fan inte om att tvingas sjunga. Och det var alltid vår klass som fick ställa upp. Jag hörde aldrig att någon annan klass blev ombedda att sjunga pinsamma tornedalska kiss- och bajsvisor. Vi blev väldigt less på att sjunga - jag tror att de flesta av eleverna skulle föredragit extra lektioner i grannspråket som finska/svenskalektionerna kallades. Det var ett väldigt hyckleri om att vi var så bra på samarbete över gränsen trots att vi knappt hade gemensam undervisning med de finska eleverna.

Det hyckleriet kan jag tänka mig pågår i Finland också, men jag tror inte att svenska-/finskaundervisningen är helt av ondo. Virtanens retorik får mig att må illa och tar bort fokus från vad som egentligen är en relevant fråga. Måste man sänka sig till förolämpningar och personliga vendettor bara för att man är i radio? Mest går hon igång när hon vill få sagt att man som svensktalande i Finland har en skyldighet att lära sig finska. Hon själv är tvåspråkig, men använder endast svenskan i programmet för att förolämpa och framställa det andra lägret som gnällspikar. Jag förstår vart hon vill komma eftersom jag lyssnade igenom hela programmet, som kunde ha kortats ner en helt del. Lagen om svenska språkets rätt används enligt henne felaktigt till att skaffa sig fördelar och se till att alltid få tala svenska.

Jag kan inte tala för alla finlandssvenskar, men de som jag känner är stolta över att vara finska, över sitt land och sin hembygd. Att den här kvinnan på något sätt insinuerar att finlandssvenskar är mindre patriotiska för att de inte lärt sig det språket som majoriteten talar säger nog mer om den klyfta som finns mellan språkgrupperna. Det är omöjligt att umgås om man inte förstår varandra, det är omöjligt att lära sig tala om man inte umgås. Det blir en ond cirkel som fortsätter i generation efter generation. Det finns de som menar att ett språk måste bort ur tvångsundervisningen och det är nog tyvärr svenskan som drar det kortare strået i den här frågan eftersom majoriteten av finnarna talar finska.

Uppdatering: Virtanen har anmälts tidigare för hets mot folkgrupp när hon jämförde finlanssvenskarna som en"huggorm som finnen när vid sin barm".