Av någon anledning är jag inte lika skrivsugen nu när oktober har börjat som jag var i september. Kanske har det med sockerintaget att göra, men förmodligen inte. Oktober känns mest som en väntemånad och en månad som inte kommer att bära med sig någonting speciellt intressant. Kanske är det en höstdepression på gång, jag märkte när jag åkte hem ifrån Örebro och E i söndags att det var mörkt och kallt redan klockan 17 och det gjorde mig lite dyster till sinnes. Sommaren är definitivt över nu. Inga fler simturer förrän nästa år.
Jag är lite villrådig. Jag försöker att vara positiv just nu men det känns som om mitt liv inte riktigt är anpassat för framgång utan status quo. Om en till sex veckor kommer jag att veta om jag bör starta ett företag eller inte, om jag får ärligen betalt från min potentiella kund och jag klarar inte riktigt av det. Jag hatar att bli besviken, och jag hatar att bli lurad. Min stolthet kan inte riktigt erkänna att det går att lura mig, men det gör det definitivt. Jag kan inte allt och det går omöjligen att skydda sig mot allting i världen. Det skulle bara kännas riktigt surt om jag som är en väldigt försiktig och misstänksam människa av naturen går på en nit. Jag försöker intala mig att man lär sig bäst av sina misstag eftersom man då förmodligen aldrig kommer att göra om dem.
Träningen är inte riktigt igång igen. Jag har märkt att min rastlöshet kan bero på fysisk understimulans. Jag blir direkt lugn när jag känner av luften utomhus och vill bara låta mina fötter svepa iväg med mig. Tyvärr var jag ute idag när jag var hungrig, så det blev ingen längre promenad. Imorgon ska jag göra ett armpass runt lunchtid, då det är som färst folk på gymmet. På fredag går ett corepass som jag tycker om. Än är inte veckan förlorad träningsmässigt.
Jag vet hur det är att bli besviken *grumpf*, men man får bara ta det som det kommer. Att gå otålig och orlolig runt och vänta gör inte livet så kul.
SvaraRaderaDu är duktig, så det går säkert bra. Ta det bara lugnt. Ochang träningen - Keep it up! :). Så länge du håller igång kommer motivationen och viljan bli större. Jag har bara hållt igång i 2½ vecka och jag blir redan väldigt frustrerad om jag inte kan ta mig ut. :P
Jag tror på dig! Många kramar!
Träningen hjälper att hålla humöret i balans. Jag mådde dåligt förra veckan och jag tränade inte alls, vilket förmodligen ledde till dåligt samvete, lite ångest och ökad stress över pengar och jobb.
SvaraRaderaJust nu är det mer att komma ut ock gå mellan träningspassen som är det svåra. Det är rätt tråkigt att gå ut och gå själv, så jag får väl ragga med mig någon ur huset eller stan som promenadkompis.
Jag har hållit på med träningen i drygt två månader nu. Det som jag lägger märke till är inte så mycket skillnader i hur jag ser ut som skillnader i hur tungt jag klarar av att lyfta med olika muskelgrupper. Det kommer att ta lång tid innan jag ser några visuella resultat på träningen eftersom jag har för mycket späck. Men förhoppningsvis är jag på väg åt rätt håll i alla fall.