Lagom till att jag skriver om mina svårigheter att plita ihop ett personligt brev till tänkbara arbetsgivare visar Uppdrag Granskning en dokumentär om hur en person som är helt utsliten både mentalt och fysiskt nekas sjukersättning som sjukpension heter nuförtiden.
Mitt hjärta brinner för dessa samhällets svagaste som inte orkar eller kan arbeta på grund av diverse skador eller sjukdomar. Är det verkligen meningen vi ska arbeta till sista blodsdroppen och dö vid vår läst? Vad är det för välfärdssamhälle? Det är lätt att uppröras av den hjärtskärande berättelsen om Mari-Louise som inträffade innan massutförsäkringarna som trädde i kraft nu runt årsskiftet. Hon hade psykiska problem och kunde inte använda sina tummar, men ändå tyckte Försäkringskassan att hon kunde arbeta med någotslags fantasijobb som ingen i verkligheten kunde hitta. Hon skulle inte ens ha dugit till att hålla upp dörren för gamlingar på McDonalds. Mari-Louise tog livet av sig eftersom hon inte orkade kämpa för sin rätt längre. Det kanske är det som är den stora planen bakom utförsäkringarna? Det är en människosyn som jag inte vill skriva under på, för vi kan alla hamna i den situationen.
Länkar: Sydsvenskan, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Östran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar