fredag 3 december 2010

Jul, jul...

Jag gillar julen. Det beror till en stor del på stämningen och alla julsånger som snurrar runt i mitt huvud och på körrepen. Jag blir som ett litet barn igen när jag hör alla välkända julvisor och sånger som jag intimt kopplar samman med julen. Allt ifrån alla uttjatade luciavisor till de smäktande flerstämmiga stycken som jag stiftat bekantskap med under senare år. När det lider mot jul dammar jag av mina pianoböcker och sätter igång att spela julmusik igen. Jag och pappa delar detta intresse för piano och vi brukar båda spela julmusik året om till resten av familjens stora förtret.

Min förmodligen absoluta favorit bland finska julsånger är Sylvias julvisa. Det är ursprungligen en svenskspråkig dikt skriven av Zacharias Topelius, som även skrivit texterna till Videvisan och Lasse liten. Topelius är känd som sagofarbror i Finland, men han har skrivit mycket mer än barnvisor. Sylvia är en fågel som ska lära barnen att uppskatta småfåglar, fosterlandet och den kristna tron. Namnet kommer ifrån det latinska namnet på själva fågelsläktet som Sylvia tillhör, även kallad äkta sångare. Sylvia själv är enligt finska wikipedia en svarthätta (Sylvia atricapilla), en flyttfågel som flyger till Sicilien där hen blir tillfångatagen och satt i bur. I buren sjunger hen om hur vackert det är i Italien, men hur mycket hen saknar Finland, och beskriver vintern och julen där (som hen konstigt nog känner till som flyttfågel). Sylvia är vanligen ett typiskt kvinnonamn, men i det svenska originalet av julvisan hänvisas antingen buren eller Sylvia som han.

Sylvias julvisa är väldigt populär i Finland och har blivit vald som vackraste julsången vid två tillfällen, senast 2002. Den finns inspelad i ett otal versioner från hårdrocksballad till smäktande opera, som denna version nedan som är den enligt mig finaste versionen av sången som YouTube kan frambringa.

Jag ger er Sylvias Julvisa framförd av Jyrki Niskanen (text nedan):



(Lägg märke till att han snubblar lite i texten runt ylhäällä orressa vielä on vain... 
Texten har en inte en helt modern ordföljd i den strofen, och han vill som jag sjunga "vain ylhäällä orressa".)

Finsk text (övs Martti Korpilahti)                 Svensk text (Z. Topelius)


Ja niin joulu joutui jo taas Pohjolaan,           Och nu är det jul i min älskade Nord,
joulu joutui jo rintoihinkin.                           är det jul i vart hjärta också?
Ja kuuset ne kirkkaasti luo loistoaan           Och ljusen de brinna på rågade bord,
jo pirtteihin pienoisihin.                               och barnen i väntan stå.
Mut' ylhäällä orressa vielä on vain                Där borta i taket, där hänger han än,
se häkki, mi sulkee mun sirkuttajain,           den bur, som har fångat min trognaste vän,
ja vaiennut vaikerrus on vankilan;                 och sången har tystnat i fängelseborg,
oi murheita muistaa ken vois laulajan.          o, vem har ett hjärta för sångarens sorg?

Miss' sypressit tuoksuu nyt talvellakin,         Jag bor i de eviga vårarnas land,
istun oksalla uljaimman puun.                      där de glödade druvorna gro.
Miss' siintääpi veet, viini on vaahtovin            Cypresserna dofta vid havets strand,
ja sää aina kuin toukokuun.                         där har jag mitt ensliga bo.
Ja Etnanpa kaukaa mä kauniina nään,          Det flammande Etna, det gnistrar så skönt,
ah, tää kaikki hurmaa ja huumaapi pään,      och luften är vårlig och gräset är grönt,
ja laulelmat lempeesti lehdoissa soi,             orangernas ånga ur skogarna går,
 sen runsaammat riemut ken kertoilla voi!      och ljuv mandolinen som kärlek slår.

[ej översatt, sv vers sjungs sällan]                Cypresserna dofta. Det brusande hav           
                                                                 i silver mot stranden bryts;
                                                                 vid foten av Etna, där är en grav,
                                                                 vars sorg uti blommor byts.
                                                                 Där slumrar en gäst från nordens dal;
                                                                 och nu är det jul i hans fädernesal.
                                                                 Vem sjunger din visa, som fordom en gång?
                                                                 Hör, Sylvia sjunger din hembygds sång!

Sä tähdistä kirkkain, nyt loisteesi luo          Och stråla, du klaraste stjärna i skyn,
sinne Suomeeni kaukaisehen!                    blicka ned på min älskade Nord!
Ja sitten kun sammuu sun tuikkesi tuo,      Och när du går bort under himmelens bryn,
sa siunaa se maa muistojen!                      välsigna min fädernejord!
Sen vertaista toista en mistään ma saa,      I blommande vårar på gyllene strand,
on armain ja kallein mull' ain Suomenmaa!   var finnes ett land som mitt fädernesland?
Ja kiitosta sen laulu soi Sylvian                  För dig vill jag sjunga om kärlek och vår,
ja soi aina lauluista sointuisimman.             så länge din Sylvias hjärta slår.

3 kommentarer:

  1. Den är väldigt fin. Vet du var noter till den kan hittas?
    Jag har en notbok men den kan jag inte hitta..

    SvaraRadera
  2. Sylvias julvisa är nog svår att hitta i vanliga svenska notböcker. Enligt google ska den finnas med i en finlandsvensk sångbok som heter Sånger för alla (Häggman & Stendal).

    Arrangemanget som jag främst brukar spela har jag kopierat ur en sångbok som jag tyvärr inte har namnet på, men det finns en liknande version i en bok som heter Joulun Toivelaulut, utgiven av F-Kustannus. Annars brukar den finnas med i de flesta finska julsångsböcker.

    SvaraRadera
  3. Hittat dem i Det Sjungande Finland som finns gratis och inskannat på nätet. Men jag har även hittat dem i en annan tryckt bok men något annorlunda arrangemang.

    SvaraRadera