Ord: 7330 / 8258
Min huvudperson är en riktigt jobbig person just nu. Jag försöker få henne att gå till ett visst ställe, men hon hittar ständigt på en massa ursäkter och vettiga förklaringar till varför hon inte bör det. Nu tog jag helt sonika och placerade henne där hon ska vara för att berättelsen ska ta fart. Jag får fundera på en bättre förklaring till varför hon är där senare.
Eftersom jag inte skrev så mycket i helg fick jag räkna om antal ord per dag. Just nu är det 1826 ord per dag som jag ska få ihop för att klara deadline. Kollade hur många ord jag ligger efter och insåg att jag borde hålla mig borta från miniräknaren och istället klämma ur mig ord. Jag har lite mer än hälften kvar, men u har jag kommit till en del där jag kan ordmangla ur mig uttryck, adjektiv, beskrivningar och dialog. Yay.
Jag kommer att bryta nu för lunch och förhoppningsvis hinner jag skriva lika mycket i eftermiddag.
måndag 7 november 2011
SciFi och Fantasydagen i Uppsala
Igår var jag på Science-Fiction och Fantasydagen i Uppsala. Inga ord hann bli skrivna, så jag får lägga på några extra ord på varje dag som är kvar istället. Jag gillade initiativet och tyckte det var en bra första version av fantasydagen.
Jag var med på fem av åtta diskussioner som höll inom olika subgenrer till Sci Fi och Fantasy. Det första handlade om varför de två genrerna buntas ihop och en akademiker som hade skrivit uppsats om Sci-Fi påstod att det var en high brow-genre och kallade Fantasyn, som han erkände att han knappt hade läst, för infantil. Han sa även att fantasy mest tilltalade kvinnor och att de kunde bero på att det påminde så mycket om hästböcker som tonårstjejer läser. Han ställde slutligen Fantasy och Sci Fi mot varandra som känsla/moral mot förnuftet. Påståendena strök flera fantasyfanatiker mothårs och flera ville motbevisa och argumentera emot den Onde Sci-Fienden. Publiken släpptes inte in i diskussionen förrän de som satt uppe på scen hade pratat klart och därmed säkert passerat flera av de relevanta punkter som de ville ta upp. Vissa kunde inte hålla sig utan skrek utan att ha fått "tillåtelse" av moderatorn att det var dålig stil att inte publiken fick vara med och diskutera när det faktiskt trollades uppifrån scenen. Det satt ett annan kille på scen som skulle vara på Fantasy-sidan i diskussionen, men jag och många med mig tyckte nog att han vek sig lite väl ofta och inte alls diskuterade lika mycket som Akademikern. Efter att diskussionen faktiskt hade tagit slut smet Akademikern iväg, möjligen av rädsla för att bli lynchad av illa berörda Fantasyfans som inte tyckte att det var schysst gjort av honom.
Det var ett fel på den panelen och lite samma sak med panelen om översättning av genrerna och om självutgivning att publiken stängdes ute från diskussionen. Idag är folk vana att kunna vara med och kommentera, diskutera och argumentera i realtid tack vare sociala medier och kommentarsfunktioner på tidningar och bloggar. Visst, det är en poäng i att slutföra en tankegång, men att föra en hel diskussion utan att ta in lite input från folk som kanske har intressantare frågor än moderatorn. Då blir moderatorns jobb att släppa lite på ventilen hos folk som faktiskt har brillianta frågor och ibland kan diskussionen bli bättre och med dynamisk. Det felet som gjordes på första panelen var just polariseringen mellan SF och Fantasy-fans. Ingen vill bli utpekad som dum och infantil, eller pretto och nedlåtande. Kanske inte borde ha gått på den panelen egentlgien för jag hatar när det blir alltför jobbiga och extrema debatter. Ingen kan påverka någon att byta åsikt, men alla försöker likt förbannat.
Det blev bättre med översättarpanelen och självutgivningspanelen, mycket bättre. Förmodligen var det för att det inte fanns en så tydligt motsatsförhållande i de som SF vs F. Här kunde man få tips och intresseranta insikter oavsett om man gillade endera eller båda genrerna. Jag gillade de flesta paneldiskussioner förutom den första, för i de andra fick publiken komma in mycket tidigare. Under självutgivningsdebatten var moderatorn lugn och sansad och jag tror att det smittade av sig på publiken till viss del. Delvis var det mycket relevant info och personliga erfarenheter som det pratades om. Moderatorn tog upp många av de uppenbara frågor som kan uppstå eftersom hon inte hade någon insyn i den världen. Samtliga i panelen hade startat egna förlag för att kunna ge ut sin litteratur, vissa på grund av att de inte kom överrens med sättet som förlagen handskades med deras verk och andra för att de helt enkelt blev refuserade gång på gång.
Den här panelen är nog intressantast ur framtidssynpunkt för de som kanske hittar till min blogg på sökordet Författarambitioner. Vad händer efter att man skrivit sitt livs verk och inte får det publicerat? Ser folk ner på självpublikation? Hur marknadsför man sitt verk? Här är en sammanfattning av de bästa råden som panelen gav:
-PubLit. Flera av författarna använde sig av detta. PL trycker böcker on-demand, det vill säga först när en bok blir beställd från till exempel Adlibris och därför kan det ta längre tid. Tänk på att inte släppa iväg ett halvfärdigt manus bara för att du vill ha din berättelse som fysisk bok.
-Kontakter. Vill man komma billigt undan kan man anlita litteraturintresserade eller skrivande vänner, men om man planerar att ger ut massor av böcker i framtiden kan man fundera på att faktiskt ge dem betalt eller anlita professionella redaktörer. Överutnyttja inte dina vänner.
-Korrläsning. Se till att det sker av ett par nya ögon, det är lätt att bli hemmablind. Läsare kommer inte att veta allt som du vet om din egen berättelse och korrläsare har lättare att hitta stavfel, logiska felslut och ge tips om man ska stryka eller skriva till någonting. Använd helst bokens tänkta sidlayout och använda absolut inte Times New Roman. Den fungerar inte som typsnitt för bok. Författarna tipsade om
-Omslaget. Tänk på att boken måste ha en framsida. Behöver du anlita en konstnär eller har du kanske konstnärliga ambitioner själv? Skaffa ett program på datorn där du kan leka och fixa med både sidlayout och omslagskonst.
-Att ge ut sina egna böcker är att vara ensam, man får bestämma allt själv men man har även ansvar för att göra det. Alla författarna verkade göra detta på sin fritid och två funderade på att även ge ut andras böcker i framtiden.
-Tid. Även om det inte kanske alltid tar mer tid än skrivandet av boken är det mycket pill och fixande. Det kan ta allt ifrån 40 timmar till hundratals, som en av författarna erkände.
-Kostnad. Man bör starta ett eget företag eller bolag för att kunna ge ut sina egna böcker, det kostar runt 1000 kr att bilda bolag, att trycka upp böcker kostar en del. En av författarna sa att han lagt ner oerhört mycket tid, men inte så himla mycket pengar på sin första bok. Han hade lagt ut ca 10 000 kr på sin första bok och hade tjänat igen det. Det är svårt att bli jättekänd som självutgiven, så man kan inte räkna med att sälja mer än ett par hundra, når man tusen ska man vara riktigt nöjd. Enligt en av författarna säljer en debutant på konventionella förlag sällan mer än 200-800 exemplar av sin första bok om man nu inte råkar skriva om Hundraåringar som kliver ut ur fönster och försvinner, men det är extremt ovanligt.
-Marknadsföring. Kolla runt på bloggar som recenserar böcker och kolla upp vilka som läser det mesta de får in, skicka dit ett exemplar av boken. BTJ - Bibliotekstjänst. Om BTJ recenserar boken och den får en bra omdöme kan biblioteken bestämma sig för att köpa in din bok och det är inte dåligt. Låt din hemstad veta att du har skrivit en bok, fråga ditt lokala ICA/Coop/Bibliotek om du kan sälja och signera böcker där i ett par timmar. Sprid information via Facebook-annonser, fantasydagar.
---
Jag gick även på två författarpaneler. Den ena blev jag lite sen till eftersom jag botaniserade bland de begagnade böckerna och kom hem med en liten säck böcker. Den första var Erik Granström och han berättade om sina böcker Svavelvinter och Slaktare små. Jag tycker titlarna är väldigt dramatiska, och planerar att läsa dem. Han tog upp frågor från publiken åtminstone tjugo minuter in i samtalet vilket vad ungefär när jag dök upp. Det var mycket frågor om arbetsdisciplin eftersom han författar på heltid. Han berättade att han hade jobbat hemma en längre tid eftersom han jobbat för ett dataföretag med anställda över hela världen. Han delade upp dagen i tre pass om ca tre timmar och tog däremellan kortare eller längre pauser för måltider och hundrastning, samt familjetid. Granström visade över upp rollspelet Svavelvinter. Boken baseras på ett rollspel, så nu är cirkeln sluten.
Den andra författarpanelen var med Anders Björkelid och den var mer personlig. Han berättade humoristiskt om hur hans romansvit, ursprungligen ett ungdomsrollspel riktat mot ungdomarna i Mora, uppstod under en dag på McDonalds där han och en kompis antecknade vilka ungdomar som kom och gick. Här fick publiken komma in mycket tidigare och det var Björkelid själv som bestämde frågorna. Moderatorn vid detta samtal var en gammal vän till Björkelid och han gjorde inte så mycket mer än att ställa ett par frågor då och då. Den panelen var mer som en sagostund.
Översättningspanelen hade Ylva Spångberg som huvudperson och hon berättade om sitt liv som översättare. Hon kallade sina 25000 nedslag per dag maklig takt och berättade om sina eskapader under sin över tjugo år långa karriär. Hon hade översatt böcker hon inte tyckte om och berättade att det tog dubbelt så lång tid när hennes redaktörer och förlag trugade henne. Spångberg har översatt jättemycket fantasy, allt ifrån Eddings till Gaiman, och chansen är stor att någon av alla unga fantasyfans läst ett flertal av hennes översatta böcker om man läst dem på svenska. Jag inledde min läsarkarriär i fantasy med Eddings böcker och tackade henne för att hon lett in mig i den fantastiska litteraturen. Jag vet inte om jag skrämde henne, hon verkade bli lite paff, men jag hoppas att hon tog det på rätt sätt.
Nästa år kommer SFF-dagen att bli en hel helg och kallas SweCon. Det kommer att anordnas i Uppsala i oktober. Kanske ses vi där?
Jag var med på fem av åtta diskussioner som höll inom olika subgenrer till Sci Fi och Fantasy. Det första handlade om varför de två genrerna buntas ihop och en akademiker som hade skrivit uppsats om Sci-Fi påstod att det var en high brow-genre och kallade Fantasyn, som han erkände att han knappt hade läst, för infantil. Han sa även att fantasy mest tilltalade kvinnor och att de kunde bero på att det påminde så mycket om hästböcker som tonårstjejer läser. Han ställde slutligen Fantasy och Sci Fi mot varandra som känsla/moral mot förnuftet. Påståendena strök flera fantasyfanatiker mothårs och flera ville motbevisa och argumentera emot den Onde Sci-Fienden. Publiken släpptes inte in i diskussionen förrän de som satt uppe på scen hade pratat klart och därmed säkert passerat flera av de relevanta punkter som de ville ta upp. Vissa kunde inte hålla sig utan skrek utan att ha fått "tillåtelse" av moderatorn att det var dålig stil att inte publiken fick vara med och diskutera när det faktiskt trollades uppifrån scenen. Det satt ett annan kille på scen som skulle vara på Fantasy-sidan i diskussionen, men jag och många med mig tyckte nog att han vek sig lite väl ofta och inte alls diskuterade lika mycket som Akademikern. Efter att diskussionen faktiskt hade tagit slut smet Akademikern iväg, möjligen av rädsla för att bli lynchad av illa berörda Fantasyfans som inte tyckte att det var schysst gjort av honom.
