Den andra våldtäkten

Igår visade Uppdrag Granskning en dokumentär om en fjortonårig flicka som blev indragen och våldtagen på en skoltoalett av en äldre skolkamrat. Programmet börjar med att man får höra "den andra sidan" det vill säga alla rykten som florerat och påståenden om att hon skulle ha hittat på allt och ljuger. Det var en massa anonyma och röstförvrängda unga pojken som sa att hon påstått att hon skulle ha blivit misshandlat med en gummiklubba, gått sönder i underlivet, fått huvudet dunkat i handfatet. I ett par minuter vaggas jag in i påståendena, hur kan man påstå sånt och ändra sin berättelse? Sjukt!

Men jag får snart ändra åsikt och skämmas som en hund. När "Oskars" sida sagt sitt får vi veta sanningen. Oskar har blivit dömt för våldtäkten på grund av bevisning och att "Linnea", som offret kallas, berättar en entydig historia som inte ändras. Oskar har även erkänt i det tredje förhöret hos polisen. Han mamma och bror får panik och startar en internetkampanj för att rentvå honom och svärta ner den "lögnaktiga h***n". Den lilla byn Bjästa utanför Örnsköldsvik delas i två läger, de som tror på Oskar, eller rättare sagt hans mamma och bror och de som håller käft. Rykten börjar florera om att hon egentligen var kär i honom och att hon trodde att deras session inne på toan skulle leda till ett riktigt förhållande. vi får höra massor av påståenden från vuxna kvinnor från orten som hävdar att tjejen ljuger, bara vill ha en massa pengar och hämnas. Vuxna kvinnor, gott folk.

Flickans bästisar nystar och "kommer på" att hon ljuger och hittar på. Antagligen gick de in på "Oskars" brors hemsida eller mammans grupp på Facebook (den senare togs lägligt nog bort några dagar innan programmet sändes) där rena fabuleringar om bevisning och flickans berättelse finns. Som så många gånger när många människor möts i vredesmod på internet ballar saker och ting ur. Folk början komma med riktigt ondskefulla kommentarer, vissa med helt öppen identitet på Facebook, om att "Linnea" ska styckmördas, brännas på bål, våldtas "på riktigt" och etter värre hot. Folk tror på "Oskars" mamma och bror, för de är riktigt rabiata och flitiga ute på nätet. Broderns hemsida läggs ner av polisen när han lagt ut personuppgifter på offret men är strax uppe igen.

I programmet visas sedan hur "Oskar" är med på skolavslutningen medan Linnea och hennes familj flyr stan. Det ligger klipp uppe på YouTube som visas censurerade hur våldtäktsmannen delar ut blommor till sina skolkamrater under skolavslutningen tre månader efter våldtäkten. Prästen Lennart Kempe som tillät honom komma trots att han inte får vara i närheten av Linnea tillåter honom att komma till kyrkan eftersom det är "en allmän plats dit man inte kan neka någon tillträde", trots att han inte vet om Linnea kommer att närvara. Han säger att den var en fin och tyst demonstration av pojken.

Senare på kvällen våldtar Oskar en till tjej, denna gången två år äldre än han själv. Denna gången finns DNA-bevisning som räcker för att fälla honom ytterligare en gång. Denna tjej var en av dem som stöttade Oskar och hans familj mot Linneas anklagelser. Tar kompisarna och samhället förnuftet till fånga nu när det finns bevis mot Oskar? Nej, smädelsekampanjen omfattar nu även den nya "lögnerskan" och eskalerar. Man börjar påstå att beviset inte räckte för att fälla någon och att vissa vittnen inte kallades och jag vet inte vad. Prästen har ingen aaaaning om detta och utbrister "Stackars pojke.... och flickan också förstås".

Bjästaskolan där alla ungdomar gick och ungdomsgården har valt att hålla sig neutrala även efter domen. Flickan får en KIS som följer efter henne "som en fångvaktare" och pojken tvingas byta skola, men hans klasskompisar drar igång en kampanj för att få tillbaka honom till skolan. Linnea flyttar från orten eftersom hon inte orkar med hatkampanjen mot henne och har det bättre än i byhålan. Hon har jagats från orten för att hon stod upp for en obekväm sanning om en populär och snygg kille som inte kunde vara en våldtäktsman.

I december startar någon (troligen Oskars bror) en tråd på Flashback för att uppvigla de anonyma internetstyrkorna mot tjejerna. Vissa, men inte alla, sväljer betet med hull och hår, men efter att programmet sänts igår uppstår i det närmaste lynchstämning i tråden, inte helt olik den som Oskars familj satte igång. Personuppgifter, bilder, filmer och internetkonton för samtliga familjemedlemmar hittas och läggs upp i tråden. Det som är sorgligt är inte att folk lägger ut uppgifterna på nätet, utan att det är Oskars familj som själva gjort det. Fem minuter på google med rätt namn, tio minuter "fel", och vem som helst kan hitta familjen. De har namngivit sin son på internet i samband med detta och jag vet inte vad som kommer att bli av det. Flera andra bloggar har valt att namnge Oskar, men det tänker inte jag göra.

Jag tror inte att hela Bjästas befolkning stod på Oskars sida men tyvärr märks det inte om man är "neutral". Folk undviker obehagliga saker eftersom de inte vill bli indragna. Det är svårt att ta strid, vi är bekväma av oss och vill inte lägga oss i andras angelägenheter. Jag hoppas att alla, även de som inte bor i Bjästa, har lärt sig någonting nu. Jag har det, och jag är glad att jag såg hela programmet för jag skäms över att jag i början gick på lögnerna som spreds om Linnea. Som tur är hann jag inte göra någon skada med mina fördomar och det är jag väldigt glad över.

Statistik, lögn och förbannad dikt eller konsten att trolla med siffror

I söndags under partiledardebatten drog Fredrik Reinfeldt upp statistik som han fått i present av finansdepartementet. Enligt den hade 100.000 personer fått jobb under alliansens styre, men siffrorna stämde inte eftersom man kartlagt fel åldersgrupp.

Det är valår i år. Då kommer opinionsundersökningarna allt tätare och visar vad svenska befolkningen egentligen tycker. Jag tar alla dessa undersökningar med en stor nypa salt, speciellt som de görs via internet. Opinionsundersökningar går att styra om man ställer rätt vinklade frågot. Internetundersökningar går däremot att spamma bortom all igenkänlighet och är statistiskt osäkra. Det finns ändå många företag som sysslar med detta. Varför? Jo, för att det är billigt. Man slipper betala för att ringa upp massa människor eftersom materialet sköter sig självt. Det största problemet är att man då riskerar att inte få ett tvärsnitt av befolkningen utan enbart specialintresserade.

Nu är ju förhoppningsvis inte finansdepartementets undersökning gjord på internet, men siffrorna är vridna eftersom den nya undersökta gruppen är större än den som undersöktes 2006. Säga vad man vill om politiker men att inte riktigt faktakolla siffror i förväg är i min mening en lite allvarligare prick i registret än att äga en dyr väska.

Årets första snökaos

Jahapp. Jag åker ganska mycket tåg korta sträckor eftersom jag har pojkvännen i en annan kommun dit det är smidigast att ta tåget. Jag bor även relativt nära den svenska hufvudstaden och åker ofta in med besökande vänner för unika butiker som bara återfinns i landets större städer.

Jag fick förstahandsupplevelse av den märkvärdiga företeelsen som Aftonbladet och Expressen döpt till Snökaos igår. Jag och syster tar oss till Stockholmspendeln och där får vi vänta på försenade resenärer från ett annat tåg som visade sig redan vara ombord två sekunder efter utropet. Sedan fick vi stå stilla i tjugo minuter för att ett stoppljus var tänt. Vi hade som tur var räknat med lite förseningar och var ute i väldigt god tid, så vi hade inte bråttom. Vi hann inte med pendeltåget som vi spanat in på hemsidan utan fick vänta på nästa som skulle avgå ganska nära inpå. Efter en smärre försening kom vi fram till vårt slutmål där vi träffade släktingar en masse för den sorgliga av de tre stora anledningarna för en släkt att befinna sig på ett och samma ställe.

När det så blev dags att bege sig hemåt med tågen hann vi just och just INTE med tåget som stod vid perrongen. Men, tänkte vi glada i hågen, detta är Stockholm staden där kommunikationerna fungerar bättre än i Norrland och nya tåg kommer en gång i kvarten. Och vi väntade. Ett tåg gick åt andra hållet, skylten plingade till. Det skulle gå ett tåg om en halvtimme efter att vi stämplat våra åkremsor som strax utgår. Ett till tåg hann köra förbi, åter åt fel håll. Plötsligt försvinner tåget från tidtabellen på tvn. Mannen i biljettluckan meddelar via sin mikrofon att tåget är inställt och de inte vet om det går fler tåg överhuvudtaget ikväll. Jag frågar om det går bussar. Han svarar att det gör det inte, inga ersättningsbussar.

