Nattsudd

Så var det dags igen. Nattvak. Ibland tänker jag att jag vid eventuella framtida småbarnsår kommer att vara orättvist förberedd och van vid periodvis extremt lite sömn.

Tänker mycket på alla måsten just nu. Jag bör skriva ditt eller jag bör dela ut datt. Snart är det dags för NaNoWriMo och jag taggar som sjutton, men oktober är mest full av stress och ångest. Kanske har jag än en gång tagit på mig för många uppdrag, kanske satsar jag på för höga mål alldeles för tidigt. 

Det har kommit en del trafik till min sida och jag tror jag vet varför: Kongressrapport kommer att skrivas för Kontrast 2012, jag lovar, men jag har för mycket annat i huvudet just nu som måste gå före. Hoppas få klart inlägget innan helgen i alla fall. 

Höst

Det börjar kännas i luften att hösten är på väg. En svag känsla av förruttnelse och iskyla som smyger sig på så fort man rör sig utanför solens domäner. Studenterna har börjat dra runt i sina små nolle-arméer och bokhandlarna börjar fyllas av nya böcker och förväntan.

Jag gillar hösten. Det är alltid så fylld av hopp inför en ny termin, en ny start för många som kommer hit för första gången. Jag känner det i luften på samma sätt som hösten och kylan.Att terminen drar igång för alla elever innebär givetvis att vardagen kickar in även för mig som lämnat studentvärldens lite mer aktiva kärna. Men eftersom jag bor i Uppsala lämnar man aldrig riktigt studentvärlden. Speciellt inte när man övervintrar i ett elevhem.

Körerna drar igång. Kör ett kommer att uppträda på Kulturnatten 8 september och har redan varit igång sen nästan en månad. Kör nummer två kommer att så sakteliga dra igång nu i september. Det kommer även alla andra uppdrag som jag lurats in och med på i höst. Första rollspels-sessionen är nu på fredag, vi försökte förra veckan, men för många var borta så det blev ingenting. Men nu på fredag, då jävlar.

Misärsommaren känns som om den har tagit slut nu. Vill inte ta ut segern i förskott, men saker och ting känns bättre. Jag känner mig bättre. Har hållit i gång träningen, kommit tillbaka från sorgen och eländet som en fenix ur askan. Starkare. Ser fram emot en höst och en vinter.

Humöret hjälps givetvis att jag har hittat en fin pojke som vill slå följe med mig. Jag förberedde mig stenhårt på singelliv, men livet själv ville annorledes. Även om vissa saker i mitt liv fortfarande inte är så väl uppordnade som jag skulle vilja så känns det som om jag har något som motiverar mig. Jag kan, jag vill och jag törs. Tanken på att misslyckas med mina planer skrämmer mig inte längre. Jag måste försöka göra det jag vill göra. Första steget är taget. Nästa drag blir tuffare och det kommer nog att bli mer och mer tufft. Men jag kan klara det.

...

Försöker hålla mig sysselsatt. Håller mig till mitt träningsprogram. Har översatt och kollat på Harry Potter-videor på youtube. Umgåtts med familjen. Läst alldeles för lite. Försöker att hålla den molande ångesten borta. Det är svårast om kvällarna när det är meningen att jag ska slappna av för att sova.

Det gör så ont.

Liten uppdatering

Är hemma och vilar, kämpar, översätter och sörjer om vartannat. Det har inträffat ett dödsfall i släkten nämligen. Imorgon är det minnesstund. 

Annars är det midnattssol, men dessvärre snorkallt och myggtätt. Men det är det minsta failet med den här sommaren. Oavsett om det snöar eller haglar kommer jag att vilja slänga mig i något vattendrag i närheten snart. Det kan omöjligt vara kallare för mig nu än för dem som simmar i isvakar på vintern.

Ett steg i taget

Mitt nuvarande tillstånd gör att jag inte riktigt fokuserar lika bra som jag annars gör. Men jag läser. Böckerna finns där. Flera högar som köpts eller lånats. Jag läser inte alla, det är inte alltid jag har lust eller känner för en viss bok. Då åker den uppochnervänd in i hyllan (om den är köpt) eller tillbaka till biblioteket. Läsning är den bästa eskapismen och sårläkaren. Ingenting slukar mig som en bra berättelse. Idag har jag klämt två mangor. Kommer att påbörja en riktig bok ikväll.

Jag smider mina planer inför framtiden, men jag försöker att ta det lugnt och inte stressa just nu. Inte skuldbelägga mig själv när saker inte hinns med eller inte går som planerat. Jag tillåter mig själv att må dåligt en dag om jag mår dåligt. Det går ganska bra, jag nyttjar flera tekniker för att hålla destruktiva tankegångar borta så de inte eskalerar och blir själv. Det låter kanske motsägelsefullt, men att må dåligt är inte samma sak som att skuldbelägga sig själv för allting som hänt. Märkligt nog har inte stickorna kommit fram ännu och inte virknålen heller. De brukar annars vara mina go to-verktyg när jag känner att jag inte är i balans.

Kanske är jag i en slags balans och en stark person trots allt. Jag når inte samma bottendjup som tidigare. När jag mått som sämst har det känts som att jag sugits ner i avloppet i bottnen på botten. Efter ett tag kändes det som att det lagts ett lock på den hålet och jag kunde ta sats upp mot ytan igen. Det fanns inget bottenlöst avgrundshål att sjunka igenom. Nu har jag inte sjunkit så djupt ner att jag känner av bottnen och jag känner inte samma dragningskraft från den undre bottnen. Även om inte orken och humöret är på plats så kommer det att bli bättre. Livet går alltid vidare på något sätt och jag tror att det kommer att bli mycket bättre än det var innan om jag ens lyckas med hälften av det som jag har tänkt göra.