Det var ett fel på den panelen och lite samma sak med panelen om översättning av genrerna och om självutgivning att publiken stängdes ute från diskussionen. Idag är folk vana att kunna vara med och kommentera, diskutera och argumentera i realtid tack vare sociala medier och kommentarsfunktioner på tidningar och bloggar. Visst, det är en poäng i att slutföra en tankegång, men att föra en hel diskussion utan att ta in lite input från folk som kanske har intressantare frågor än moderatorn. Då blir moderatorns jobb att släppa lite på ventilen hos folk som faktiskt har brillianta frågor och ibland kan diskussionen bli bättre och med dynamisk. Det felet som gjordes på första panelen var just polariseringen mellan SF och Fantasy-fans. Ingen vill bli utpekad som dum och infantil, eller pretto och nedlåtande. Kanske inte borde ha gått på den panelen egentlgien för jag hatar när det blir alltför jobbiga och extrema debatter. Ingen kan påverka någon att byta åsikt, men alla försöker likt förbannat.
Det blev bättre med översättarpanelen och självutgivningspanelen, mycket bättre. Förmodligen var det för att det inte fanns en så tydligt motsatsförhållande i de som SF vs F. Här kunde man få tips och intresseranta insikter oavsett om man gillade endera eller båda genrerna. Jag gillade de flesta paneldiskussioner förutom den första, för i de andra fick publiken komma in mycket tidigare. Under självutgivningsdebatten var moderatorn lugn och sansad och jag tror att det smittade av sig på publiken till viss del. Delvis var det mycket relevant info och personliga erfarenheter som det pratades om. Moderatorn tog upp många av de uppenbara frågor som kan uppstå eftersom hon inte hade någon insyn i den världen. Samtliga i panelen hade startat egna förlag för att kunna ge ut sin litteratur, vissa på grund av att de inte kom överrens med sättet som förlagen handskades med deras verk och andra för att de helt enkelt blev refuserade gång på gång.
Den här panelen är nog intressantast ur framtidssynpunkt för de som kanske hittar till min blogg på sökordet Författarambitioner. Vad händer efter att man skrivit sitt livs verk och inte får det publicerat? Ser folk ner på självpublikation? Hur marknadsför man sitt verk? Här är en sammanfattning av de bästa råden som panelen gav:
-PubLit. Flera av författarna använde sig av detta. PL trycker böcker on-demand, det vill säga först när en bok blir beställd från till exempel Adlibris och därför kan det ta längre tid. Tänk på att inte släppa iväg ett halvfärdigt manus bara för att du vill ha din berättelse som fysisk bok.
-Kontakter. Vill man komma billigt undan kan man anlita litteraturintresserade eller skrivande vänner, men om man planerar att ger ut massor av böcker i framtiden kan man fundera på att faktiskt ge dem betalt eller anlita professionella redaktörer. Överutnyttja inte dina vänner.
-Korrläsning. Se till att det sker av ett par nya ögon, det är lätt att bli hemmablind. Läsare kommer inte att veta allt som du vet om din egen berättelse och korrläsare har lättare att hitta stavfel, logiska felslut och ge tips om man ska stryka eller skriva till någonting. Använd helst bokens tänkta sidlayout och använda absolut inte Times New Roman. Den fungerar inte som typsnitt för bok. Författarna tipsade om
-Omslaget. Tänk på att boken måste ha en framsida. Behöver du anlita en konstnär eller har du kanske konstnärliga ambitioner själv? Skaffa ett program på datorn där du kan leka och fixa med både sidlayout och omslagskonst.