Vi bestämmer oss för att vänta på om det nya tåget - som går om ytterligare en halvtimme - ämnar stånka sig fram till vår perrong. Tåget kommer och går, självklart åt andra hållet. Tidtabellen talar sitt tydliga språk och det ser mörkt ut om att det kommer att bli någon avfärd mot Stockholm central och Uppsala alls denna iskalla kväll. Men, tåget kommer i allafall och vi sätter oss lättade och glada på tåget. Nu ska vi väl äntligen få ta oss en bit på vägen hem. En bit var ordet. Tåget stannar en längre stund tre gånger, inklusive en lite väl lång paus vid stationen där vi kliver på. Problem, problem, sluddrar högtalarna. Varför är det alltid så dåligt ljud i högtalare på tåg och stationer? Jag hör då aldrig vad de försöker meddela passagerarna.

Det har tagit fyrtio minuter för sträckan om vanligtvis går på halva tiden när vi äntligen rullar in på centralen. Där uppstår problemet att välja tåg. Det går två mot Uppsala nämligen. Det ena är försenat sedan 19.30 (klockar är nu 22.30). Vi ägnar halvtimmen innan avgång med att först köpa biljetter (båda tågen körs av SJ) och därefter skynda stafett mellan de två olika tågen. 19.30-tåget kommer inte, så vitt vi kan se, men de det rullar in ett snarlikt silvertåg utan påslagna skyltar och passagerare på perrongen bredvid. Jag och syster tar oss till det vanliga tåget vars ankomst blivit inställd. Jaha, bara att gå tillbaka. Inget tåg där heller. Sen går vi slutgiltigt till tåget som går tio över eftersom det andra verkar ha upplösts i snöflingor någonstans på vägen. Ingen information, ingenting.

När vi äntligen sitter på tåget, utmattade av dagens känslomässiga prövning och alla tågförseningar, rullar tåget som det ska fram till Uppsala i höjd med Ultuna. Där stannar tåget på grund av att bromsarna varnar. Tydligen är det bara lokföraren som kan kolla felet och denne går genom hela tåget för att se på bromsarna i de två bakre vagnarna. Vi sitter i den tredje och ser hur han tar god tid på sig. Vi sitter som uppstoppade djur i en glasmonter och väntar på att detta ska bli gjort. Det tar sitt tag och vi tuffar slutligen in på Uppsala station långt efter midnatt.

Nu skyndar vi oss hem eftersom både jag och lillasyster helst vill lägga oss i närmaste snödriva och somna. Vägen hem från stationen har aldrig känts längre. Ju närmare vi kommer hem, desto piggare blir vi av den bitande kylan, och det går nästan inte att somna när täcket väl värmer våra skakande fötter.

Sagan om de utförsäkrade

Lagom till att jag skriver om mina svårigheter att plita ihop ett personligt brev till tänkbara arbetsgivare visar Uppdrag Granskning en dokumentär om hur en person som är helt utsliten både mentalt och fysiskt nekas sjukersättning som sjukpension heter nuförtiden.

Mitt hjärta brinner för dessa samhällets svagaste som inte orkar eller kan arbeta på grund av diverse skador eller sjukdomar. Är det verkligen meningen vi ska arbeta till sista blodsdroppen och dö vid vår läst? Vad är det för välfärdssamhälle? Det är lätt att uppröras av den hjärtskärande berättelsen om Mari-Louise som inträffade innan massutförsäkringarna som trädde i kraft nu runt årsskiftet. Hon hade psykiska problem och kunde inte använda sina tummar, men ändå tyckte Försäkringskassan att hon kunde arbeta med någotslags fantasijobb som ingen i verkligheten kunde hitta. Hon skulle inte ens ha dugit till att hålla upp dörren för gamlingar på McDonalds. Mari-Louise tog livet av sig eftersom hon inte orkade kämpa för sin rätt längre. Det kanske är det som är den stora planen bakom utförsäkringarna? Det är en människosyn som jag inte vill skriva under på, för vi kan alla hamna i den situationen.

Länkar: Sydsvenskan, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Östran