Locket på

Jag är i en period i mitt liv som jag undrar om jag ens borde föreviga på internet. Det känns att ju mer jag skriver eller berättar om det, desto jobbigare blir det. Kanske borde jag sitta och knipa på det tills det har blivit en diamant som absorberats in i mig för att jag ska slippa ta itu med det. Samtidigt vill jag inte oroa folk genom att helt dra mig undan.

Att ta en dag i taget har aldrig någonsin varit en mer passande beskrivning på hur min vardag ser ut. Jag planerar inte så långt in i framtiden. Har lösa planer inför hösten, men just nu driver jag mest för vinden. Försöker hitta på saker som gör att jag slipper tänka och överanalysera. Små projekt med delmål inom en nära framtid.

Om jag mår dåligt en dag, så mår jag dåligt. Och om jag mår bra tillåter jag mig själv att må bra i den stunden. Min dualistiska natur gör att jag som vanligt pendlar fram och tillbaka i attityd. Ibland känns hela situationen absurt fånig och jag förstår inte alls varför jag ska behöva medverka i spektaklet. Jag vill inte, jag har inte tid och speciellt inte lust. Ibland kan jag ta mig ur eller genom de jobbiga stunderna bara genom att bli förbannad på själva situationen. Så. Jävla.Onödig.

Det är bitvis tungt just nu, men jag kommer att ta mig förbi det här. Jag har varit med om mycket värre saker i mina dagar. Det här är nästan nostalgiskt på något sätt.

Hektiskt helg

Ju mindre jag skriver i bloggen, desto mer tycks jag göra ute i verkligheten. Jag har fått mycket gjort denna vecka och helg. Gårdagen blev stressig för att jag kollade fel på klockan och hade tvättid senare än jag trodde. Efter att ha snabbvikt tvätt snabbgick jag till stationen och åkte en snabbis till Stockholm. Jag har planerat att åka till Hufvudstaden i flera veckor nu för att köpa hårfärg och kom till skott igår. Jag köpte upp ett litet lager och återvände efter drygt en timme effektiv tid vandrandes längs Drottninggatan.

När jag är i Stockholm brukar jag även ta en sväng till SF-bokhandeln. Det känns nästan som att vallfärda till en helig plats för mig eftersom att vara omgiven av så mycket litteratur i olika former skänker mig en inre frid som sällan uppnås på andra sätt än genom stillsam meditation. Tyvärr så var det helg nära stängningsdags och dessutom i bokreatider så det var trångt och det kändes ganska stressigt att vara där. Gångarna mellan hyllorna är inte precis anpassade för rusningstrafik. Det gick inte att stå för länge i mittgången eftersom det var massvis med folk som skulle förbi. På något sätt lyckades jag ändå köpa fyra böcker, varav en kom från bokrean.

Pojken hade önskat sig Metro 2033 och jag söker alltid uppmuntra hans läsintresse. Den fanns som inbunden på bokrean, men pocketversionen var mer prisvärd. Ett annat fynd jag gjorde var Cirkeln. Jag läste Cirkeln i inbundet format över julhelgen och fullkomligt älskade den. Jag har många gånger både udner och efter läsning önskat att den fanns när jag var ung. Den fanns på LundeQs bokrea och kostade där 79 kr medan den nyutgivna pocketen gick av på 82. Hittade den senare på Pocketshop där den kostade 79. På SF-bokhandeln gick den på 60 och jag kände att jag gjorde ett fynd, även om jag i efterhand kan känna att mellanskillnaden betalades på tågbiljetten. Jag fick även hem Princess Bride i bokformat. Den sistnämnda och Metro var de böcker jag hade planerat att köpa. 

På kvällen var det rollspel och jag hade en knapp halvtimme på mig att äta middag och samla ihop karaktärsblad, penna och tärningar. Vi spelar Mutant nu. Nästan alla karaktärer har bytts ut sen vi började spela, antingen på grund av oundvikliga dödsfall eller frivillig pensionering, men det går mycket bättre nu än det gjorde i början. Vi har kommit överens om att vi avslutar ett äventyr och börjar därefter på ett i ett annat system. I början var jag helt mot att spela robot/automat, men nu är jag väldigt förtjust i det. Jag har utvecklat en väldigt (o)trevlig personlighet till min automat och gillar den skarpt. Mutant är en ganska lustig värld.

Idag åkte jag till pojken och glömde givetvis att ta med hans bok. Jag har ägnat dagen åt att att bleka och färga mina rötter med ovan nämna hårfärg och att färdigställa ytterligare en amigurumisköldpadda. Jag har nog gjort åtta stycken vid det här laget, alla i olika stadier. Fem stycken är i princip helt klara. Den jag pysslat med nu kommer att få lite fler detaljer innan jag kan kalla den klar.

Rösten börjar bli bättre. Sjöng lite med kör nummer två i fredags. Rösten höll nästan genom två låtar. Ska göra ett nytt försök med första kören på måndag. Får se om jag klarar av några höga toner då. Det som är uschligt med att vara sopran att det sällan går att undvika att sjunga i övre registret. I vanliga fall är det inga större problem, men just nu känns det jobbigt. Jag hoppas att det går bra att sjunga imorgon.

Nästa helg kommer nog att vara en aning mer stillsam och lite mindre flängig.