-Att ge ut sina egna böcker är att vara ensam, man får bestämma allt själv men man har även ansvar för att göra det. Alla författarna verkade göra detta på sin fritid och två funderade på att även ge ut andras böcker i framtiden.
-Tid. Även om det inte kanske alltid tar mer tid än skrivandet av boken är det mycket pill och fixande. Det kan ta allt ifrån 40 timmar till hundratals, som en av författarna erkände.
-Kostnad. Man bör starta ett eget företag eller bolag för att kunna ge ut sina egna böcker, det kostar runt 1000 kr att bilda bolag, att trycka upp böcker kostar en del. En av författarna sa att han lagt ner oerhört mycket tid, men inte så himla mycket pengar på sin första bok. Han hade lagt ut ca 10 000 kr på sin första bok och hade tjänat igen det. Det är svårt att bli jättekänd som självutgiven, så man kan inte räkna med att sälja mer än ett par hundra, når man tusen ska man vara riktigt nöjd. Enligt en av författarna säljer en debutant på konventionella förlag sällan mer än 200-800 exemplar av sin första bok om man nu inte råkar skriva om Hundraåringar som kliver ut ur fönster och försvinner, men det är extremt ovanligt.
-Marknadsföring. Kolla runt på bloggar som recenserar böcker och kolla upp vilka som läser det mesta de får in, skicka dit ett exemplar av boken. BTJ - Bibliotekstjänst. Om BTJ recenserar boken och den får en bra omdöme kan biblioteken bestämma sig för att köpa in din bok och det är inte dåligt. Låt din hemstad veta att du har skrivit en bok, fråga ditt lokala ICA/Coop/Bibliotek om du kan sälja och signera böcker där i ett par timmar. Sprid information via Facebook-annonser, fantasydagar.
---
Jag gick även på två författarpaneler. Den ena blev jag lite sen till eftersom jag botaniserade bland de begagnade böckerna och kom hem med en liten säck böcker. Den första var Erik Granström och han berättade om sina böcker Svavelvinter och Slaktare små. Jag tycker titlarna är väldigt dramatiska, och planerar att läsa dem. Han tog upp frågor från publiken åtminstone tjugo minuter in i samtalet vilket vad ungefär när jag dök upp. Det var mycket frågor om arbetsdisciplin eftersom han författar på heltid. Han berättade att han hade jobbat hemma en längre tid eftersom han jobbat för ett dataföretag med anställda över hela världen. Han delade upp dagen i tre pass om ca tre timmar och tog däremellan kortare eller längre pauser för måltider och hundrastning, samt familjetid. Granström visade över upp rollspelet Svavelvinter. Boken baseras på ett rollspel, så nu är cirkeln sluten.
Den andra författarpanelen var med Anders Björkelid och den var mer personlig. Han berättade humoristiskt om hur hans romansvit, ursprungligen ett ungdomsrollspel riktat mot ungdomarna i Mora, uppstod under en dag på McDonalds där han och en kompis antecknade vilka ungdomar som kom och gick. Här fick publiken komma in mycket tidigare och det var Björkelid själv som bestämde frågorna. Moderatorn vid detta samtal var en gammal vän till Björkelid och han gjorde inte så mycket mer än att ställa ett par frågor då och då. Den panelen var mer som en sagostund.
Översättningspanelen hade Ylva Spångberg som huvudperson och hon berättade om sitt liv som översättare. Hon kallade sina 25000 nedslag per dag maklig takt och berättade om sina eskapader under sin över tjugo år långa karriär. Hon hade översatt böcker hon inte tyckte om och berättade att det tog dubbelt så lång tid när hennes redaktörer och förlag trugade henne. Spångberg har översatt jättemycket fantasy, allt ifrån Eddings till Gaiman, och chansen är stor att någon av alla unga fantasyfans läst ett flertal av hennes översatta böcker om man läst dem på svenska. Jag inledde min läsarkarriär i fantasy med Eddings böcker och tackade henne för att hon lett in mig i den fantastiska litteraturen. Jag vet inte om jag skrämde henne, hon verkade bli lite paff, men jag hoppas att hon tog det på rätt sätt.
Nästa år kommer SFF-dagen att bli en hel helg och kallas SweCon. Det kommer att anordnas i Uppsala i oktober. Kanske ses vi där?
fredag 4 november 2011
Bättre översikt - NaNoWriMo, Dag 4
Ord: 6217 / 6668 ( i skrivande stund)
Kommer nog inte att hinna skriva alla mina ord idag, kanske inte imorgon heller. Jag har skrivit lite fler ord än det krävdes både igår och förrgår, så jag behöver inte missa hela målet. Ska försöker skriva lite.
Jag har provat ett nytt författarverktyg som heter yWriter. Man kan hålla koll på miljöer, karaktärer, scener och kapitel och slippa scrolla upp och ner i ett word-dokument för att hitta den scen man tänkt fortsätta med. Man kan kalla scenerna för olika namn och lägga in vilka personer, miljöer och föremål som finns med i just den scenen. Som perfektionist är detta en väldigt bra sätt att hålla koll på att man behåller kontinuiteten. yWriter är programmerad av en författare som säger sig ha använt det till alla sina böcker och är gratis.
Jag har lagt in de personer som förekommer hittills, jag har ett ganska litet persongalleri. Jag skulle kunna sitta och fippla med yWriter hur länge som helst, men jag ska försöka att inte slösa bort alldeles för mycket tid på det. Det kan vänta till december när jag behöver se över och finputsa texten.
Min berättelse börjar ta form, men det är mycket som behöver tänkas över för att det inte ska blir en massa konstiga godtyckliga övergångar mellan olika scener och situationer. Det är lättare att se antal ord, scenordning och hur många olika stycken jag faktiskt har skrivit för en viss händelse. Jag bestämde mig för att byta perspektiv på berättelsen från jag-form till tredje person, men jag har inte ännu bestämt mig om det innebär att jag kommer att släppa in några andra personer i berättarstolen.
Kommer nog inte att hinna skriva alla mina ord idag, kanske inte imorgon heller. Jag har skrivit lite fler ord än det krävdes både igår och förrgår, så jag behöver inte missa hela målet. Ska försöker skriva lite.
Jag har provat ett nytt författarverktyg som heter yWriter. Man kan hålla koll på miljöer, karaktärer, scener och kapitel och slippa scrolla upp och ner i ett word-dokument för att hitta den scen man tänkt fortsätta med. Man kan kalla scenerna för olika namn och lägga in vilka personer, miljöer och föremål som finns med i just den scenen. Som perfektionist är detta en väldigt bra sätt att hålla koll på att man behåller kontinuiteten. yWriter är programmerad av en författare som säger sig ha använt det till alla sina böcker och är gratis.
Jag har lagt in de personer som förekommer hittills, jag har ett ganska litet persongalleri. Jag skulle kunna sitta och fippla med yWriter hur länge som helst, men jag ska försöka att inte slösa bort alldeles för mycket tid på det. Det kan vänta till december när jag behöver se över och finputsa texten.
Min berättelse börjar ta form, men det är mycket som behöver tänkas över för att det inte ska blir en massa konstiga godtyckliga övergångar mellan olika scener och situationer. Det är lättare att se antal ord, scenordning och hur många olika stycken jag faktiskt har skrivit för en viss händelse. Jag bestämde mig för att byta perspektiv på berättelsen från jag-form till tredje person, men jag har inte ännu bestämt mig om det innebär att jag kommer att släppa in några andra personer i berättarstolen.
torsdag 3 november 2011
Ergonomi - NaNoWriMo dag 3
Ord: 3391
Skrivandet går bra nu men det uppstår alltid andra problem:
Jag har ingen ordentlig skrivbordsstol. Nu har ryggen börjat att klaga, jag har en för lång rygg i förhållande till min längd och att sitta för länge ger mig ryggvärk. Jag funderar på en nödlösning för att slippa få ont under månaden.
