Ord: 35 412 / 40 008
Börjar sakta med säkert inse att det kommer att ta betydligt mer tid att fixa till berättelsen än att faktiskt skriva den. Tävlingsmänniskan i mig vägrar att låta mig ge upp detta och jag fortsätter att skriva ord. Min hjärna har gjort NaNo till ett hinder eller snarare ett delmål på min färd mot att skriva och bättra mig. Hurra för tvångstankar.
Jag skriver samma sak och känslor ur olika personers vinkel så berättelsen går inte så långt fram per skrivgalopp och jag tycker att jag upprepar mig väldigt. Jag känner till flera av mina darlings, men jag har desto mer avsky inför mina hatobjekt. Upprepning är som sagt djävulen för mig om det inte sker i något högre konstnärligt syfte. Förmodligen är det bara jag som tänker på det.
Pratade med M om hur urkigt det känns just nu och om att vara sin egen värsta fiende när det gäller skrivande. Jag vill så mycket, men min förmåga tycks för tillfället ligga långt under min ambition. Självförtroendet går givetvis upp och ner beroende på hur trögt själva skrivandet går. Jag blir stressad över hur mycket efter jag hamnar hela tiden. Imorgon blir det som sagt mer till till att skriva, jag hoppas att jag drömmer om någonting som kan bli användbart och lovar mig själv att börja skriva innan 12 på dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar