Skrivlust och rädslor

Jag har som ni kanske märkt skrivit väldigt mycket på sistone. Det är nog ett mentalt försök att ta igen alla de missade veckor när jag försökt komma underfund med att ha ett dayjob som kräver större delen av min vakna tid. Jag har också funderat en hel del på framtiden, för just nu känns det som om jag bor i en vakuumbubbla som stammar från studenttiden som även om den inte är alltför avlägsen med största sannolikhet är över för min del för den här gången.

Har dessutom genomlevt några smärre kriser på olika plan som jag inte riktigt känner för att föreviga på internet. De är för privata och inte riktigt genomlevda ännu.

Det var länge sedan jag skrev någonting för skrivandets skull på andra håll än i bloggen. Ibland ger skrivandet mig ångest som så mycket annat i mitt liv. Jag vill för mycket, men är rädd för att prestera mindre än jag hoppats och bli besviken. Därför händer det inte så mycket på den fronten. Innerst inne sitter jag och hoppas på att min skrivlust för bloggen kommer att överskugga min rädsla för att inte vara bra nog.

Jag har varit rädd för många saker i mitt liv. När jag var yngre var jag livrädd för strykjärn, symaskiner och stekpannor. Lyckligtvis har jag överkommit dessa, men dessvärre har andra tillkommit eller bestått. Det är något med telefoner. Jag klarar knappt av att ringa folk jag känner för att jag är rädd för att störa dem och för att jag ska avbryta dem i något riktigt viktigt. Jag jobbar på det just nu. I mitt jobb ingår att ringa upp och svara i telefon när jag står i reception. Förra veckan var första gången jag ringde upp någon och de faktiskt svarade. Dittills hade jag varit så lättad att jag blev svag  knänan när ingen finns i andra änden av luren, och då får man skicka mejl. Jag ringde upp två gånger till personer som sitter i huset och som jag inte ens vet om jag träffat. Det är ett stort framsteg för mig. Tidigare har jag stirrat skräckslaget på telefonen när den ringer eller när någon ber mig ringa upp. Man brukar använda konfrontationsterapi för att få bukt med fobier, så det är förmodligen bra att jag tvingas göra saker jag inte riktigt vågar. I slutändan är det inte så farligt som man tror, men när man inte gör det så ofta glömmer man bort det och ritar upp en massa hemskheter för sin inre syn. Men det är jävligt jobbigt att ta de där första stegen.

Ny lur

Har skaffat en ny mobil där man kan ha kontakter, kalendern - alla slags listor - på framsidan. Bara att låsa upp och bläddra. Har bara haft telefonen i fyra dagar än så länge men hittills är jag nöjd med den. Det enda som är knepigt just nu är att veta hur länge telefonen ringer och därmed hur lång tid man har på sig att svara. Telefonen är lite för otymplig för att svara i som den är och jag har inte ännu vant mig vid att svara i headset. Sladden ä inte ikopplad större delen av tiden och jag hör inte alltid ringsignalen vilket leder till många missade samtal just nu.

Jag har även försökt kolla hur man ändrar uppgifter i telefonlistan och så, men för säkerhets skull har jag börjat använt pojkvännens kontakter för att jag inte ska ringa upp folk av misstag, vilket jag gjort åtskilliga gånger i helgen. Han var väl medveten och blev okynnesuppringd större delen av söndagen. När en kompis messade mig nyligen upptäckte jag att inte alla nummer följde med sim-kortet från förra telefon. Som tur är var jag förutseende och skrev ner alla väsentliga nummer till folk utifall att inga nummer skulle hänga med innan jag tog ur simkortet.

Sägas bör att jag är lättimponerad eftersom min förra telefon i princip bara var en telefon och inköptes i början av Finska vinterkriget. Min nya telefon har en kamera, touch screen, handsfree, bluetooth, surfmöjligheter och jag vet inte vad. Det är riktigt lyxigt i jämförelse med den förra som nästan sjöng på sista ringsignalen.

De senaste dagarna har jag scrollat och pekat på skärmen som en tok. Mina handleder mår inte särskilt bra bör sägas, och de mår inte bättre av att jag börjat virka igen. Det gör ont att skriva på datorn just nu, så jag ser fram emot en kort vecka med minimalt med tid framför den interaktiva skärmen under den senare halvan. Puh. Jag planerar att sticka ett fodral till min nya ägodel, men tills jag planerat lite mönster och skaffat foder (samt blivit av med träningsvärken i underarmarna) så bor den i en gammal pulsvärmare. Den är jättebra, jag har tappat min telefon i golvet redan två gånger, men tack vare att värmaren är en centimeter tjockt har inte telefonen lidit någon märkbar skada. Jag kanske borde inkorporera lite vaddering i det framtida fodralet också med tanke på klumpedunsfaktorn?



Jag har inte skaffat ett internetabonnemang ännu, så jag kan inte surfa i mobilen. Det kanske kommer senare. En nymodighet i taget för den här tanten.

Jag önskar...

...att jag kunde lyda mina egna råd ibland. Ibland känns det som att jag unnar andra att vara mer mänskliga än jag unnar mig själv. Har tröstat en kompis som befinner sig i en liknande situation som jag varit i. Eller försökt  trösta snarare. Jag vet inte om jag gjorde något från eller till. Det blev bättre senare, förmodligen av naturliga skäl och omständigheter. Men hejaklacken som försäkrade om personens förträfflighet kan också ha spelat in.

Helhelg

Denna helg har jag inte varit ensam många timmar. Större delen av tiden har det varit nörd-sociala konstellationer.

Lördagen spenderades med Nördhörnan i olika sammanhang. Först var det födelsedagsfika för nyaste nörden M och på senare på kvällen rollspel. Vi spelade Mutant, men det kändes mer som Cluedo eftersom vi var tvungna att försöka lösa ett mordmysterium. Folk var inte så pigga på att rollspela aktivt så jag fick ta på mig rollen som Sherlock, medan resten av gruppen var Watson. Mot slutet fick vi rulla lite tärning i ett barslagsmål. Det piggade upp folket lite. Yay. Vi hann däremot inte lista ut vem som låg bakom mordet denna gång.

Dagens konsert gick väldigt bra och det kändes som om vi beräknat fel på tiden för det gick väldigt fort att sjunga igenom alla sånger. Mycket snabbare än de gjort på någon av repen eller genomgångarna. Vissa delar gick mindre bra, men alla lät proffsiga och säkra. Ett tag höll det på att gå mindre bra då några strax innan konserten fick för sig att stifta bekantskap med min nemesis mordnöten. Men, de ansvariga borstade tänderna duktigt och jag märkte inte av deras allergen-intag under större delen av samvaron innan.

Efter konserten blev det meze-middag med E och delar av hennes familj. När jag kom hem blev det ett litet gästspel på söndagsfikat, men jag var bara där i någon timme innan jag började gäspa käken ur led. Det känns som om jag inte vilat någonting allas i helg, men det har varit händelserikt så det räcker och blir över. Det blir lugnare med helger och bokningar framöver eftersom det börjar dra sig mot terminslut. Nästa stora event är Kristi Himmelsfärdshelgen då det är Uppcon. Sen tror jag att det officiellt är sommar. 

Game of Thrones - igen

Nu har jag sett ikapp serien och väntar ivrigt på nästa avsnitt. Serien är grym, oerhört grym och jag är fortfarande löjligt förtjust i introt. Har inte själv lagt märke till att familjepjäserna har rört sig som jag nämnde i tidigare inlägget, så jag vet inte om det stämmer längre. Musiken ändras dock, men bara till eftertexterna.

Sånt drama, jag mindes att böckerna var onda, men inte så här onda. Och på tal om drama, i förrförra avsnittet dödades ett djur som folk blev riktigt upprörda över eftersom det inte fanns i böckerna. Författaren kände sig smått tvungen att försäkra om att nej, vi dödar inte djur i filmbranschen [OBS! SPOILERS avsnitt 4]. Ändå var det ett flertal som hävdade att det var onödigt grymt och att de aldrig skulle se serien igen (se: . Ja, se på människor. Kanske är lika bra eftersom serien knappast förskönar det onödiga våld eller de perversioner som rika och maktfullkomliga människor sysslar med.Och värre saker kolla skall.

Vad på bokhandeln igår och gick som vanligt förbi fantasyhyllan. Bokserien finns i nytryck och beståndet tycks ohotat än så länge av slut. När böcker filmatiseras eller serialiseras ser man alltid ett uppsving i försäljning av böckerna, och oftast får de ett "snyggt" filmomslag så att folk ska se att böckerna hör ihop med filmerna. Game of Thrones har relativt diskreta omslag med en färg på bakgrunden och ett djur i mitten. Det är smak. Jag gillar inte omslag där man lagt filmaffischen på framsidan, och för nördar som inte hört talas om boken innan serien eller filmen kan det vara en stor skam att inte ha läst den innan den gått i nytryck. Fånigt, förvisso, eftersom innehållet oftast är detsamma, men det går prestige i att vara först med saker inom de flesta subkulturer. Jag brukar väldigt sällan vara först med saker, nu hände det sig att jag hade det med böckerna och ja, jag känner mig lite stolt, även om jag inte hållit koll på bokserien sen gymnasiet.

Jag läste dem i och för sig på svenska, och de svenska böckerna såg mycket tunnare ut än originalet. De var större, inbundna och kan ha varit indelade i två vilket ofta händer med fantasyserier eftersom översättningarna ofta blir mer ordrika än ursprungsversionen. Stoltheten förtas lite av att jag inte vet om jag läst en eller två böcker. Jag vet inte om jag vill eller har lust att ta upp böckerna igen, inte minst eftersom jag har närmare 200 böcker som väntar på att läsas eller ögnas igenom i min överfyllda bokhylla. Ibland känner jag deras kollektiva tyngd på mina axlar och då tappar jag helt enkelt läslusten.

Tekniken och jag

Har slutat följa en blogg, personen i fråga följer inte mig så det är lugnt. Men det tog mig två olika uppsägningar på två olika sidor för att bli av med prenumerationen. Ska det vara så?

Det där som stör

Ibland så slår det bara slint i huvudet. Ena sekunden glad, nöjd och så gott som bekväm med mig själv.

I nästa, tvivel, ångestfrön och magont. Vill inte. Inte nu. Inte här. Allt blir fel oavsett om det hänt något idag eller inte. Gröper ur glädjen.

Jag kan inte åka tillbaka i tiden en Tardis och göra saker gjorda eller ogjorda, jag kan inte låta bli att börja rabbla på mitt radband och undra varför.

Andas. Andas.

Lugn. Normal. Utåt.