Det största problemet är att de flesta stolar har svankstödet alldeles för lågt placerat för att jag ska kunna ha någon som helst nytta av det. Detta innebär i sin tur ofta att själva stolsryggen måste kunna lutas framåt för att ge stöd åt den högre delen, eller vara tillräckligt mjuk för att den ska forma sig efter min rygg. Det näst största problemet är skillnaden i höjd mellan bord och stol. Om jag ska kunna arbeta på bordet jag har nu måste stolen vara en viss höjd över golvet vilket leder till att jag inte når ner till golvet. Sorgligt nog så leder en längre rygg till att man har kortare ben. Jag har använt min subwoofer som fotstöd, men det är ohållbart i längden. Den är för smal för att jag ska kunna variera fötternas placering. Jag kanske får lägga en planka eller något på den som en tillfällig akutlösning.
Skrivandet går bra nu men det uppstår alltid andra problem:
Jag har ingen ordentlig skrivbordsstol. Nu har ryggen börjat att klaga, jag har en för lång rygg i förhållande till min längd och att sitta för länge ger mig ryggvärk. Jag funderar på en nödlösning för att slippa få ont under månaden.
Det största problemet är att de flesta stolar har svankstödet alldeles för lågt placerat för att jag ska kunna ha någon som helst nytta av det. Detta innebär i sin tur ofta att själva stolsryggen måste kunna lutas framåt för att ge stöd åt den högre delen, eller vara tillräckligt mjuk för att den ska forma sig efter min rygg. Det näst största problemet är skillnaden i höjd mellan bord och stol. Om jag ska kunna arbeta på bordet jag har nu måste stolen vara en viss höjd över golvet vilket leder till att jag inte når ner till golvet. Sorgligt nog så leder en längre rygg till att man har kortare ben. Jag har använt min subwoofer som fotstöd, men det är ohållbart i längden. Den är för smal för att jag ska kunna variera fötternas placering. Jag kanske får lägga en planka eller något på den som en tillfällig akutlösning.
onsdag 2 november 2011
A New Hope - NaNoWriMO Dag 2,5
Trots en halvhemsk dag på personligt plan så lyckades jag få ihop orden innan midnatt (yay). Diskuterade romanidén och mina tänkta upplägg för den med nördkompis som tyckte att jag lyckades få till en ny och intressant spinn på varulvsmyten. Det gjorde mig på bättre humör och fick mig att blir lite mer hoppfull om projektet. Hon har inte fått läsa röran ännu, men det kommer nog.
Funderade på att korrläsa de första sidorna och rätta till lite fulfel där, men jag tror inte att jag ska dra igång mer skrivande ikväll. Jag är nöjd med dagens insats och behöver dessutom gå upp ganska tidigt imorgon. Verkligheten kallar.
Funderade på att korrläsa de första sidorna och rätta till lite fulfel där, men jag tror inte att jag ska dra igång mer skrivande ikväll. Jag är nöjd med dagens insats och behöver dessutom gå upp ganska tidigt imorgon. Verkligheten kallar.
NaNoWriMo - Dag 2
1806 ord.
Jag är lite nedslagen idag. Delvis för att jag satt uppe till halv tre idag för att få ihop mina 1667 ord, och därför inte sov tillräckligt och delvis för att jag inte alls är nöjd med det som jag har åstadkommit hittills. Min berättelse känns oplanerad och den scen jag arbetat med hittills känns ihålig. Min huvudperson är ensam för tillfället och sjukt och tänker på saker och att hon har ont, men jag har svårt att få hennes inre tankar att bli som jag vill. De flaxar liksom iväg eftersom jag tänker mer på ord än på innehåll.
Idag tänkte jag totalt skita i min huvudpersons känsloliv och hoppas längre fram i berättelsen där jag faktiskt har planerat in vad som ska hända. Jag kommer att prova på lite dialog. Ju mer jag skriver desto lättare blir det att prångla ut ord. Måhända är det inte stor litteratur ännu, men det är en början. Bättre skriva någonting dåligt än att inte skriva någonting alls. Fast det är jättesvårt att inte vara självkritisk under skrivprocessen.
Jag gick, som ni förmodligen redan listat ut, tvärt emot min lärares råd om att inte börja från början. Min första instinkt är alltid att skriva kronologiskt, men det känns ofta väldigt tungt. Idag tänker jag bläddra igenom mina idéböcker och se om jag kan hitta någonting från gömmorna som passar till den här sagan.
Jag är lite nedslagen idag. Delvis för att jag satt uppe till halv tre idag för att få ihop mina 1667 ord, och därför inte sov tillräckligt och delvis för att jag inte alls är nöjd med det som jag har åstadkommit hittills. Min berättelse känns oplanerad och den scen jag arbetat med hittills känns ihålig. Min huvudperson är ensam för tillfället och sjukt och tänker på saker och att hon har ont, men jag har svårt att få hennes inre tankar att bli som jag vill. De flaxar liksom iväg eftersom jag tänker mer på ord än på innehåll.
Idag tänkte jag totalt skita i min huvudpersons känsloliv och hoppas längre fram i berättelsen där jag faktiskt har planerat in vad som ska hända. Jag kommer att prova på lite dialog. Ju mer jag skriver desto lättare blir det att prångla ut ord. Måhända är det inte stor litteratur ännu, men det är en början. Bättre skriva någonting dåligt än att inte skriva någonting alls. Fast det är jättesvårt att inte vara självkritisk under skrivprocessen.
Jag gick, som ni förmodligen redan listat ut, tvärt emot min lärares råd om att inte börja från början. Min första instinkt är alltid att skriva kronologiskt, men det känns ofta väldigt tungt. Idag tänker jag bläddra igenom mina idéböcker och se om jag kan hitta någonting från gömmorna som passar till den här sagan.
tisdag 1 november 2011
NaNoWriMO - Dag 1
Har ungefär skrivit hälften av de ord jag ska skriva idag. Försöker att inte ha förutfattade meningar om min egen text och inte döma det första utkastet. Har skrivit om min början tre gånger men den blir inte bra. Jag försöker etablera en vettig mor-dotter-relation, men det vill sig inte riktigt. Det här är en av få saker som jag inte har en aning om hur jag ska researcha. Fråga mammor med vuxna barn? Kanske skulle jag ha valt någonting som jag känner till att börja med.
Jag funderar på att skriva en lite roligare scen än i början. En av mina översättarlärare berättade en gång att han alltid börjar en bra bit in i texten när han översätter. Början på en berättelse är allting. Den ska vara intressant och fånga upp läsaren så att denne vill läsa vidare. Jag tror att det är bra att undanhålla lite information i början på en berättelse, skapa ett mysterium eller en konflikt som driver berättelsen och läsaren vidare.
Ska försöka var lite mindre kritisk mot min stomme och bara skriva vidare nu. Texten har vilat i några timmar nu så jag ska kolla på den igen.
Jag funderar på att skriva en lite roligare scen än i början. En av mina översättarlärare berättade en gång att han alltid börjar en bra bit in i texten när han översätter. Början på en berättelse är allting. Den ska vara intressant och fånga upp läsaren så att denne vill läsa vidare. Jag tror att det är bra att undanhålla lite information i början på en berättelse, skapa ett mysterium eller en konflikt som driver berättelsen och läsaren vidare.
Ska försöka var lite mindre kritisk mot min stomme och bara skriva vidare nu. Texten har vilat i några timmar nu så jag ska kolla på den igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)